– Givetvis ligger det mycket träning i botten. Samtidigt har vi en fantastisk grupp åkare som hjälper varandra och är intresserade av att utveckla sig. Det handlar om att ge av sig själv så att de andra i laget får en möjlighet att utveckla sig, säger den svenske förbundskaptenen Jocke Abrahamsson när han får frågan från norska journalister om vad som döljer sig bakom Marcus Hellner & co den här säsongen.

Har kul
Det handlar om att göra lagkompisarna bra.
– Åkarna har olika styrkor som de lär bort till sina lagkompisar, samtidigt som de har det oerhört kul tillsammans på träningarna. Vi viktlägger att det ska vara kul på läger och här bidragar också ledarteamet, säger Jocke vidare.
Vad är då den viktigaste faktorn?
– Det är svårt att plocka fram en enkeltstående faktor, men bra träning, god laganda och mycket glädje kan vara tre nyckelord som täcker det mesta.
Den här formeln används förutom Jocke Abrahamsson också av damtränaren Magnus Ingesson och sprinttränaren Arild Monsen.
– Efter hand börjar vi att få lite rutin som vi tar med oss från år till år. Själv har jag jobbat med landslaget i fem år, Magnus har jobbat i tre år och innan den här säsongen fick vi in Arild. Vi har tydligen lyckats med att hitta en bra formel för framgång och vi har sytt ihop ett upplägg som vi tror på.
Och att självförtroendet är på topp visade de svenska åkarna bland annat vid dubbeljakten på OS, där man chockade de övriga nationerna med en lagtaktik som man tidigare bara sett i cykelsammanhang.

Resultaten talar
Herrarna Abrahamsson, Ingesson och Monsen behöver egentligen inte skryta med vad de har åstadkommit den här säsongen. Det räcker egentligen att visa till resultaten.
När de blågula åkarna vinner OS-stafetten för första gången på 22 år så är det sensationellt. Likaså att Marcus Hellner lämnar OS med två guldmedalj och Johan Olsson med totalt tre medaljer.
Charlotte Kalla vann 10 kilometer fristil och visade att de svenska damerna också övervunnit den psykiska press det är att vara favorit i ett OS-lopp. Anna Haag tog två OS-silver, något som också är ett resultat av en enorm utveckling det sista året.
Sambon Emil Jönsson och sprintlaget var de enda som mislyckades på OS. Men Emil vann å andra sidan sprintvärldscupen för första gången och var ensam svensk om att ta hem en av världscupbucklorna.