I den så kallade Södra backen är till exempel 80 höjdmeter koncentrerade till ett mastigt motlut på 700 meter en dryg kilometer före varvning och målgång i skidstadion. 

– Det är den finaste backen vi har. Den planar ut lite mitt på och påminner om mördarbacken i Falun, säger Pär Dudal.

Örebro skidstadion som anläggningen i Ånnaboda, drygt två mil väster om stan, numera heter har rustats för 29 miljoner kronor inför SM.

– Svenska skidförbundet kräver tuffa och utslagsgivande banor och det kommer de att få. Jag vill hävda att SM-banorna är i klass med Faluns VM-banor och vi kan därmed mäta oss med de andra stora skidanläggningarna i Sverige med Falun, Gällivare och Östersund i spetsen, fortsätter Pär Dudal. 

– Skidförbundet vill ju ha en viss likhet mellan mästerskapsbanorna, även om varje ort måste anpassa banorna efter naturens förutsättningar. Men det tycker jag att vi har lyckats bra med, fortsätter banchef Dudal.

Distansloppen, med nya branta slingor i Mattsabacken bjuder exempelvis på 549 höjdmeter över 15 km för herrar och skiathlonbanans 30 km ger 960 höjdmeter, mot hälften för damernas 15 kilometer.

Hur mycket har tv-sändningarna påverkat bansträckningen? 
– Tyvärr kom tv in väldigt sent i bilden när vi redan hade planerat för en skejt- och en klassisk-3,75 km bana för skiathlon. Nu hade tv bara nio kameror att erbjuda, så vi tvingas köra hela skiathlontävlingen på samma banor, vilket innebär att några korta sträckor bara är tiometer breda  jämfört med kravet på tolv meters bredd.

Även den publikvänliga sprintbanan för damer och herrar inne i skidstadion ser riktigt tuff ut. Herrarnas sprintbana på 1 750 meter innehåller tre rejäla uppförsbackar och totalt 51 höjdmeter medan damernas bana på 1 350 meter innehåller två mustiga backar på totalt 34 höjdmeter. Väl i klass med OS-banorna i Sotji, med andra ord. 

Trots att snömängden just nu lyser med sin frånvaro i Ånnaboda är banchefen Pär Dudal lugn?

– Ja, jag är inte ett dugg orolig för snön inför SM-tävlingarna, säger han.