Det är tisdag förmiddag 18 november i Bruksvallarna. Stora delar av landslaget kör ett stakintervallpass på skidstadion men Charlote Kalla är inte med. Hon ligger lite efter med överkroppsarbetet.

Efter lunch är det pressträff för landslagsåkarna vid Hotell Bruksvallsliden. Charlotte och många av de andra landslagsåkarna kryssar mellan olika media för intervjuer. Längd.se får en pratstund med en Kalla som inte riktigt vet vad hon står.

Hur kul är det att det är tävlingsdags om några dagar?
– Det känns spännande men samtidigt så har jag kanske aldrig varit så ovetande om var jag står formmässigt, berättar Charlotte.

Vad är anledningen?
– Jag har inte kunnat vara med på alla fartpass vi kört med laget. Jag var inte heller på träningsracet i söndags. Sånt brukar vara bra kvitton på vägen, säger Kalla.

Men varför har du inte varit med på de passen?
– Jag har tagit det lite lugnt med överkroppen sedan jag kom hem från Val Senales. Det var först när jag kom hit till Bruksvallarna som jag började lägga på stavar. Så då kändes det inte aktuellt med ett träningsrace direkt, informerar Charlotte.

Hur tänker du med träningen efter förra vinterns lyckade säsong. Handlar det om små detaljer?
– Det är ju det som många kanske inte förstår. Att bibehålla sig, att hålla sig på den här nivån. Det ska till väldigt mycket arbete bara för att göra det. Jag har som känt i år att jag är inte lika stark som jag var i fjol, även om det glappet börjar bli mindre nu under hösten. Det har väl inte gått jättebra hela tiden, säger Charlotte.

En viss osäkerhet inför premiären alltså?
– Ja, så är det.

Glädje i spåret. Magnus Ingesson, Charlotte Kallas personliga tränare, och Kalla själv i spåret i Bruksvallarna under tisdagen. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Inför VM-vintern har Charlotte gjort flera byten på materialsidan. Det har blivit både nya skidskor och bindningar till Alpina och Rottefella. Och på stavsidan är det numera One Way som gäller för Kalla.

Såna här byten går väl inte i en hast?
– Jag började testa ganska intensivt redan när världscupsäsongen tog slut. Det kändes ganska på en gång rätt med Alpina. Känslan att jag står nära skidan är viktig för att jag ska hitta de rätta positionerna. Sen var det inte alls lätt att ta beslutet fast magkänslan sa en sak i och med att jag åkt så länge på Salomon. Men till slut kände jag att nu finns det inte mer att testa, nu måste jag ta ett beslut, berättar Kalla och fortsätter;

– Jag kan, när jag går in för nått, grotta ner mig i det. Nästan så att träningen blir lidande.

Känner du skillnad både i klassiskt och skejt?
– Ja, men kanske mycket i klassiskt. Att jag verkligen känner att jag har kontakten med underlaget. Det känns väldigt slimmat. Men det är även spännande i skejt med den nya lätta karbonskon.

På stavsidan kom beslutet lite snabbare.

– Jag testade mycket i Riksgränsen i våras. Skönt att jag inte drog på det beslutet fram till hösten.

Jonna Sundling är ny in i landslaget som förstårssenior. Jonnas sits är något som Charlotte känner igen sig i.

– Det är skithäftigt med Jonna i och med att hon är lite i samma situation som jag var. Hon blir som en värdemätare för många andra eftersom hon får vara med oss och träna. Det är många som vill kolla tempen på henne och så kunde väl jag också känna när jag slog igenom – att jag var ett jagat byte. Så kan jag känna fortfarande idag, berättar Charlotte.

– Det är kul att diskutera med henne hur hon tänker och hur hanterar det. Jag har mycket att lära av Jonna också, fastslår Kalla.