Jenny Larsson har den här säsongen gjort comeback efter en långdragen handskada. Fina resultat har blandats med tyngre lopp, inte minst förra helgen i Tjejvasan som blev en riktig urladdning. – Jag sa till min kille att “det här är som bakfyllan efter Vasaloppet men jag har bara åkt 30 km”.

I lördagens Tjejvasa slutade Jenny Larsson tolva, en bra bit efter täten och inte alls med den känsla hon önskat känna med en vecka kvar till Vasaloppet.
– Jag glömmer helst Tjejvasan. Det var en mörk dag. Det var tufft mentalt att få det loppet en vecka innan Vasaloppet. Men jag försöker se framåt bara, säger hon under onsdagens pressträff.

Svenskan ligger fyra i totalställningen i Ski Classics och bjöd på två bra, jämna lopp i Orsa Grönklitt där hon var femma och sjua. Men känslan under de båda dagarna var för Jenny vitt skild.
– Helgen i Orsa var lite blandad. Det är många faktorer som spelar in för att gå fort på skidor och lördagen var inte på topp, kroppen kändes inte jättebra. Men det var kul att det var ett nytt race redan dagen efter och också roligt att få köra ett individuellt lopp igen.

I helgen väntar säsongens stora mål. Visionen om att få kliva högst upp på pallen i Vasaloppet har hon haft med sig ända sedan hon i mars förra året vaknade upp från sin handoperation. Samtidigt så är hon ödmjuk inför det som väntar.
– Jag är tacksam att bara kunna få stå på startlinjen på söndag, det är svårt att sia i om jag kan vinna redan i år. Jag har som sagt lite sämre veckor bakom mig, från Jizerská till nu. Sånt tär på självförtroendet, men det har känns bra de senaste dagarna, så man ska aldrig säga aldrig.

Jenny har under säsongen upplevt att hon legat lite back i träningen och har därför försökt träna på en del även under säsongen.
– Jag visste på förhand att det skulle gå upp och ner för min del den här säsongen. Ibland har det varit svårt att hitta en bra balans mellan träning och tävling, konstaterar hon.

För att kunna utmana om segern känner hon att det fortfarande finns saker att jobba på och att hon inte är helt tillbaka där hon var innan skadan
– Jag känner att jag måste fortsätta jobba på tekniken uppför, det är något jag gjort mycket därför är det lite frustrerande att det fortfarande inte känns helt bra, säger hon och tillägger.
– Den sista lilla farten saknar jag nog också fortfarande.

I helgens lopp startar killarna och tjejerna samtidigt, något som nuförtiden hör till ovanligheterna i Ski Classics. Jenny tror att det är något som kan gynna henne på söndag.

– Marcialonga och Vasaloppet är race som passar mig bra. Men det gäller att vara i bra form och ha en bra dag fö att kunna dra nytta av att starta med killarna. Strategin för alla damer är att blåsa på för fullt från start för att ge sig själv chansen att vara med, sen brukar det lugna sig lite efter de första tre kilometrarna. 

Jenny har de senaste veckorna ändrat sitt träningsupplägg för att få ett visst energiöverskott, något hon känt har saknats den senaste tiden. Tjejvasan blev en riktig urladdning och för att konkurrera i ett så långt lopp som Vasaloppet krävs det att hon hinner återhämta sig bra.

– Känslan i Tjejvasan är den sämsta jag haft på hela säsongen, även vad gäller det tekniska. Jag var extremt trött dagen efter och sa till min kille att “det här är som bakfyllan efter Vasaloppet men jag har bara åkt 30 km”. 

Tröttheten tror hon även hade att göra med att loppet blev mentalt utmattande.
– Jag känner att jag tagit mig igenom det nu och är laddad inför söndag, avslutar hon.

Intervjun är ett referat från onsdagens pressträff. Hela pressträffen finns här.