Det blir också spännande att se Anna till start. Hon kommer nu utvilad och har kunnat köra några fartpass efter sin förkylning som stoppade henne till start tidigare i mästerskapet.

Längd.se pratade med Anna efter damstafetten på torsdagen. Då var det inte klart att hon skulle åka tremilen, i alla fall inte officiellt.

Men Anna var inställt på att köra men givetvis osäker på var hon står.

– Det kan vara botten eller toppen. Man har ingen aning efter en infektion, funderade Anna.

I Seiser Alm på uppladdningslägret kände sig Anna i riktigt bra form så förhoppningsvis bra kapacitet kvar i kroppen trots sjukfrånvaron.

– Jag körde ett fartpass i går (onsdag) och det kändes bra. Inte där jag var innan men det går åt rätt håll.

Men är det kanske ändå ”lättare” att åka ett längre lopp nu?
– Jag skulle nog säga det. Kanske inte för en topp topp prestation, men för en normal prestation. Man får lite hjälp med farten och man har längre tid på sig, funderade Anna.

Att det inte blev någon start i stafetten för Anna stod klart flera dagar innan.

– Att ta ut mig hade varit lite som att köpa grisen i säcken, berättade Anna med ett skratt.

För sambon Emil Jönsson så är det förstås riktigt tungt. Mästerskapet han siktat på sedan det blev klart att det skulle bli i Falun får han se från sidan.

– Det har varit en berg och dalbana. Men det känns alltid bra när svenskarna åker bra och håller på och tävlar för då har jag fokus på det. Men jag har haft riktiga downs. Under herrfinalen så var det tungt. Jag har hållt skenet upp länge men jädrar var dåligt jag mådde inombords att inte får vara med, berättade Emil.

– Det är ändå bra och kul att vara här coacha och stå med stavar.

Emil var på skidor första gången under onsdagen. Annars är det mycket rehab som gäller.

– Jag tokkör ju rehab för att hålla fokus på nåt. Det värsta jag kan göra nu är att ligga still. Om jag ska hålla flera säsongen framöver så är det viktiga veckor nu att hålla igång, berättade Emil.