Jens Burman hade en tuff ingång på VM-vintern. Det blev en rekordsen start på världcuptävlandet på grund hans ryggproblemen men när han väl kom till start i Lahtis den 23 januari så åkte han in som nia på skiathlonloppet.

Sedan dess har formen varit stigande och förberedelserna har gått bra berättar Jens när vi pratar med Jens under uppladdningslägret i Saxnäs förra veckan. Redan då var det tydligt att det skulle bli varma förhållanden under VM-tävlingarna.

– Blir det för varmt är det inte bra men blir det klassiskt alpväder med minus på nätterna och soligt skapligt varmt på dagarna så blir det riktigt fint, säger Jens och fortsätter;

– Själv tror jag att riktigt klisterföre, varmt och blött är något jag kan ha lite fördel av. Så jag försöker tänka positivt kring det. Med bra skidor i sådana förhållande tycker jag att jag är riktigt bra. Där kanske jag är bättre än många av konkurrenterna.

Jens Burman känner på spåren i Oberstdorf. FOTO: Johanna Lundberg/Bildbyrån.

På SM 15 kilometer i Borås vann Jens med minuten före Björn Sandström. Två dagar senare, den 11 februari, fick dock Jens nöja sig med fjärde plats på tremilens masstart.

– Jag hade lite för dåliga skidor där på tremilen så det blev inte det lopp jag hoppats på men formen… jag var ju pigg och körde på det jag kunde men jag hade lite för tunga grejor under fötterna. Det är ju sådant som händer och det är inget som jag tänker negativt kring eftersom formen finns där, förklarar Jens och lägger till;

– Det har fortsatt känts bra så det lovar gott inför VM.

Hur är statusen med ryggen?
– Jag har inte känt någonting på ett bra tag nu. Jag hoppas verkligen det får fortsätta att vara så att kroppen håller.

Prioriterar du något eller några distanser på VM?
– Jag vill köra det jag får köra men skiathlonen och femmilen är kanske de distanser jag ser mig själv som starkast på. Framförallt femmilen tycker jag ska bli väldigt kul. Jag har bra känsla inför femmilen tänker att jag kan få till ett väldigt bra lopp där.

– Jag siktar på medalj och ska köra så gott jag kan för att klara det. Det är mitt mål, fastslår Jens

Då handlar det kanske om att komma ifrån så att det inte blir så många åkare kvar på slutet?
– Visst är det så. Det är alltid svårt att säga hur en femmil kommer att utvecklas men jag skulle tippa på att det kommer gå ganska fort på femmilen, i alla fall mot slutet, och då kommer det spricka upp. Då gäller det att vara med i klungan och som alla vet, sista milen på en femmil kan det hända väldigt mycket. Folk kan ju vägga och det kan hända allt möjligt. Det blir spännande.