Vi träffade Petter i Torsby häromveckan när han var där i samband med landslagets läger. Det blev ett snack om den utsatta rollen som vallachef, att det var Teodor Peterson som ringde och frågade om han ville ha jobbet, fluorförbudet bland annat.

Hur har första tiden på uppdraget varit?
– Jag tycker den har varit jättebra. Bra på det sättet att jag tycker att vi har haft en väldigt god stämning i vallateamet och det är en väldigt bra kommunikation mellan vallare och åkare.

Efter en säsong där hela den svenska landslagsorganisationen och inte minst vallateamet har varit en snackis så är det nu Myhlback som har rollen att styra vallateamet på rätt spår.

– Det har varit väldigt mycket snack och olika åsikter att det inte har varit bra. Eftersom den känslan jag har nu är så positiv… det var inga stora grejor som skulle justeras för att det skulle bli bra så är jag inte orolig säger Petter och fortsätter;

– Mycket handlar om kommunikation och kommunikation är väldigt lätt att åtgärda. Det hade varit värre om det varit ett stort systemfel. Jag har ju väldigt duktiga och kompetenta medarbetare. Det har varit relativt enkelt att få ordning på de grejor som det var problem med.

Ser du att ordna upp sådana här saker som din styrka?
– Jag tror att det är en styrka jag har med tanke på det jag har gjort förut. Att få en arbetsgrupp att dra åt samma håll, det är det jag jobbat med i all tid.

Kan du beskriva hur din roll ser ut?
– Att få vallateamet att jobba åt rätt håll och göra det tillsammans med åkarna och hela Ski Team Sweden. Det är min roll, sedan blir den även mer konkret genom att jag är ansvarig för trailer, buss och sådana praktiska saker. Den stora huvuduppgiften är att få folk att gå åt rätt håll.

Hur kul och inspirerande är det att ha den här uppdraget?
– Det är superkul! Dels eftersom jag gillar det här med ledarskap, men att få kombinera det med sitt genuina DNA… jag har ju varit skidåkare själv och en del av det svenska landslaget i vissa perioder. Att nu få jobba med det här på ett så här professionellt sätt är hur kul som helst. Jag är jättestolt över det! Verkligen!

Kan du berätta om vad du pysslat med åren innan du hoppade på det här uppdraget?
– Efter min aktiva karriär så jobbade jag lite åt Svenska skidförbundet för att få ihop näringslivet i Dalarna för en ansökan till skid-VM 2015. Ett av företagen som jag var i kontakt med då var bemanning- och rekryteringsföretaget Proffice. De hade behov av intern personal. Jag hade aldrig haft kontakt med den branschen förut men de erbjöd mig en anställning där. Jag började jobba som konsultchef och lärde mig den branschen på ett bra sätt. Jag fick en bra personalutbildning av dem, internt.

– Efter tre-fyra år på Proffice så bestämde jag och tre kollegor att ”det här kan vi fasen göra bättre själva”. Vi avslutade vår anställning och började bygga upp Clockwork. Vi tänkte redan från början att vi skulle bli nationella men vi skulle göra det på lokal nivå. Vi lyckades och efter fem år hade runt 400 anställda och 14-15 kontor runt om i landet. Vi jobbade hårt så inåt helsike med det…

– Samtidigt med det där så är man familjefar och har ett familjeliv som bara rinner iväg. Jag fick möjligheten att sälja min andel och det gjorde jag för att jag ville ha mer tid för min familj. Den tiden fick vi i Trysil, vi flyttade dit och var väldigt nära varandra under två-tre år. Under tiden jobbade jag också halvtid vid Trysil skidgymnasium och med ett team nere i Oslo som heter Team Bygdø där jag hade vallansvar och var assisterande tränare till Martin Johnsrud Sundbys bror Sondre.

– Man har ju i sig att man vill bidra med något, inte bara gå hemma och vara familjefar. Det går ut över familjen det till slut. Man måste vara en del av ett större sammanhang.

– När Teodor Peterson ringde mig och frågade om jag var intresserad av det här uppdraget så var jag lite tveksam i början. Jag såg resdagarna framför mig. När jag sedan såg vad det innebar så såg jag också att det fanns mycket tid hemma.

Det var alltså Teodor Peterson som ringde dig och frågade om jobbet?
– Han var åkarrepresentant och när han slutade som aktiv fick han en del uppdrag kring vad som kunde göras bättre. Vallateamet var en av hans punkter och han ringde mig…

– … och nu har jag ringt honom och frågat om han vill hjälpa till i vinter. Han kommer att gå in som testpilot i vinter. Det blir skitbra!

