20-åringen slog igenom 2023, tog en plats i norska juniorlandslaget 2024 och vann både guld och silver under junior-VM i vintras. Nu lägger hon av.

Hon stod precis i startgroparna för det som med all sannolikhet kunde ha blivit en lysande karriär på högsta nivå. Men efter ett år i landslaget, med ett guld och ett silver från junior-VM i vintras och flera andra mästerskapsmedaljer, tackar 20-åringen från Norge nu för sig. Hanna Sørbyes längdskidkarriär blev inte längre än junioråren.

Det började med ett silver på junior-NM i Alta 2023. Då bestämde hon sig för att satsa lite mer seriöst. Året därpå fick hon sitt stora genombrott. Våren 2024 tog hon två silver i junior-NM-, en andraplats i den norska juniorcupen totalt och en sjätteplats i junior-VM – vilket gav henne en plats i juniorlandslaget.

Ett år senare säger hon alltså tack och hej, trots VM-guld, mästerskapsmedaljer och erbjudande om vidare satsning. Men Sørbye ångrar ingenting.

Se också: Vill ta sig till OS – med hjälp av Skistad och hennes tränare

Texten fortsätter nedanför.

Var redan ett år på övertid

– Jag var lite less och kände att satsningen tog väldigt mycket tid. Jag ville hellre göra andra saker i livet, som att vara med i studentlivet på riktigt, säger Sørbye.

När bestämde du dig för att lägga av?
– Jag har egentligen aldrig tänkt att jag skulle hålla på med längdskidåkning särskilt länge, och min dröm har aldrig varit att bli senioråkare. Jag tyckte det var kul att försöka bli så bra som möjligt och gå ”all in” i ett par år. Men jag har aldrig sett framför mig att det är längdåkning jag ska ägna mitt liv åt. Så jag känner egentligen att jag har gjort precis enligt min plan, säger hon och förklarar:

– Egentligen tänkte jag bara hålla på med skidåkning till och med gymnasiet. Men så kom jag med i juniorlandslaget förra året, och då var det jättekul att ta den chansen. Så det senaste året har jag bara åkt skidor.

Lite tråkigt

Men just det var lite av problemet: Sørbye trivdes egentligen väldigt bra i laget. Hon älskade junior-VM, NM och alla Norgescup-helgerna. Men mellan träningspassen blev det långtråkigt, och hon upplevde sitt sista år som junior som att hamna mellan två världar.

– Det sista junioråret är lite speciellt. Man ska egentligen träna med juniorerna, men lever mer som en senior eftersom man inte längre går i skolan. Det blir liksom ett liv mellan två världar, säger hon till Langrenn.com.

– Det blev lite tråkigt. Om jag skulle ha satsat vidare, så hade jag behövt något mer vid sidan av elitidrottslivet, säger hon.

Var det svårt att ta beslutet att avsluta karriären?
– Jag var väldigt osäker på vad jag skulle göra, och blev otroligt frestad av erbjudandet om en plats i regionlaget Elon Oslofjord. Det lät spännande. Men nu vill jag börja mitt liv som student. Jag funderade länge på att försöka kombinera elitsatsning med studier, men tror att det hade blivit ganska krävande och tufft. Det är mycket obligatorisk närvaro på läkarprogrammet, säger hon.

Sørbye är medveten om att många lyckas kombinera en full elitsatsning med studier – även på läkarlinjen. Bland annat Nora Sanness, som numera är med i elitelandslaget, har gjort det. Även Astrid Uhrenholdt Jacobsen och Tord Asle Gjerdalen har gått samma väg tidigare.

– Jag vet att det är möjligt att kombinera läkarstudier och full elitsatsning, men det är inte så jag vill leva. Jag vill inte lägga hela mitt liv på bara träning och skola, säger hon.

Efter att Sørbye bestämde sig för att sluta har dagarna sett ganska annorlunda ut.

Snabb övergång

Langrenn.com pratar med Sørbye på telefon från Mauritius, där hon är på semester. Hon berättar att det blivit lite träning sedan hon slutade, och hon vet inte hur mycket tid det kommer att få i hennes vardag framöver.

Är det helt slut med längdskidåkningen nu?
– Uhm. Jag får se vad jag känner för, men ja, jag tror det. Jag har inte tränat mycket sedan jag slutade, efter att jag tackade nej till Elon. Det blev en snabb övergång.

Är du rädd för att ångra dig?
– Ja. Det är jag ibland. Det är mycket jag saknar, men också en del jag inte saknar. Jag känner att jag fått uppleva väldigt mycket fint med längdåkningen. Men jag tror inte att ett, två eller tre år till som senior hade gett mig så mycket mer än det jag redan har upplevt och uppnått. Jag har haft så många fina upplevelser redan, säger Sørbye, och fortsätter.

– Mycket är likadant varje år, och jag känner att jag inte behöver ännu ett år med liknande träningar och läger.

Det går inte att förneka att de flesta måste räkna med att använda flera säsonger för att stabilisera sig på en jämn hög nivå i seniorklassen.

Tror du att det är vanligare bland tjejer att tänka så här än bland killar?
– Kanske lite. Men det handlar mest om vad man vill med längdåkningen. Jag prioriterar utbildningen väldigt högt, och har aldrig tänkt mig att satsa många år som senior. Jag ville bara bli så bra som möjligt som junior. Och det känner jag att jag uppnådde.

Texten fortsätter nedanför.

Goda minnen

– Jag sitter kvar med otroligt fina minnen och upplevelser från åren som junioråkare. Att jag fick vara med i två junior-VM, och särskilt att få åka stafett för Norge, var så klart höjdpunkterna. Men även alla Norgescup-helger, lägrena och inte minst träningarna i vardagen med Wang Toppidrett, Røa Langrenn och TeamKollen har gett mig fina minnen, säger hon till Langrenn.com.

– Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är så många som har hjälpt mig på vägen och gjort otroligt mycket för mig under dessa år inom längdåkningen.

Hon nämner särskilt tränare, stödteam och utrustningsleverantörer.

– Min huvudtränare de senaste fyra åren har varit Nikolai Myrvang Olsen, som jag fick när jag började på Wang Toppidrett Oslo. Han har följt mig genom allt, och utan honom hade jag aldrig varit där jag är idag, säger hon och fortsätter:

– Dessutom har jag fått mycket hjälp av Karstein Johaug, ända sedan ungdomstiden. Han måste vara världens bästa tekniktränare! Under det senaste året har jag också fått många värdefulla tips och motivation från juniorlandslagets tränare Kristian Dahl. Och grabbarna i Fischer-boden.

– Jag har verkligen haft tur, säger hon.

Ändå: Nu är det alltså slut. Talangen från Norge lägger ner skidåkningen.

Nu väntar hon på brevet med besked om studierna startar i Oslo eller Bergen. I bagaget har hon värdefulla erfarenheter och fina minnen från skidspåren. Och i prisskåpet hänger två VM-medaljer och åtta NM-medaljer.