Hedda Bångman hade en minst sagt omtumlande vinter. Hon gjorde sin bästa Ski Classics-säsong i karriären, detta trots att hon missade ett par månader av tävlingssäsongen på grund av en ankelfraktur. Här berättar hon om tankarna kring vägen tillbaka; lärdomarna, läkarstudierna på heltid och om kommande målsättningar.

En tävlingsvinter kan innehålla en hel del. Fråga bara Hedda Bångman.

Svenskan som för ett år sedan bytte franska Team Nordic Experience mot tjeckiska Vltava Fund Ski Team svarade för en stark rullskidsommar med en rad framskjutna placeringar. När Ski Classics väl drog igång blev hon sjua i premiären i Bad Gastein.

Men helgen därpå blev hon påkörd i en utförskörning i La Venosta, och när hon några timmar senare såg röntgenplåtarna trodde läkarstudent Bångman att tävlingssäsongen var över i princip inan den startat:

— Jag är en person som gillar att ha tydlig planering. Jag har en plan att då och då ska jag vara där eller där. Nu fick jag ställa om helt. Och jag har lärt mig väldigt mycket av att få vara mer i nuet. Nu fick jag ta en dag i taget och utvärdera dag för dag vad jag kunde göra. Jag fick hela tiden ställa frågor till mig själv. ”Hur mår foten? Vad kan jag träna i dag? Hur går läkningsprocessen?”, säger Bångman.

Och med facit i hand går det att säga att hon på ett mycket imponerande sätt lyckades ta sig tillbaka.

Sex veckor efter ankelfrakturen stod hon på skidor.

Och redan två månader efter den första blicken på röntgenbilderna drog hon på sig nummerlappen igen.

Hon avslutade säsongen med att bli åtta i tre av de absolut tuffaste loppen under hela säsongen. Birkebeinerrennet, Summit 2 Senja och Janteloppet.

— De loppen betyder väldigt mycket för mig. Och jag är lite förvånad över att jag kunde ta mig tillbaka så fort. I flera av loppen var jag med och kämpade om femte plats när det var en mil kvar, och sen tappade jag på slutet, men det faktum att jag inte kunde åka så långa pass innebar att jag inte orkade sista milen.

Hur mycket begränsade foten under vintern?
— Det är klart att jag fick ha det och den i åtanke hela tiden. Sen hade jag en plan att åka med fäste på Reistadlöpet, men när jag testade så insåg jag att det gjorde för ont så då fick jag staka och ta det som en utmaning. Sen skulle jag säga att om det gick snabbt med fotens rehabilitering under vintern, så känner jag nu att det går klart segare. Om några veckor är det ett halvår sedan det hände. Och jag är fortfarande stel i foten. Senor och muskler har inte kommit tillbaka och jag får lättare små inflammationer om jag inte är observant, så jag hoppas verkligen att detta ger med sig för jag är lite småhindrad. Jag gillar ju verkligen att springa, men jag tror att det kommer att bli klart mindre av den varan. Så det kommer att bli mer stakning och cykel, säger Bångman som till jul kommer att ha nått halvvägs i den läkarutbildning hon studerar.

Och hon gör det på heltid, detta parallellt med sin elitsatsning:

— Det är klart att det är en utmaning. Men jag tycker att det funkar bra. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag ser fram mot sommaren när jag ”bara” har träningen och skidåkningen, säger Bångman som även i vinter kommer att tävla i det tjeckiska Vltava Fund Ski Teams dress i Ski Classics.