Oskar Svärd, 30, och Jerry Ahrlin, 29, öppnar fönstret för Vasalöparen till deras gemensamma vardag i Vålådalen.

– Livet i den här miljön ger oss kraft och styrka, säger Vasaloppsprofilerna.
Stugan de bor i heter Olandervillan och huserade på 1950- och 60-talet världsstjärnor som Ingemar Johansson, Mora-Nisse Karlsson, Sixten Jernberg, Gunder Hägg, Toini Gustafsson och Johnny Nilsson.
Nostalgin avspeglar sig direkt i vardagsrummet. På väggarna hänger tavlor på dåtidens hjältar, de som skidade fram vid Ottfjällets fot, sprang intervaller på Gunders mosse eller åkte skridsko på Nulltjärnens is.
Vålådalens tursitstation var en gång i tiden mästarnas självklara träningscamp.
Det var där i den jämtländska fjällidyllen som man lade grunden till framgångarna genom att bygga upp sig både fysiskt och mentalt mellan fjälltopparna.

– Visst är det häftigt att leva på en plats med såna historiska anor. Man känner sig ödmjuk både inför naturen och det som skett här tidigare, säger Oskar Svärd.
Jerry Ahrlin nickar instämmande medan han tittar ut genom lägenhetsfönstret på andra våningen.
Utsikten är vidunderlig. Stensdalsstugorna, Vålåstugorna och Lunndörren och Gåsen ligger på några timmars distanslöpnings avstånd.

– Jag mår aldrig så bra som här i Vålådalen!
De senaste åren har Oskar och Jerry bott och tränat tillsammans i månader på denna plats i västra Jämtland och lärt känna varandra som bröder.

När det burit emot har den ena peppat den andra och vise versa.
Vardagens slit börjar inte sällan med en skid- eller löptur från turiststationen på 588 meters höjd mot toppen på Ottfjället, 1265 möh.

– Vi utmanar varandra och varje träningspass är i sig ett litet äventyr i den här terrängen. Man upptäcker ställen man inte trodde fanns. Träningen får liksom en annan dimension här jämfört med många andra ställen vi vistas på, säger de båda långloppsstjärnorna.
För Jerry och Oskar har det blivit ett lyft att hänge sig till de gamla mästarnas träningseldorado, vars grundare Gösta och Olga Olander fick idrottsmän och kvinnor från hela världen att vallfärda till Vålådalen.
Nu har traditionen återupptagits.
Vasaloppsprofilerna vet vad de får ut:
– Det råder ingen tvekan som helst tvekan om att Vålådalen blivit en viktig del i vårt vinnande upplägg, försäkrar Oskar Svärd som själv blivit historisk genom att vinna Vasaloppet tre gånger: 2003, 2005 och 2007.
– Samtliga år jag vunnit Vasaloppet har jag laddat upp i Vålådalen och funnit den harmoni och kraft som behövts för att komma först under portalen i Mora.

Jerry Ahrlin blev i vinter världens långloppskung genom att vinna La Sgambeda, Marcialonga och Tartu Ski Marathon, bli tvåa i Vasaloppet, trea i König Ludwig Lauf och nia i Engadin Ski Marathon.
– Jag har bor här sex månader om året och byggt upp mig i alla beståndsdelar i fjällandskapet. Självklart betyder Oskars närvaro mycket, även om vi inte alltid tränar tillsammans inspireras vi av varandra.
Jerry kom två i Vasaloppet 2006 efter Daniel Tynell och skulle ta revansch 2007. Han gjorde på nytt en heroisk insats, men fick ge slaget förlorat tre meter före mållinjen – mot sin goda granne Svärd.

Hur kändes det?
– Surt, förstås. Men det är bara att resa sig och komma igen. Vasaloppet var ju mitt stora mål. Nu blev jag ändå världens långloppskung så säsongen som helhet är jag mycket nöjd med.
Hade Oskar och du någon gemensam taktik?
– Vi hade gjort upp om att hjälpas åt och testade också ett ryck i Lundbäcksbacken efter vägundergången i Vasslan. Tyvärr gick det för tungt att ligga först i nysnön. Vi fick vackert vänta tills det gick lättare på slutet.
Ångrar du att du tackade nej till Oskars erbjudande att dela segern?
– Nej, inte en sekund. Då hade jag alltid gått och funderat på vem som egentligen var starkast. Oskar hade ju vunnit två gånger tidigare. Medan jag saknade seger. Jag ville faktiskt vinna själv.
Hur blev grannsämjan efter loppet?
– Ingen fara. Jag och min sambo Göril (Fristad) bjöd Jerry och hans sambo Jenny Hansson (Vasaloppstvåa även hon i år) på en fin middag i Mora efter loppet. Då var den tuffa upploppsfighten glömd, berättar Oskar Svärd.

Framtiden?
– Jag åker tre år till. Har numera min tjänstgöringsort på Ing 2 i Eksjö. Försvarsmaktens välvilja gör att jag i långa perioder får träna fullt ut i Vålådalen och vara med på det militära landslagets lägerverksamhet.
Du bjöd massor på dig själv i årets Vasalopp och vann säkert mångas sympatier. Förklaring?
– Jo, jag tog initiativ och drog en del under loppet. Jag bjöd på dricka när Jerry missade en station och ställde frågan om att dela segern. Sånt ger förstås en sympatisk bild. Inom cykelsporten är det hög status att ligga i klungan och sedan vinna en tuff spurtduell. Dit har vi ännu inte kommit i skidsporten. Det känns i alla fall bra att kunna vinna ett tredje Vasalopp med den åkning jag visade upp i år. Vid sidan av spåret har jag väl vuxit som människa och blivit bekvämare med media. Försvarsmaktens långloppteam jobbar också som ett lag. Vi hjälper varandra att nå framgångar.
Vad betyder försvarsmaktens långloppssatsning?
– Mycket. Den här säsongen har det fungerat utomordentligt bra med jättebra service. Jerry och jag har fullt ut kunnat koncentrera oss på att leverera resultat. Och vi har nåt målsättningen, att vara bäst!
Lider du med Jerry som fick ge sig i Vasaloppet?
– Nja, sanningen är den att Jerry spöat mig gång efter annan i vinterns långlopp. Han är kung! Nu lyckades jag få till ett helt perfekt lopp med kanonskidor under fötterna och vinna det mest uppmärksammade loppet. Sånt är livet!