Vi träffar Marcus i Orsa Grönklitt där Lager 157 Ski Team haft läger den gångna veckan och kört hårt i den nyanlända sommarvärmen.

I helgen blev han tvåa efter teamkamraten Jörgen Brink på Stockholm Rollerski.

Ett bra kvitto att du är tillbaka på banan?
– Jag hade inte räknat med det. Jag har ju inte kört några tävlingar, säger Marcus och fortsätter;

– Jag och Jörgen gick loss och då var det bara att ösa. Det höll ju förvånansvärt bra. Vi hade olika perioder under loppet. På andra varvet var Jörgen starkare men ut på tredje så kändes det bra men så vart jag trött på slutet.

Framgången i helgen satt förstås fint med tanke på Marcus bakgrund och en hel vinter utan tävlingar i kroppen.

– Det ger lite trygghet. Man kan känna sig lite lugn då man vet att man är med hyfsat.

Hur tufft var det metalt i vintras när de andra tävlade och du tränade alternativ, bland annat på sitski?
– Det tog några veckor innan man hade accepterat situationen. Man var lite nere ett tag. Absolut. Det var tungt, men som det känns nu så är man väl inte svagare mentalt. Jag har gått stärkt ur det.

Hur fungerar träningen nu? Måste du anpassa något med tanke på skadan?
– Jag måste anpassa lite grann. Jag vet inte riktigt vad det är än men jag har lite smärta kvar. Men jag tror inte det är relaterat till senan. Men jag tränar för fullt  men inte löpning på hårt underlag och jag har kanske lite svårt med diagonal än så länge. Men senan i sig har blivit stark och bra så det känns fint.

Hur sugen är då på att det ska bli vinter igen och tävlingar?
– Det får gärna vara sommar ett tag till. Men det är klart att jag är jäkligt sugen på att tävla. Det jag kände i Stockholm var att det gick mycket på motivation.

Hur ser du på Ski Classics i vinter? Ni i Lager 157 har förstärkt och det har flera andra team också gjort!
– När man följde från sidan vintras så kunde man konstatera att utvecklingen går fort. Man får inte slå sig till ro, att det man gjorde i fjol ska hålla. Man får hela tiden söka sig vidare. Vi jobbar hela tiden så – att försöka utveckla saker. Känns kul att vi fått norskt inslag med Audun (Laugaland) och med Britta (Johansson Norgren). Tror vi har mycket att lära av de båda. Det känns hur bra som helst med teamet inför vintern.

Planen träningsmässigt för Marcus är att hålla tillbaka lite grann för att kunna se en utveckling hela vägen fram mot vintern.

– Jag hade en sån tanke i fjol. Jag vet att jag brukar ha lite tungt på senhösten, att lägga in en sista växel innan tävlingssäsongen. Inte rent mentalt i första hand utan att det blir allmänt tyngre att träna. I fjol väntade jag lite med de riktigt tuffa passen och körde mer allmän bas det fungerade bra. Jag låg på rätt sida hela tiden. Jag kände att det gick uppåt hela tiden. För mig har det inte funkat att träna ner sig i tre veckor och sedan vila och tro att man ska lyfta sig. I och med att jag tappat en tävlingssäsong så har jag inte samma grund som de andra har nu. Att få lugnet. Därmed känns det extra bra att jag fick det här kvittot på Stockholm Rollers. Därmed kan jag gå tillbaka till ”mitt” och tro på det.

Vad säger du om utvecklingen kring stakningen? I social medier kan man läsa om det ena längre stakpasset på rullskidor längre än det andra.
– Det har nog blivit lite att man ska bräcka varann i det där. Men man ska inte dra för stora växlar på det. Men det som var speciellt i vintras var att det gick så fort hela vägen. Det var ingen lugn klungkörning nån gång nästan utan full gas från start och sen ramla dom av en efter en. Vi vet ungefär vad som kommer att krävas. Att sen genomföra det i träningen är en utmaning.

Blir det något fler lopp på rullskidor i sommar?
– Det blir Alliansloppet som i fjol. Sen kanske något mer lopp senare på hösten, berättar Marcus som i fjol spurtade om segern mot Johan Kjölstad i just Alliansloppet och var några centimeter bakom norrmannen och några centimeter före Calle Halvfarsson som blev trea.