För varje idrottare som inkluderar löpning i sitt träningsprogram är friska fotsulor en viktig grund. Fötterna är utan tvekan den mest belastade kroppsdelen, och ändå behandlar de flesta av oss dem som om benet slutar vid ankeln.

Vid varje steg måste foten dämpa ett hårt nedslag, bära hela kroppens vikt och omedelbart skjuta den framåt. Den här cykeln upprepas tusentals gånger i rad, ofta i flera timmar i sträck.

Efter ett tufft träningspass stretchar vi stela lår eller vader, men fotsulorna som är i ständig kontakt med marken glömmer vi bort. Samtidigt är det just fotens kondition som avgör hur resten av kroppen fungerar och som direkt påverkar vår idrottsprestanda.

Ofta börjar idrottare ta hand om sina fötter först när till exempel fotvalvet sjunkit ihop och ytterligare komplikationer tillkommit som gör att de tvingas avstå löpningen helt.

Se också: Startar ny träningstjänst – ”det ska vara tipp topp kvalitet”

Ta hand om dina fötter

Tänk dig att du köper en lyxig sportbil med en helt rostig underredel. Hur skulle det kännas att köra den? Med människokroppen är det likadant. En frisk fot är en språngbräda för rätt hållning och hundraprocentig prestation. Om du försummar den kommer smärta förr eller senare att dyka upp i andra delar av kroppen. Å andra sidan upplever löpare som regelbundet tar hand om sina fötter snabbare framsteg med betydligt mindre träningsansträngning.

Risken gäller även tillfälliga löpare. Om du tror att ditt ”springande” klarar sig med vilka gamla träningsskor som helst befinner du dig paradoxalt nog i störst fara. Medan elitåkare byter skor regelbundet och håller fotmusklerna ständigt aktiva tenderar motionärer att ha försvagade muskler i foten. Problemet kanske inte märks vid normal gång, men vid löpning gör det sig påmint mycket snabbt.

Gör ett snabbt test: Försök att sprida ut fingrarna på handen så brett som möjligt. Gör nu samma sak med tårna. Går det inte? Rör sig bara några av dem, eller är tårna böjda inåt och sticker åt sidorna? Skulden ligger hos trånga skor och framför allt bristande vård.

Stabilitetens anatomi och dolda risker

En frisk fot måste vara elastisk, vilket säkerställs av det längsgående och tvärgående fotvalvet. Tack vare dem absorberar foten stötar, reagerar på ojämn terräng och håller balansen. Men när valven slutar fungera uppstår komplikationer:

Sjunket tvärgående fotvalv: Hålls huvudsakligen upp av ligament och tåböjare – vid försvagning breddas foten.

Längsgående plattfot: Förknippas ofta med att anklarna vrids inåt. Oftast handlar det om muskulär obalans.

Typisk plattfot: Ankeln förblir i rätt axel men foten är helt flat. Här spelar genetiken en avgörande roll.

Högt fotvalv: Motsatt extrem. En sådan fot är ofta stel, dämpar stötar dåligt och gör ofta ont.

Alla dessa avvikelser kedjereagerar uppåt i hela rörelseapparaten och är ofta den verkliga och dolda orsaken till kroniska knä-, höft- eller sensmärtor. Visserligen stärks kroppen av löpning och vänjer sig vid belastning, men om ambitionerna springer ifrån beredskapen och träningen inte kompletteras med återhämtning och kompensationsövningar kommer fötterna snart att säga ifrån.

Den här artikeln har uppdaterats. Den publicerades första gången på Bezky.net i maj 2021.