På VM i Seefeld 2019 låg Maja i slagläge i slutet av VM-sprinten med gick i backen när hon krokade ihop med Jonna Sundling och blev xxx. På teamsprinten tog hon guld med Stina Nilsson. På VM i Oberstdorf i vintras åkte Maja ut i semifinalen på den individuella sprinten och slutade på nionde plats. På teamsprinten blev det ett nytt guld, den här gången tillsammans med Jonna Sundling.

Maja har vunnit många världscuper i teamsprint och har som sagt två raka VM-guld i disciplinen. Individuellt hade Maja många pallplatser innan första segern äntligen kom på världscupen i Ulricehamn i vintras. Nu är förstås målet att få till en fullträff individuellt på ett mästerskap.

Vi träffade Maja i samband med längdlandslagets pressträff i Stockholm förra veckan

Hur mycket drivkraft är det för dig att lyckas individuellt med tanke på de två senaste VM-loppen i sprint?
– På ett sätt känns det typ bra att ha det målet kvar. Att lyckas individuellt är det jag vill absolut mest. Jag får steppa upp det ännu mer och det är något konkret att jobba mot, säger den 27-åriga falutjejen.

Hur har förberedelserna gått i sommar och höst?
– Det har mer eller mindre flutit på som jag tänkt. Jag har varit frisk och skadefri. Jag hoppas att jag ändå från nu kan trycka på med lite som jag sparat på. Det är nog också de pass jag tycker är roligast att göra – att få smälla på lite.

Du sa i somras att du nu har uthållighet och styrka efter många års träning. Att det nu handlar mer om detaljer och att finslipa. Kan du förklara?
– Det är OS i vinter och det är skejtsprint. Det kommer att vara kärvt före. Att jag kanske har lite mer utrymme att prioritera små detaljer. Istället för att köra uthållighet så kan jag köra mer tekniska och taktiska detaljer ibland. Det är klart att jag gör en mix av båda men det handlar om ännu mer smådetaljer.

Kan du berätta lite mer?
– Det är en vänsterkurva in på upploppet på OS. Så det tränar jag på. Det är också lite lurigt om det kommer vara växel två eller växel tre i backarna. Övergången mellan växlarna blir viktig. Att bli trygg med att man gjort saker, att vara ännu mer medveten om vad man gjort än tidigare. Åka på lite tyngre rullskidor med tanke på att det kan bli kärvt i snön,

Hur har du upplevt lägren på hög höjd i sommar?
– Man ska inte vara rädd för att vara på höjd men samtidigt ändå ha lite respekt för det. För mig har det handlat om att hitta en bra ingång när jag kommer till höjd för att känna mig trygg. Att göra ganska lika varje gång, så man vet att det kommer att fungera inför tävlingar.

– Nu senast sprang vi ju test på 3000 meter, först på lågland och sedan på höjd. Man insåg att man springer inte lika fort på höjd. Nu blev det mer svart på vitt. Innan var det mer en känsla. Nu kunde vi se att alla låg ganska lika i procent med sämre tider.

OS-banorna är lite av okänd mark. Ni har inte varit där. Hur skaffar ni er koll?
– Vi har ju sett banprofil och sett en video på banan. Men det blir inte samma känsla som om man varit där. Samtidigt tror jag att det kan vara bra för min del. Till exempel i Ulricehamn i vintras, det var en helt ny bana, och där vann jag ju. Jag kan lägga lite mer energi på vad jag tror på själv än att kolla på filmer. Att tänka: ”det här är mina styrkor och då måste jag göra så här.”

– Det är lite kul att det inte finns någon givna svar. På andra ställen kan det vara så att man vet att man inte ska ligga först i sista kurvan, som i Falun till exempel. Inför OS vet vi egentligen inte.

Perioden nu och fram till säsong. Hur lägger du upp den?
– Jag är sugen på att få känna mig pigg på intervallpasens, att få dra ner på mängden. Att känna att jag har krut på de hårda passen på ett annat sätt än man har på sommaren.

– Jag längtar efter att köra högintensivt på snö men det blir ett litet pusslande nu innan säsongen. I Val Senales (där landslaget har sitt tredje höghöjdsläger i slutet på oktober) åker vi skidor på 3000 meter och den på den höjden åker man inte fartpass. När vi är där så kör vi intervallerna på barmark.