Marcialonga är ett av de mest prestigefyllda långloppen och på söndag avgörs den 49:e upplagan av det italienska långloppet. Tre gånger har man fått ställa in på grund av snöbrist men på senare år har man garanterad konstsnö längs hela den sju mil långa sträckningen. Loppet arrangerades första gången 1971 och det är många svenska profiler på både dam- och herrsidan som vunnit tävlingen genom åren.

Marcialonga startades av de fyra vännerna Mario Cristofolini, Giulio Giovannini Roberto Moggio och Nele Zorzi 1971. De ville arrangera ett skidlopp i Val di Fiemme som liknade Vasaloppet. Ett lopp de fyra hade deltagit vintern 1970. 7 februari 1971 var det klart för start. De fyra kompisarna hade räknat med 100 deltagare men tills start kom det 1 157. Loppet vanns av Ulrico Kostner framför favoriten Franco Nones som hade vunnit guld under OS i Grenoble 1968.

En video från den första upplagan kan du se här om du blir medlem på Längd.se.

I de sex första upplagorna av loppet var det bara män som fick delta, även om några damåkare försökte smyga in under falska namn. 1977 diskades 14 damer vid mållinjen. Från 1978 och framåt fick kvinnor delta. Fransyskan Dominique Robert vann den första upplagan.

Snöbrist har varit ett återkommande problem för Marcialonga, särskilt innan konstsnön säkrade hela sträckan. 1975, 1989 och 1990 ställdes hela loppet in och förkortades under många andra år. 1994 var loppet bara 45 kilometer och målet var i Predazzo. Den upplagan vanns av en skidåkare vid namn Johan Mühlegg, som vi alla känner till från dopingskandalen vid OS i Salt Lake City 2002. Mühlegg delade segern med italienaren Silvano Barco. Mühlegg vann också loppet 1999.

Apropå delad seger så hände samma sak 1987 när italienaren Maurilio de Zolt delade segern med Anders Blomqvist. Anders som nu kommenterar loppet i SVT på söndag tillsammans med Jacob Hård.

För att göra loppet mindre beroende av natursnö så har man under åren utvecklat ett stort nätverk av snökanoner. Från början av oktober används varje kall period för att producera snö till den 70 kilometer långa sträckningen. Totalt finns det 30 kanoner på 24 olika platser längs sträckan.

Marcialonga började som ett lopp i klassisk stil men bytte 1985 till fri stil. Giorgio Vanzetta och Maria Canins var de första att vinna loppet i skejt. Canins har för övrigt tio raka segrar i loppet mellan 1979 och 1988.

2003 återgick loppet till klassisk stil och Jörgen Aukland tog sin första av fyra segrar. Sedan dess har loppet alltid varit i klassisk teknik.

2004 var Marcialonga en del av världscupen och Anders Aukland vann i en mycket spännande duell med italienaren Giorgio Di Centa. De två gick ensamma in i den mytomspunna Cascata-backen sista biten mot mål. Di Centa stannade för att lägga på fäste på skidorna, Aukland valde att staka och vann med god marginal.

Det är många svenska profiler som vunnit tävlingen genom åren. På herrsidan: Lars-Arne Bölling, Sven-Åke Lundbäck, Bengt Hassis, Anders Blomqvist, Jerry Ahrlin tre gånger, Oskar Svärd och i senaste upplagan Emil Persson. Svenska damvinnare är: Jenny Hansson (numera Grip) två gånger, Susanne Nyström, Britta Johansson Norgren tre gånger och i fjol Lina Korsgren.

Marcialonga har lockat många svenska och norska motionärer till start genom åren. Loppet i sig och den fina miljön i och runt tävlingen är årets höjdpunkt för många skidåkare. Deltagarrekordet är från 2013 då 7570 löpare deltog. I den upplaga förlängdes också banan med två kilometer så att åkarna kunde passera genom centrum av både Canazei och Predazzo.

I år är det drygt 5 000 anmälda löpare, ett imponerande antal med tanke på coronapandemin.

Här kan du läsa Anders Auklands hyllning till Marcialonga på Langrenn.com.

