Jag har sett Drammen-sprinten på teve förut och imponerats av den stora publiken.
Nu var jag på plats.
Det var bättre än väntat. Mycket bättre.
Om jag skällt på FIS, Internationella Skidförbundet, tidigare så är jag den förste att lyfta på toppluvan för racingchefen Jürg Capol och arrangörerna den här dagen.
Drammen-sprinten blev en dundrande succé.
Det här var i mina ögon ett facit på hur en sprinttävling i världscupen ska arrangeras.

1) En fantastiskt fin och utslagsgivande bana, 1245 meter lång, runt Drammens torg och Bragernes kirke. Publikvänlig. En lång slakmota från start där tiotusentals åskådare kunde följa inledningen och slutspurten. Åkarnas teknik och kapacitet prövades i alla dess beståndsdelar. Sportsligt utslagsgivande.

2) Arenaproduktionen. Speakern Kjell Erik Kristiansen var i högform. Bra ljudanläggning. En smattrande, korrekt, faktafylld och inspirerande information basunerades ut i luften på ett sätt som bara Kjell-Erik förmår i skidsammanhang. Dessutom – på fyra-fem olika språk! Och… en ljudanläggning som förädlade speakerrösten ytterligare. Det var underhållning, upplevelse, stor idrott i en och samme packe, som man säger på norsk.

3) Närheten till åkarna. Upplevelsefaktorn höjdes av att publik och media kom nära åkarna. Inga rigida vakter. Stängsel, ja. Men inte mer än att alla kunde komma nära Kuitunen, Jacobsen och Jönsson. Det gäller media såväl som publik.

4) Media. Vilken ordning, service och kyla. Förtroendet för oss journalister och fotografer på topp. Vi stod i målfållan och kunde, om vi ville, fatta tag i åkarna direkt. Men vi lät allt ske naturligt och lättsamt enligt åkarnas vilja. Suveränt! Som skribent stod jag tre meter från NRK:s Ingerid Stenvold och Thomas Alsgaard som körde direktintervjuer utan minsta stress. Här har till exempel Vasaloppet mycket att lära. Att, som i Mora, stå 20 meter från målgången ger inte samma upplevelse. Definitivt inte med en kedja vakter som spärrar av en mixad zoon som ligger parallellt med upploppet och inte vertikalt. Frihet under ansvar är bäst med mixad zoon vertikalt. Och med en fotobrygga bakom målet. Föredömligt,  Drammen! Journalister och fotografer behöver närhet för att kunna förmedla känslor och upplevelser! Teve, radio- och tidningsjournalister fick ALLT i Drammen!

Mediaservice: Presscentralen får 5 poäng av 5 möjliga. Belägen 400 meter från målet på femte våningen i Dnb nors högkvarter. Bättre service och trevligare pressvärdar har jag aldrig upplevt under mina 20 år som skidjournalist. Jag kände mig verkligen välkommen och betydelsefull!

Sandra Spitz: Flexibel presschef i FIS med känsla för vad media vill ha. Duktig! Kunnig. Flexibel!  Även om ljudet på presskonferensen i tältet var bättre för de utanför tältet än innanför, så var det klart godkänt. Sandra dirigerar media efter de förutsättningar som ges av arrangörerna. Nu var det bra. Och då blev det maximal exponering, glada journalister och ett gott slutbetyg.

Spåren: Räls!

Spänningsfaktor: Emil och den lille japanen Onda mot Norge. Tja, vi svenskar och japaner tyckte det var spännande med David mot Goliat. Virpi v.s Astrid Jacobsen v.s Petra Majdic, stor skidåkning. Däremot kan det på sikt bli förödande för sprintåkningen om Norge blir för bra bland herrarna. 10 av 12 i semifinalen…Norskt mästerskap.

Publiken: Ett hav av norrmän och några från Årsunda! Vilket tryck!

Eventet: Före, under och efter tävlingen. Fullt ös i tälten på torget. Tusentals människor i rörelse. Fest! Glad stämning, ingen fylla!

Nu väntar nästa folkfest. Holmenkollen på lördag! Herrarnas femmil och damernas tremil.
Med Södergren, Kalla och Hansson. Och 50 000 norrmän längs spåret.
Jag glädjer mig att få vara en del av festen.
Norge vet hur en slipsten ska dras.
För första gången har jag gratulerat Jürg Capol, FIS racing director och till en fantastiskt bra genomförd världscuptävling.
Ta åt dig, Jürg!
Detta var kjempebra!

Torbjörn Nordvall, redaktör längd.se