Emil Jönsson höjde armarna i skyn, gled ner för upploppsrakan och tackade publiken. Nöjd och belåten sa han sedan till längd.se:
- Jag krigade i alla fall ner de flesta norrmännen…

Så sant, så sant.
Emil började dagen med ett kval där 20 norrmän ställde sig på startlinjen. 16 av dem gick vidare till kvartsfinal. Tio till semifinal.
I semifinalen var det bara Emil Jönsson och japanen Yuichi Onda kvar av resten av sprintvärlden. Emil vann sitt heat före Börre Näess, Jens Arne Svartedal, Oddbjörn Hjelmeseth, John Kristian Dahl och Johan Kjölstad.
Det var Emil mot Norge.
Och Norge mot Emil.

I finalen ledde Emil halvvägs, men sedan kom Hattestad som innan dagen började låg 38 poäng bakom Emil i sprintcupen.
- Jag öste på och det kändes fint, men så gled Hattestad ifatt mig och han kom med en väldig fart. Det var svårt att fånga in honom.

In på upploppet inför ett mastodontjubel stred Emil Jönsson som en besatt i hasorna på Hattestad från Örje i Östfold fylke nära den svenska gränsen. Jämsides med honom låg spurtraketen Jens Arne Svartedal.
Det blev lite för mycket för Emil:
- Jag är jättenöjd med dagen. Helst hade jag velat stå överst på prispallen. Det blev i alla fall ett besök på pallen och det känns bra.

Hur upplevde du tävlingen?
- Om folk visste vad psykiskt knäckande det är med sprint. Först ska man ladda en hel dag för tävlingen, sedan tagga upp ytterligare inför kvalet. När kvalet är gjort måste man mobilisera ytterligare för kvarten, och så försöka brinna ännu mer i semin och vara som hetast i finalomgången…

Vad gör du för att få ut allt ur kroppen?
- Tar det lugnt, slappnar av. Glädjen är viktigast. Att gilla läget och inte ta saker och ting på blodigt allvar. Jag kör för att det är roligt. I dag var det hur roligt som helst. Den rätta åkglädjen fanns där och kicken i steget också…

Kände du ingen press. Typ 30 000 norska fans, ledning i sprintcupen…?
- Nej, jag fokuserar på en tävling i taget och tänker inte på poäng hit och dit. Jag åkte hit till Drammen för att ha roligt på skidor och det hade jag. Och det var skönt att kroppen svarade så mycket bättre än i Lahtis förra helgen då jag inte hade rätta stinget.

Det ska alltså vara en blandning av glädje och sting?
- Ja, det är harmonin och känslan som gör mina resultat. Idrott ska vara kul, det går inte att pressa sig själv för hårt med en massa måsten och krav. Det brukar bli bra när jag inte tar tävlingarna på för stort allvar, när jag bara går ut och kör.

Nu smet Ola Vigen Hattestad förbi med två pinnar i sprintcupen. Kommentar?
- Att det blir en jättespännande avslutning i Bormio som jag längtar till. Jag glädjer mig till att åka där. Det ska bli kul som bara den…

Många Årsunda-fans i Norge idag?
- Jag såg en vimpel i publiken. Lite reducerat jämfört med i Stockholm, men dom satt väl hemma och höll tummarna framför teven.

Annika Löfström (26:a) gick vidare igen från kvalet och fick åka kvartsfinal. Strongt va?
- Fantastiskt, Annika från byn hon också. Vi har tränat ihop sedan vi var små och hon är en stor talang. Det här hade vi inte kunnat drömma om när vi lekte skidåkning hemma efter elljusspåret, att vi båda från Årsunda skulle åka världscup i landslaget i Drammen inför så många människor. Otroligt!

Du säger lekte. Ni körde väl stenhårt?
- Nix, vi lekte och hade roligt vår, sommar, höst och vinter. Vi lärde oss mycket i den avspända miljön. Jag leker fortfarande. För mig är längdåkning en lek…

Hur upplevde du Drammen som världscuport?
- Vilken skidstad...roligare än så här kan man nästan inte ha....