Tidigare vinnare av Marcialonga:

Herrar
1971            Ulrico Kostner, Italien
1972              Pauli Siitonen, Finland
1973              Lars-Arne Bölling, Sverige
1974              Magnar Lundemo, Norge
1975              Inställt
1976              Tonino Biondini, Italien
1977              Jean-Paul Pierrat, Frankrike
1978              Ulrico Kostner, Italien
1979              Jorma Kinnunen, Finland
1980              Ivan Garanin, Sovjetunionen
1981              Sven-Åke Lundbäck, Sverige
1982              Dag Atle Bjørkheim, Norge
1983              Walter Mayer, Österrike
1984              Bengt Hassis, Sverige
1985              Giorgio Vanzetta, Italien
1986              Maurilio De Zolt, Italien
1987              Anders Blomquist, Sverige/ Maurilio De Zolt, Italien
1988              Albert Walder, Italien
1989              Inställt
1990              Inställt
1991              Maurilio De Zolt, Italien
1992              Maurilio De Zolt, Italien
1993              Michail Botvinov, Österrike
1994              Johann Mühlegg, Tyskland
1995              Hervé Balland, Frankrike
1996              Maurizio Pozzi, Italien
1997              Michail Botvinov, Österrike
1998              Michail Botvinov, Österrike
1999              Johann Mühlegg, Tyskland
2000              Fulvio Valbusa, Italien
2001              Juan Jesús Gutiérrez, Spanien
2002              Juan Jesús Gutiérrez, Spanien
2003              Jörgen Aukland, Norge
2004              Anders Aukland, Norge
2005              Stanislav Řezáč, Tjeckien
2006              Jörgen Aukland, Norge
2007              Jerry Ahrlin, Sverige
2008              Anders Aukland, Norge
2009              Jerry Ahrlin, Sverige
2010              Oskar Svärd, Sverige
2011              Jerry Ahrlin, Sverige
2012              Jörgen Aukland, Norge
2013              Jörgen Aukland, Norge
2014              Simen Östensen, Norge
2015              Tord Asle Gjerdalen, Norge
2016              Tord Asle Gjerdalen, Norge
2017              Tord Asle Gjerdalen, Norge
2018              Ilja Tjernousov, Ryssland
2019              Petter Eliassen, Norge
2020              Tore Björseth Berdal, Norge
2021              Emil Persson, Sverige

Damer
1978              Dominique Robert, Frankrike
1980              Maria Canins, Italien
1981              Maria Canins, Italien
1982              Maria Canins , Italien
1983              Maria Canins, Italien
1984              Maria Canins, Italien
1985              Maria Canins, Italien
1986              Maria Canins , Italien
1987              Maria Canins, Italien
1988              Maria Canins, Italien
1989              Inställt
1990              Inställt
1991              Guidina Dal Sasso, Italien
1992              Tatjana Bondareva, Ryssland
1993              Tatjana Bondareva, Ryssland
1994              Jelena Kalughina, Ryssland
1995              Jevgenija Bitjhougova, Ryssland
1996              Guidina Dal Sasso, Italien
1997              Guidina Dal Sasso, Italien
1998              Guidina Dal Sasso, Italien
1999              Guidina Dal Sasso, Italien
2000              Svetlana Nagejkina, Ryssland
2001              Irina Skladneva, Ryssland
2002              Anna Santer, Italien
2003              Lara Peyrot, Italien
2004              Gabriella Paruzzi, Italien
2005              Cristina Paluselli, Italien
2006              Cristina Paluselli, Italien
2007              Hilde Gjermundshaug Pedersen, Norge
2008              Jenny Hansson, Sverige
2009              Hilde Gjermundshaug Pedersen, Norge
2010              Jenny Hansson, Sverige
2011              Seraina Boner, Schweiz
2012              Susanne Nyström, Sverige
2013              Seraina Boner, Schweiz
2014              Julija Tichonova, Ryssland
2015              Kateřina Smutná, Österrike
2016              Britta Johansson Norgren, Sverige
2017              Kateřina Smutná, Österrike
2018              Britta Johansson Norgren, Sverige
2019              Britta Johansson Norgren, Sverige
2020              Kari Vikhagen Gjeitnes, Norge
2021              Lina Korsgren, Sverige

