– Det är nog stafettguldet som jag kommer ihåg bäst. Vi hade inte varit bland dom tio bästa varken på tremilen eller 15 kilometer, och jag kommer ihåg att Expressens Thomas Malmqvist skrev att han vände ryggen till publiken för att dölja Sverige som stod där bak

Men vändningen i Canmore är skidhistoria i Sverige. Det hände under den svenska storhetstiden i längdspåren på 80-talet.

– Redan dagen innan stafetten visste jag att det skulle vända. Kände att benen svarade i motbackarna och jag fick tillbaka självförtroendet. Frågade Torgny Mogren om han kände likadan, och han svarade. Jag tror det.

Kvartetten Jan Ottosson, Thomas Wassberg, Gunde Svan och Torgny Mogren åkte Sverige tillbaka på kartan och säkrade stafettguldet på samma arena där man den här veckan åker fyra världscuptävlingar.

– Jag åkte mot ryssen Mikhail Devjatiarov som hade vunnit 15-kilometer. Kommer ihåg att jag gick om honom på ett backkrön för att vara först i utförslöpan. Sedan föll han och jag fick en lucka.

– Här kom vi in också i 1988, säger Gunde och pekar på sista utförsbacken inför upploppet i Canmore. Foto: KJELL-ERIK KRISTIANSEN, www.kristiansen-sport.com

Hårdaste femmilen
Femmilen åktes över fyra varv; 15-10-15-15 kilometer.

– Det är den hårdaste femmilen jag åkt. Vi åkte upp den brantaste backen fyra gånger, men jag ledde från start till mål. Jag visste innan att jag hade en bra chans och att det hade vänt.

Gundes trogne serviceman Ferry Grill på Kneissl plockade fram ett par nya skidor och ny valla. Dessa var klart bäst i testet innan start, men Ferry kunde inte garantera att dom höll i fem mil.

– Därför valde jag ändå de sämre skidorna, som jag hade åkt på tidigare. När jag fick höra att jag hängde med från starten på dessa skidor, visste jag att det skulle gå. Gunde tycker ändå att han åkte bättre på femmilen vid VM i Seefeld 1985.

– Ja, då dikterade jag villkoren från start till mål.

OS-segrare tillbake ”på brottsplatsen” efter 20 år? Alexei Prokurorov (t v) vann tremilen och Gunde Svan vann både femmilen och stafetten vid vinter-OS 1988, då längdtävlingarna gick i Canmore – på samma arena som man den här veckan kör världscuptävlingar. Foto: KJELL-ERIK KRISTIANSEN, www.kristiansen-sport.com

Dålig acklimatisering
Idag har han också hittat svaret på varför det gick så dåligt i inledningen av OS 1988.

– Jag var nog helt enkelt inte tillräckligt acklimatiserat till höjden. Vi hade varit 16 dagar i Silver Star, men jag brukar använde längre tid än normalt för att acklimatisera mig.

Efter de inledande fiaskoloppen gick de svenska åkarna på konståkning och hockey för att tänka på annat.
Sedan kom vändningen inför stafetten.

– Just vändningen var det skönaste här för 20 år sedan. Det är det jag kommer ihåg bäst, säger Gunde Svan, som inte tror att han har någon nytta av OS 1988 när han nu är tillbaka på samma arena för att coacha det svenska världscuplaget.