Hon flyttade till Norge 2006 under sin aktiva tid. Nu har Ingrid Vikman återvänt till det svenska landslaget i rollen som tränare. Här berättar hon om den nya rollen; om skillnaderna i träningsfilosofi mellan Sverige och Norge, och om skidåkningens utmaningar när det handlar om mätbarheten.

Vi bläddrar bakåt i almanackan och hittar en decembersöndag bara tre dagar innan tomten ska komma på besök. Året är 2008. Platsen är intill floden Rhen i tyska Düsseldorf. Det svenska andralaget åker in som fyra i världscupens sprintstafett.

I det blågula gänget åker Britta Norgren (som senare ska addera namnet Johansson och bli världens mest framgångsrika långloppsåkare) samt Ingrid Vikman.

Vikman har ett par år tidigare flyttat till Norge, och faktum är att hon blivit kvar i vårt västra grannland. Hon bor nu, knappt fjorton år efter den där decembersöndagen i Düsseldorf, i Vang i Valdres en dryg halvtimmes bilfärd från Beitostölen.

Ingrid Vikman, Sverige får en kram av Britta Norgen (numera Johansson Norgren) efter målgång i teamsprinten i Düsseldorf 2008. Foto: Bildbyrån

Det blev tio världscupstarter för Vikman som aktiv. 

Under juniortiden var den i Rättviksklubben Jarl-fostrade Vikman på positionen närmast utanför pallen på junior-VM i norska Stryn 2004.

2011 inledde hon sina studier till tränare och 2014 börjar hon arbeta inom det gebitet. Under de senaste åren har hon jobbat på WANG Toppidrett Hamar, men har nu i några veckor arbetat fördet svenska landslaget.

— Det känns väldigt spännande och jag ser verkligen fram mot den här utmaningen. När jag fick frågan kände jag direkt att detta kan jag inte tacka nej till. Det finns så otroligt många duktiga tränare, och att då få chansen betyder väldigt mycket för mig, säger Vikman som kommer att vara damtränare tillsammans med Stefan Thomsson.

Du har bott i Norge i ett och ett halvt decennium; skiljer sig träningsfilosofin mellan länderna?

— Jo men det kan man väl säga att det gör, men det finns också skillnad i träningsfilosofin mellan olika miljöer i respektive land. Väldigt generaliserat kan man säga att Norge har mer fokus på uthållighet och distans, medan Sverige ligger längre fram i sprint, och där tror jag att det finns en koppling till vad du tränar på. Och det är klart att det du lägger mest fokus på är det du utvecklar, säger Vikman.

Vilken av träningsfilosofierna förespråkar du?
— Det gäller att se på varje individ och hitta den optimala vägen för var och en. Det finns många vägar att bli bra, säger Vikman som påtalar att det finns en utmaning i längdåkningen då det är svårt med ”jämförbarheten” mellan olika träningspass då underlaget skiljer sig väldigt mycket även om du kör samma bana.

— Om du springer 800 meter på bana så är det lätt att se förändringen från månad till månad. Det är lätt att mäta. I längdåkning finns inte de jämförelsetalen på samma sätt. Sen är framför allt sprint på skidor en förhållandevis ny gren där det inte finns så mycket forskning och där tror jag att vi måste bli bättre på att se på andra idrottar som ligger längre fram i forskningen just i det här fallet, säger Vikman som kommer att ha en 50-procentig tjänst för det svenska landslaget.

Och hon kommer att bo kvar i Norge:

— Planen är att jag kommer att vara med på alla våra läger, men kanske inte alla dagar hela tiden. Och när det gäller världscupen kommer jag att vara på hemmaplan några av de helgerna men vi är en ganska stor organisation och det kommer att bli ett väldigt bra samarbete, säger Vikman.