Banan
Starten går i Moena och banan stiger stadigt uppför i Val di Fassa. De tuffaste stigningarna möter åkarna de första kilometrarna med flera branta passager sedan planar terrängen ut lite och stigningen blir mer monoton. Efter att banan vänder i Canazei ändrar loppet karaktär. Det är många lätta partier, hög fart och en del lite tekniska avsnitt. De lätta avsnitten avbryts av en tuffare stigning när man kommer tillbaka till startområdet. ”Wall of Soraga” är en backe på några hundra meter som är ganska brant och alltid brukar sträcka ut fältet. I årets upplaga kommer det även att vara ett bergspris på toppen av den här backen.

Partiet där efter är slingrande och relativt flackt. Sedan följer den snabba och något tekniskt krävande nedfarten till Moenas centrum. Hastigheten är nästan alltid hög i tätgruppen på den här delen av banan och fältet brukar spricka upp men i regel samlas tätklungan ihop igen.

Efter Moena blir det en svag nedförsbacke utan de alltför tekniska delar ända ner till Predazzo. Här går spåret oftast in till centrum och har det är ett spurtpris i slutet av huvudgatan. Det är också mållinjen för den kortare versionen av loppet. I år som förra året kommer löparna dock inte in i stadskärnan, utan följer ån i utkanten av staden. Detta för att man inte vill samla för stora skaror kring ett sprintspurtpris på torget.

Efter Predazzo ändrar banan sin karaktär och man kommer ut på öppna fält. Här har solen fått mer tag och det sker ofta en markant förändring i före och temperatur som bara förstärks ju närmare målet man kommer. De som har haft bra skidor i början kan få problem här och tvärtom. De flesta som går för att vinna loppet väljer att valla skidorna för det före som möter dem efter Predazzo.

Genom VM-stadion i Val di Fiemme, på Lago di Tesero, är det ett spurtpris och sedan börjar sista delen av loppet. Banan blir mer slingrande igen och har flera små korta småbackar. Här börjar favoriterna att positionera sig. Ner till banans lägsta punkt, på bron i Molina, är det 11 kilometer och tätåkarna har nu varit ute i över två och en halv timme.

Det är här den riktiga finalen börjar. Målet för den som vill vinna är att ligga långt framme i fältet, men helst inte allra först. Pro Teamen kommer att försöka dra fram lagets kapten till en bra position bland de två eller tre första inför Cascata-backen.

Bansträckning Marcialonga.

Banprofil Marcialonga.

Cascata
Den avslutande backen är 2,1 kilometer lång och den bästa åker den på knappt nio minuter. Ofta är det saltat och relativt snabb före men stavfästet kan vara ett problem. Backen är själva signaturen för Marcialonga och en ärlig avslutning som väldigt ofta ger segern till den starkaste åkaren. Utmaningen är ofta de sista 500 meterna innan backen börjar. Åkarna ska över en bro och under en smal och låg vägtunnel och det finns bara plats för en i bredd. Därmed sträcker fältet ut sig och är du på tionde plats här startar du backen 30-40 meter bakom den som är först vilket kan vara avgörande för utgången. Efter detta handlar det mest om att hitta ett tempo man klarar av att hålla. Förra året lyckades Emil Persson passera Tord Asle Gjerdalen på spurten, men oftast brukar åkaren först in på upploppet vinna. Då avgjorde också Lina Korsgren till seger före Emilie Fleten precis på slutet och grejade en svensk dubbelseger.

På söndag är det dags för en ny spännande upplaga av Marcialonga. Du ser loppet på SVT.

SVT sänder enligt följande:
SVT1/Play, 07.45-15.00: Vinterstudion
SVT1/Play, 08.00-11.30: Längdskidor, Visma Ski Classics, Marcialonga

Emil Persson, Lager 157 Ski Team, i mål som vinnare av Marcialonga 2021. Foto: Visma Ski Classics/Magnus Östh.

Lina Korsgren, Team Ramudden, i mål som vinnare av Marcialonga 2021. Foto: Visma Ski Classics/Magnus Östh.