Jonna vann sprintfinalen i Drammen den 4 mars närmast före schweiziskan Nadine Fähndrich och Linn Svahn. Sedan bar det av till Kanada och världscupfinalen och Jonna skulle utmana Svahn om totalsegern i sprintvärldscupen.

Men resan till Kanada var förgäves. Covid-19-läget förvärrades och det bar hem till Sverige igen utan några tävlingar och säsongen tog slut helt tvärt. Därmed stod Linn Svahn som totalsegrare i sprintcupen och Jonna slutade tvåa, 23 poäng där bakom.

– Det var riktigt tråkigt att det inte blev några tävlingar i Kanada. Samtidigt kände man på sig att det skulle bli sådär när vi väl kom dit. Det var ju den veckan det hände så mycket kring corona, säger Jonna och fortsätter;

– Jag hade sett fram emot att tävla där så mycket.

Det kan man förstå. Jonna missade sprinten i Dresden i mitten av januari på grund av sjukdom och tappade i totalen. Sedan med segern i Drammen var hon åter med i kampen om totalsegern i sprintvärldscupen och hon kom till Kanada med formen på topp.

Det som hände i mars är historia nu och Jonna har fokus mot kommande VM-vinter. Den 25-åriga Piteå elit-åkaren har en mycket bra sommar och höst bakom sig träningsmässigt.

– Jag har fått vara frisk och hel och kunnat träna precis som jag önskat. Det är min bästa sommar hittills, säger Jonna.

Precis som för Jonna och många andra landslagsåkare så har mycket tid hemma och kontinuitet i träningen varit gynnsamt.

I grunden har Jonna inte gjort några stora förändringar i träningsupplägget men hon berättar att det både blivit mer mängd och mer intervalltid. En del ändringar i styrketräningen finns också med.

– Nuförtiden har jag inslag av snabbhet och spänst i styrkepassen. Det har jag inte haft förut. Det gäller att försöka krydda träningspassen lite extra.

Det är på sprint som Jonna kunnat prestera på högsta internationella nivå. Men målet är att även kunna göra det på distans.

– Jag vill bli mer allround och jämnare på distans. Det krävs mer uthållighet men jag tycker att jag tar kliv. Sakta men säkert går det åt rätt håll, säger Jonna.

Just nu, i slutet på september, har den långa perioden med mycket och bra träning gjort att Jonna känt sig liten sliten.

– Jag har fått dra lite i handbromsen då jag varit trött den senaste tiden. Jag har kunnat träna men tagit det lite lugnare för att få återhämtning, berättar hon.

Att VM i Oberstdorf i februari är det stora målet är förstås givet. Ni minns väl alla hur det gick på sprinten i Seefeld vid senaste VM. Jonna var med kampen om de ädlaste medaljerna när hon bröt en stav och hon fick kämpa sig i mål med en stav som fyra.

Maja Dahlqvist ramlar och Jonna Sundlings stav går av på VM-finalen i sprint 2019. FOTO: Från FIS YouTube-video.

Det var strax innan upplopet som Maja Dahlqvist föll och Jonna då bröt sin ena stav. Maiken Caspersen Falla vann guldet före Stina Nilsson och Mari Eide. Norska Eide kunde passera Jonna, som åkte upploppet med en stav. Se vad som hände här.

Kom också ihåg att Jonna missade VM 2017 då hon blev sjuk och tvingades lämna återbud.

– Visst tänker jag tillbaka på det där som hände i Seefeld ibland. Det var så nära men ändå inte. Men det är mest att det ger bränsle. Jag tänker; djäklar, nästa gång så ska jag… då ska det inte bli något strul, jag ska bara kunna köra på.

Att det är osäkerhet inför hur tävlingsprogrammet kommer att se ut i vinter försöker Jonna att inte lägga någon energi på.

– Det har ju varit ovisst länge nu. Visst är det segt när man vill tänka långsiktigt. Men det gäller att vara här och nu till 100 procent och jag utgår från att det kommer att bli en säsong och ett VM.

En förändring och en nyhet för Jonna den kommande säsongen är materialbyte. Jonna har bytt från Fischer skidor och Alpina skidskor till Rossignol på bägge.

– Det är mina fötter som varit ett problem under tre år. När Fischer ville att jag skulle använda deras skor också så började jag testa, med det fungerade inte för mina fötter. Jag hade börjat testa Ross skidor och så provade jag också deras skor och för mina fötter var det mycket bättre, berättar Jonna och fortsätter;

– Jag är glad och nöjd över att jag vågade byta. Jag har fått mycket bra hjälp av Ross så det känns riktigt bra.

En fördel för Jonna är förstås att hon blir en av de stora stjärnorna på Rossignol som inte har lika många toppåkare som Fischer.