– Jag har pratat med alla åkare om vad vi kan göra bättre. Då har det här med testpiloter kommit upp, så då har vi filat på det. Jag håller på att rekrytera två till.

Hur viktigt är det med en testpilot som själv varit åkare på hög nivå?
– Det är viktigt att de kan åka på ett tekniskt rätt sätt och ha orken för att kunna testa skidor en hel dag, men de behöver inte vara bäst i världen. Det absolut viktigaste är att kunna förmedla en känsla till en vallare som har en samsyn.

Vi går mot en skidsäsong där de så omdiskuterade fluorvallorna ska försvinna. Det har förstås upptagit mycket av Petters och vallateamets tid så här långt.

– Det är definitivt att fluorvallorna ska bort. Det är i alla fall det vi jobbar efter eftersom vi har en sådan styrning.  Sedan har jag valt att vi absolut inte ska ta någon ställning för eller emot. Det tar bara en massa energi. Vi förhåller oss till gällande regelverk och ska optimera arbetet utifrån det.

– Min styrka kring att bygga relation med företag har vi stor nytta av här. All utveckling sker ju hos vallafabrikanterna. Kan man vara mycket ute hos dem och bidra och ha ett utbyte så blir vi jättebra på det här.

Hur bra är de alternativ som nu kommer fram?
– Lösningen på hela fluordebatten är ju om det kommer en produkt som är bättre än det som varit. Då är det en ickefråga. Då behövs ingen testutrustning, då behövs ingenting.

– Jag ser att det är på väg åt helt rätt håll, vilket gör att jag är relativt avslappnad.

Här i den svenska vallatrailern jobbas det för fullt inför VM-vintern 2021. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Testutrustning för att upptäcka fluor på skidorna är under utveckling av ett tyskt företag.

– Vi har inte fått se eller provat något än men vi kommer att bli en del av utvecklingsarbetet. I mitten av september åker vi ner till Karlsruhe och tillsammans med FIS hjälper vi till att kalibrera den där maskinen ihop med de andra nationerna, berättar Myhlback.

Att vara chef för det svenska vallateamet, en utsatt position om det inte går bra. Hur ser du på det?
– Det är väl så som med alla jobb där det kanske inte går bra. Men om man känner att man gjort allting som står i ens makt för att det ska bli bra och har med hela vallateamet och åkarna i det snacket. Då tror jag det kommer att gå väldigt bra när det går dåligt. För det kommer hända att det går dåligt. Det här är inte något som jag räds eller är orolig för överhuvudtaget. Kommer det blåsa utanför vår lilla bubbla så får det blåsa hur mycket det vill.

– Den relation vi har med åkarna nu… jag har sagt det till flera av dem. Den här känslan vi har nu, när det blir jobbigt i vinter och det är turbulent då ska vi falla tillbaka på det vi har nu. För det är så här det ska vara. Så det känns gött faktiskt!

Petter själv kom från en elitkarriär inom mountainbike innan han gjorde en rejäl satsning på längdåkning. På VM i Sapporo 2007 blev han sedan 23:a på sprinten. På världscupen tog han en prologseger i Estland 2007 och blev sexa på världscupsprinten i Kina samma vinter. Hemma i Sverige tog Petter flera långloppssegrar och plockade hem ett SM-silver i sprint 2005. Karakteristiskt för Petter var att han var tidig med att staka loppen utan fästvalla och klassisk sprint var hans specialitet.

Hur viktigt eller bra är det att du har en egen elitkarriär på landslagsnivå bakom dig i den här rollen?
– Det borde i alla fall skapa ett visst förtroende hos åkarna. Att jag förstår vad de pratar om. Hel yrkeskunskapen och spetskompetensen den sitter ju här inne (i vallatrailern). Den har inte jag men att jag förstår när en åkare kommer till mig och säger att jag lagt ner hela min sommar och höst på att den här dagen skulle jag topprestera och då går ni och vallar bort mina skidor. Då tror jag dom förstår att jag faktiskt förstår.

Hur ser tillbaka på din egen karriär? Du var tidigt ute med att bara staka!
– Det har väl i alla fall visat sig att det var hyfsat rätt.

Hur gick snacket och tankarna kring det då?
– Det var väl som det alltid är när det kommer nya saker. Folk tror inte att det kommer gå. Jag själv är ganska långt ifrån att vara konservativ. Jag gillar att hitta nya idéer och vägar, vara kreativ och titta framåt.

– Då visste jag att jag bara hade fyra-fem år av skidåkningen framför mig när jag gjorde min sista satsning. Jag var jäkligt dålig på att diagonala. Skulle jag lägga ner tre års tid på att bli duktig att diagonala eller skulle jag lära mig att bli riktigt bra på det jag är bra på. Då var valet väldigt enkelt.