Radiosportens Dag Malmqvist mästerskapsdebuterade som längdkommentator vid OS 2002.
Här berättar han om förberedelserna inför en tävling; om att tejpa listor på hyttfönstret och skillnaden att kommentera på plats jämfört med från en studio i Radiohuset.

Dag Malmqvist började på Radiosporten 1987; då var han ”Radiosportens man” i Växjö. Specialidrotterna är fotboll, orientering, brottning; och så då den sport som vi kommer att ägna oss åt i den här texten; längdåkning.

— Jag gjorde mitt första mästerskap inom längdåkningen 2002. Sedan dess har jag gjort samtliga mästerskap, dock valde vi på VM 2021 och OS 2022 att sköta refererandet hemifrån med anledning av pandemin. Planen nu är att vinterns VM i Planica blir mitt sista mästerskap, säger Malmqvist som under många års tid haft Torgny Mogren som expertkommentator.

Till den här vintern har även Hanna Falk anslutit i den rollen.

Hur ser förberedelserna inför en tävling som kommentator ut?
— Om vi tar en världscuptävling så går jag alltid och plockar startlistorna och kollar igenom dom. Sen pratar jag och experten som ska vara med i sändningen igenom vilka vi tror på. Och så plitar jag ner lite anteckningar på mina papper, säger Malmqvist.

Hur mycket är nedskrivet och hur mycket har du ”i huvudet”?
—  När det gäller fakta är allt nedskrivet. Huvudet vågar jag inte lita på, haha. Sen är det skillnad på ett mästerskap då är vi ju, åtminstone när det inte är pandemi, alltid på plats. Då brukar jag tejpa upp listor och exempelvis resultat från senaste mästerskapet på studiofönstret. Då kan det sitta upp emot tio papper som jag kan vända mig om och kolla på under kommenteringen. När sen den dagen är över tejpar jag över med kommande dags listor.

Hur stor skillnad är det att vara på plats jämfört med att kommentera hemifrån?
— På plats har du ju möjlighet att få den där informationen som inte syns i tv-produktionen. ”Molle” (expert Mogren) kan åka spåret, och sen får du ju känsla för exempelvis vädermässiga förutsättningar eller hur mycket publik det är på plats eller så. Sen är vi ju väldigt beroende av att tv-produktionen funkar som den ska. För det är ju få tävlingar som du kan se i sin helhet direkt från hyttfönstret. Undantaget där är sprinten i Falun där vi ser hela banan från hyttfönstret.

Vilka är de stora skillnaderna att kommentera en längdtävling i radio kontra tv?
— Den stora skillnaden är att de i tv måste prata om det som visas i bild. Vi kan välja att kommentera någon av de andra mellantiderna som vi har tillgång till. Så vi kan ligga lite före eller summera lite efter utan att vara så bundna till att prata om det tittarna ser där och då. Sen är ju en skillnad att vi inte alltid ens i samband med OS eller VM kör hela loppen från start till mål. Det kan vara en tävling i en annan sport som pågår parallellt, och så kan vi köra någon låt. Sen är det skillnad att kommentera en fotbollsmatch i radio jämfört med tv. Där pratar radiokommentatorn generellt sett mycket mer än tv-kommentatorn.

Vilka är dina starkaste minnen som skidkommentator?
— Det finns många. Dels var det framgångarna i framför allt sprint vid OS i Turin 2006. Fram till dess hade expert Mogren varit skeptisk till sprinten (något han pratade om i en Radiosporten Dokumentär som släpptes i december 2021), men när väl framgångarna kom fick han i princip ”spelet” när vi kommenterade. Sen har det ju varit många häftiga lopp. Stafetterna vid OS i Sotji. Johan Olssons femmilsguld i Val di Fiemme är bara några exempel. En häftig anekdot från Olssons guld är att min kollega Bengt Skött senare gjorde en längre intervju med Olsson om det där loppet, i intervjun med Johan klipper vi in Mogrens analyser under loppet. Och i sju av de åtta sekvenserna säger Olsson i princip exakt det Mogren har sagt under loppet om hur han tror att Olsson tänker där och då. Då insåg jag att han vet nog fasen vad han pratar om ändå den där Mogren, ler Dag Malmqvist.

LÄS MER: Här berättar Johan Olsson om ett annat av sina häftiga mästerskapsguld – VM-guldet på hemmaplan 2015