Tillsammans med Anna Dahlberg (Olsson) vann hon teamsprinten i Pragelato för snart fyra år sedan och upplevde karriärens största ögonblick. Men det är lätt att glömma att Lina också har VM-silver individuelt från Oberstdorf 2005, då Emelie Öhrstig vann och Sverige tog dubbelt.
Sedan har det mesta handlat om sjukdomar och skador för Lina.
– Jag var lite sjuk i våras, men efter lägret i Orsa i våras har jag varit i full träning i halvannan månad och jag är fortfarande på uppgång, säger hon.
Och hon har redan fått klartecken från SOK för OS i Vancouver.
– Det känns bra att vara nominerad, men jag ser inte på det som om jag är klar för OS än. Jag måste prestera  och det är hårda krav.
Medaljförhoppningarna är alltså mest inställda på den individuella sprinten i klassisk stil, men Lina har ytterligare medaljfunderingar.
– Givetvis hoppas jag på stafetten, där vi har ett mycket bra lag.

Mer periodisering
– Träningsmässigt går det ungefär som ifjol. Jag periodiserar dock lite mer och kör inte flera mastodontveckor efter varandra som jag gjorde ifjol.
Malmberget-tjejen tycker inte det är så stor skillnad på träning för sprint och distans
– Jag kommer att ha mer fokus på det jag är bra på, säger hon och tänker åter igen på den klassiska sprinten i OS – klassisk är ju Linas starkaste sida.
Hennes två världscupsegrar har kommit just i klassiska sprinter – i Lahtis 2005 och i Otepää 2006.

Åker hemma-SM
– Jag kommer att åka SM på hemmaplan i Piteå, säger Lina, som ju är stjärnan i Piteå Elit på damsidan.
Hon tror dock inte att hon ställer upp i Tour de Ski.
– Jag har svårt att se att jag åker Tour de Ski, jag har ju aldrig åkt tidigare. Jag vill försöka åka bra på SM och Touren kommer på en dålig tidpunkt, säger Lina Andersson, som också känner sig stärkt av alla sjukdomar och skador.
– Jag har haft så många sjukdomar att jag inte blir stressad över några förkylningar. När jag hade lite ont i halsen körde jag på tidigare, nu vet jag bättre.