Ulvang kommer med hård dom mot stakning och klassisk längdåkning: – Den kommer att dö, och den måste dö, säger den tidigare längdstjärnan – som får medhåll av en annan längdexpert.

Mitt i sommarvärmen rasade en brännande debatt om framtiden för klassisk längdskidåkning. I podcasten Skiklubben slängde kändisprofilen Emil Gukild in en brännhet fråga: – Måste klassisk längdåkning dö?

I panelen fanns bland annat Vegard Ulvang. Och den tidigare längdskidstjärnan var kristallklar när det gällde den traditionsrika stilen.

– I den långa utvecklingen är det (stakning/klassisk längdåkning) ett blindspår. Den kommer att dö, och den måste dö. Tyvärr, säger Ulvang torrt.

Gukild gick vidare:

– I Ski Classics, är det ett blindspår att ha stakning där i 10–20 år till eller måste man gå över till skejt?

– Inte skejt, utan fri teknik. Du kan göra vad du vill, invänder Ulvang.

– Då kommer ju alla ändå att staka, replikerar Gukild.

– Och vi kommer att komma dit, men det kommer ta lite tid, svarar Ulvang.

– Jag har själv upplevt att åka skidtävlingar med fäste och blivit slagen av någon som uppenbart fuskar, kommenterar Ulvang.

Gukild menar att stakning är bra för motionärer.

– Jag skulle inte kunna vara mer oenig, säger Ulvang och lutar sig tillbaka.

– Det ökar avståndet mellan massan och eliten.

Texten fortsätter nedanför

Aukland är oenig

Utspelet gör Anders Aukland lite vemodig – och inte minst förvånad.

– Jag ser ett uppsving för klassisk stil och ett stort intresse för långlopp som Marcialonga, Vasaloppet, Birken – där de 300 första åkarna stakar, säger han och fortsätter:

– Många börjar åka rullskidor. De står på stakmaskin. Jag ser massor av fördelar med stakning.

Längdprofilen blev olympisk mästare i stafett vid OS i Salt Lake City 2002 och världsmästare 2003. Aukland har dessutom vunnit prestigefyllda långlopp som Vasaloppet och Birkebeinerrennet flera gånger, och var en pionjär i utvecklingen av långloppscupen Ski Classics – som uteslutande går i klassisk stil.

Längdexpert: – Vegard har nog tyvärr helt rätt

Längdåkningsexperten Petter Skinstad håller i stora drag med Ulvang i dommen kring staking och klassisk längdskidåkning.

– Vegard har nog tyvärr helt rätt. Det är orealistiskt att tro att längdskidåkningen i det långa loppet inte kommer att röra sig åt samma håll som skidskytte och nordisk kombination, där man för länge sedan övergav klassisk stil till förmån för det snabbaste alternativet, säger han. Langrenn.com

Skinstad drar paralleller mellan klassisk längdåkning och andra marginaliserade discipliner som gång och bröstsim.

– Det är väldigt fina och traditionstyngda stilar, men samtidigt långsammare sätt att ta sig fram. I det avseendet är staking ett sidospår som tyvärr riskerar att ta livet av den klassiska stilen – jag är rädd för att man håller på att röra sig längre och längre bort från det klassiska som skidåkningen ska bevara, kommenterar Skinstad.

Se också: Olympiska mästaren landslagsläkare – i ”ny” sport

Två stora utmaningar

Skinstad pekar ut två stora utmaningar för längdskidåkningens framtid:

– Huvudproblemen är att det 1) inte liknar tillräckligt klassisk åkning och 2) att det blir ALLDELES för mycket skate, även bland eliten, säger han och utvecklar:

– Det kan liknas vid att gång saknar korrekt knästöt och kontakt med underlaget (som löpning), eller att bröstsim används med otillåtna undervattensrörelser (frisim). Hoppet får i så fall vara att vi inom längdåkningen får fram något i stil med ‘fjärilssim’ – alltså otillåten bröstsim som utvecklats till en egen gren. Frågan är: hur många motionärer eller turister simmar fjärilssim?

– Jag tror inte att skidsporten har plats för en egen stakklass eller separata tävlingar. Det lutar åt att det blir som med gång – en gren som tyvärr håller på att försvinna från OS, med färre tävlingar och en osäker framtid.

Moment 22

Så som Skinstad ser det, står längdskidåkning i en “moment‑22‑situation” där alla möjliga lösningar bär med sig tydliga nackdelar.

– Om man inte bevarar klassisk stil som tävlingsgren är jag mycket skeptisk till att skidsporten kommer kunna behålla sex grenar i OS. Det skulle vara negativt för både intresset för sporten och dess intäktsgrund, samtidigt som det skulle leda till en mindre och mer homogen elit. Å andra sidan finns det flera goda skäl till varför det vore fördelaktigt med endast skate i tävling — till exempel betydligt lägre kostnader, säger Skinstad, och sammanfattar:

– Stakning behöver förstås inte försvinna ur längdskidåkningen som gren även om klassisk stil försvinner på högsta nivå — precis som folk fortsätter jogga eller simma bröstsim när de är på stranden. Men som tävlingsgren går det tyvärr sannolikt åt det håll Vegard beskriver.

Samtidigt konstaterar experten att de som vill bevara klassisk stil paradoxalt nog också bidrar till att avskaffa den.

– Det ironiska är att de som vill bevara klassisk stil — och utan tvekan har mest att vinna på det — till synes är samma personer som bidrar till att ta livet av den grenen. Något att tänka på när man står på barrikaderna.