– Jag hade en väldigt bra avslutning på förra säsongen och sedan en bra vår och sommar. Jag har aldrig känt mig så stark förut. Men de två sista månaderna har jag varit lite sliten, speciellt i överkroppen och jag har hållit igen en del. Därmed har det inte blivit så mycket träning med fart på slutet, berättar IFK Mora-åkaren vidare.

– Eftersom jag har en så bra sommar bakom mig så tror jag inte att det ska vara någon fara. Formen kanske är försenad några veckor men jag ska inte stressa utan ge mig chans till återhämtning, fortsätter hon.

Anna dominerade på U23-VM 2017 med dubbla guld och tog sig sedan till OS året efter där hon blev tovla på sprinten. Vintern 2019 fortsatte dock inte kurvan uppåt för Leksandstjejen som hade bytt klubb från Falun Borlänge SK till IFK Mora SK inför OS-vintern 2018.

I vintras började hon få högre fart på skidorna igen och på näst sista loppet innan säsongen stängdes så blev hon fyra på världscupsprinten i Trondheim.

– Det var jätteviktigt att få med sig en sån framgång eftersom det gick så tungt vintern innan, säger Anna.

Vad låg bakom vändningen?
– Jag funderade mycket över vad jag skulle göra för att få ut all min kapacitet och kom fram till att gå än mer efter eget huvud. Jag började med det redan inför säsongen men tog de ett steg längre.

– Formen blev bättre och bättre och på söndagen i Nes (Skandinaviska cupen i Norge 5 januari) kände jag nu kan jag bara ösa på.

Dyvik vann 10 kilometer klassiskt där. Sedan var hon prologtvåa på världscupsprinten i Falun och slutade elva och så kom då finalplats och fjärdeplacering på sprinten i Trondheim under Ski Tour 2020.

På sprinten i Falun åkte inte Anna för landslaget utan i nationell grupp i IFK Mora-dräkten. FOTO: Simon Hastegård/Bildbyrån.

– Synd att säsongen tog slut då när formen var så bra. Men att mina egna tankar kring min träning gav bra resultat har gett mig självförtroende. Att jag ska lita på mig själv.

Inför säsongen när Anna vann dubbla guld på U23-VM hade hon Annika Zell som tränare.

– Jag har tagit med mig mycket från Annikas tankar men också mina andra tränare jag haft och bakat ihop något eget. Nu tränar jag efter en egen plan och är mer flexibel. När man lagt upp träningen själv är det lättare att justera efter hur man känner sig. Man behöver inte stirra sig blind på en plan. Det är skönt att vara självständig – jag mår bra av det, konstaterar Dyvik.

Anna har höga mål för vintern som kommer men vill inte precisera dem.

– Jag vill bli så bra som möjligt och på vägen sätter jag delmål och det handlar mer om hur jag genomför olika träningspass, det handlar inte om resultatmål.

Att VM-sprinten i Oberstdorf finns där i kikaren står ändå klart.

– Det är ju klassisk sprint en bana som passar för hur jag åker skidor, säger Dyvik.

Under försäsongen har Anna snappat upp en del från de yngre tjejerna i de olika landslagsgrupperna.

– De är ju så bra på att staka till exempel. Det har varit nyttigt att titta på vad de gör och fråga lite. De har bra saker att komma med, konstaterar hon.

Nu drar tävlingssäsongen igång. Hur känner du då?
– Det är som alltid med skräckblandad förtjusning. Men jag gillar ju mer att tävla än att träna. Det är tävlingarna jag lever för, fastslår Dyvik.

Hur ofta tänker du tillbaka på succén vid U23-VM och att du året efter tog dig till OS?
– Jag tänker ganska ofta på det. Inget slår den känslan när man är i så bra form, det motiverar mig verkligen.