Hon tog en OS-medalj av respektive valör. Detta under en säsong som hade kunnat ta slut redan under premiärhelgen. Här berättar Jonna Sundling om tankarna efter skadan i Gällivare; om OS-framgångarna; de höjda förväntningarna och om att göra ”copy-paste”.

Under dagen presenterades det svenska längdlandslaget inför kommande säsong. 

På damsidan väntar det ett par förändringar. Detta innefattar bland annat Charlotte Kalla som, som bekant, lagt av och Anna Dyvik som stått utanför landslaget är nu tillbaka.

Ett av de namn som rimligen borde ha plitats ner först av alla är Jonna Sundling som kan se tillbaka på en minst sagt omtumlande säsong.

På sprinten under premiärhelgen i Gällivare föll hon.

— Det var ju absolut inte den start på en OS-säsong som du vill ha. Ligamentet på utsidan av tumme slets av. Hade det varit på andra sidan av tummen hade jag inte haft någon säsong. Men jag fick ganska snabbt besked om att det inte var så allvarligt, och läkningsprocessen gick fort, säger Sundling när hon slagit sig ned vid ett bord i en av skidförbundets sponsorers lokaler alldeles intill Friends Arena i Solna.

Det dröjde bara en månad innan Sundling var tillbaka på världscupnivå, och det blev succé. Hon kom tvåa i den individuella sprinten och tvåa i lagsprinten i tyska Dresden.

— Det gav en trygghet inför fortsättningen av säsongen. Jag hade ju känt mig starkare som skidåkare inför tävlingssäsongen. Men testerna som vi gjorde var ”typiska Jonna-tester”. Det var inte så att jag hade höjt syreupptaget eller åkt längre på bandet. Och jag tycker att det är svårt att jämföra mig med de andra i laget för om du gör ett dåligt intervallpass vet du inte om det beror på att det är för att du är så belastad av all träning eller vad förklaringen är, för alla tränar ju olika.

Med facit i hand visade det sig dock att Sundlings kapacitet var oerhört hög.

På de tolv tävlingar hon åkte på OS eller i världscupen från februari och framåt var hon på pallen i tio. Och i de ”resterande” loppen var hon fyra (OS-tremilen) och femma (milloppet i Lahtis).

Hon vann världscupsprintarna i Falun och Lahtis; teamsprinten i Falun samt åkte hem ett guld, ett silver och ett brons på OS i Peking.

— Det känns lite overkligt. Visst, det har börjat smälta in, men det har tagit tid att ta in. Men genomgående förklaringar till att det gick så bra var att jag trodde på det jag gjorde. Sen måste jag säga att fjärdeplatsen på tremilen i OS värdesätter jag lika högt som guldet i sprint. Det var så skönt att äntligen kunna ta det där stora steget som jag alltid velat ta även på distans, säger Sundling.

Betyder detta att du kommer att lägga lika mycket fokus på distans som sprint till kommande säsong?
— Grejen är att den senaste säsongen var den första säsongen som jag fokuserade fullt ut på sprintträning. Anledningen var att jag insåg att min största chans på OS var på sprinten. Sen är sprintupplägget ganska likt upplägget som distansåkare, säger Sundling och fortsätter:

— Till kommande säsong ska jag, för första gången, göra en copy-paste på upplägget. Vi har gjort en utvärdering av vad som var bra och vad som kan ändras, och vi har landat i att göra i stort sett detsamma. Jag känner mig trygg i det som vi gjort, säger Sundling som går in i säsongens stora mål; VM i slovenska Planica som dubbel regerande mästarinna,

På VM i tyska Oberstdorf 2021 vann hon både den individuella sprinten och lagsprinten.

— Det här att förväntningarna utifrån är höga är inte något som jag funderar på. Jag är bra på att stänga av vad andra tänker och förväntar sig. Jag har nog med mig själv, säger Jonna Sundling.