Jens Burman har löst problemen som förstörde OS. Nu går 27-åringen för guld på VM i Planica. En nyckel för en lyckad säsong är att få till övergången från rullskidor till skidåkningen på snö. Dessutom har han ändrat styrketräningsupplägget.

Jens Burman har löst problemen som förstörde OS. Nu går 27-åringen för guld på VM i Planica. En nyckel för en lyckad säsong är att få till övergången från rullskidor till skidåkningen på snö. Dessutom har han ändrat styrketräningsupplägget.

Jens Burman hade medalj i sikte inför den gångna säsongen där OS i Peking var det stora målet. Men ryggproblem ställde till bekymmer för honom redan vid säsongsinledningen och spolierade stora delar av vintern.

Inför OS i Peking var Burman medaljkandidat på flera av distanstävlingarna, men han reste hem med en åttondeplats på 15 km klassiskt som bästa individuella placering.

I år ska det bli annorlunda. 

Med ryggen i bra form och vinterns besvikelser bakom sig siktar Burman på guldet i VM i Planica i månadsskiftet februari-mars.

– Jag har stora förhoppningar på säsongen, och VM framför allt. Där satsar jag extra hårt på femmilen (i klassisk stil) och skiathlon (30 km). Det finns distanser som passar mig bra, och jag tror att jag kan slåss om segern där, säger Burman till Langrenn.com.

Vid senaste världsmästerskapet; Oberstdorf 2021 blev han femma på femmilen och elva på skiathlonen.

Norges Emil Iversen är regerande världsmästare på VM-femmilen, och ryssen Alexander Bolsjunov som är titelförsvarare på skiathlon. Men det är fortfarande oklart om ryssarna får delta på VM och i världscupen.

Ryggproblemen dök upp redan under första tävlingshelgen i vintras. Burman fick bryta öppningsloppet i Gällivare, fick stå över ut både första delen av världscupen och Tour de Ski och kunde inte genomföra den träning han planerat inför OS.

Men nu tror sig Burman ha hittat både orsaken och lösningen på ryggproblemet. De senaste månaderna har han ändrat sin träning med bland annat ett nytt styrketräningsupplägg och signalerna är uppmuntrande än så länge.

– Jag har tränat en annan typ av styrka i år, och det verkar fungera. Man måste hålla på ett tag och få kontinuitet i det, för det tar tid innan man får synliga förändringar. Men jag har inte känt något i ryggen på länge nu, ingen smärta eller något, säger Burman glatt.

Vilken typ av styrketräning tränar du nu? 
– Jag tränar knappt någon tung styrketräning längre. Det jag gör nu är mycket mer inriktat på förebyggande syfte, speciellt framtaget för att undvika att jag får ont i ryggen igen.

Vilken typ av övningar pratar vi om? 
– Istället för core-styrka specifikt på armar eller mage eller rygg, finns det en hel del helkroppsövningar som kräver mycket balans och stabilitet. Det ger mig en bättre grund för skidåkning, och gör att jag använder hela kroppen och alla muskler mer effektivt i samspel.

Burman tror också att han har listat ut vad som fick honom att drabbas av ryggproblem i början av förra säsongen och det är nyckeln till att förhindra att de upprepas.

– Skidåkning är mycket svårare än rullskidåkning, och det blir en lite annan teknik, säger han och utvecklar:

– På rullskidor har man alltid grepp när man åker diagonalt. Insatserna är alltid konstanta, och du har alltid en förutsägbar bas. Men på snö är ytan mer instabil. Man kan missa tajmingen med frånskjutet, och det går att lösa där man sätter ner stavarna så man missar. Det belastar mycket ryggen.

Vidare ser Burman att han måste vara mer medveten om tekniken och detaljerna i övergången mellan barmark och snö.

– Jag hade inte tillräckligt fokus på tekniken, förutom att jag åkte för mycket och för snabbt. Så när jag gjorde det med lite för dålig teknik kraschade det.

Nu har Burman lärt sig av sina dyra erfarenheter.

– Jag måste vara mer vettig i övergången till snö, och ha bättre fokus på detaljerna, så att jag slipper överbelasta kropp och rygg.

Förutom ett nytt styrketräningsprogram och mer fokus på teknik och detaljer har Burman även förespråkat ett nytt träningsupplägg i år, och tycker att det redan gett resultat.

– Jag tränar inte mer antal timmar nu, för då är det lätt att kvaliteten blir dålig, så jag håller mig till samma volym som tidigare. Men jag ökar istället ansträngningen i vissa pass nu, säger Burman och förklarar:

– Det gör att jag inte tränar mer i tid, utan med högre intensitet och mer kvalitet, så att den totala belastningen blir tuffare.

Hur många timmar tränar du om året? 
– Det är runt 900 timmar. Men det är svårt att jämföra timmar, eftersom alla räknar lite olika. Det som spelar roll är vilken nivå du är på, och om du höjer den och ändå håller kvaliteten.

Trots att Burman känner att det nya träningssystemet gör framsteg så fick han inte riktigt de svar han hoppades på på Blinkfestivalen förra veckan.

Förra årets tvåa i Lysebotn Opp (en sekund efter vinnaren Gaute Kvåle), hade ambitioner om revansch i det brutala uppförsloppet under Blinkfestivalen i år. Men Burman slutade på en nedslående sjunde plats, förklaringen kan vara ett par förkylningar den senaste månaden. 

Men han poängterar att det är fram till vintern som gäller. 

Närmare bestämt på VM i Planica.

Texten är publicerad på langd.se:s norska motsvarighet; langrenn.com