Hon vann säsongspremiären i Idre; tog tre EM-medaljer och vann IBU-cupen totalt. Men det var också en säsong med stora utmaningar för Tilda Johansson: — Många säger att jag gjort en succésäsong, men det har varit väldigt tufft på vägen, säger Johansson som avslutade säsongen med åtta veckor utan träning.

Vi bläddrar bakåt i almanackan till november. På säsongspremiären i Idre överraskade Tilda Johansson alla genom att sätta en rad världsstjärnor från såväl Sverige och Frankrike på plats då hon vann det inledande distansloppet:

— Redan där överträffade jag alla mina förväntningar på säsongen, säger Johansson när vi träffar henne i samband med landslagspresentationen i Östersund tidigare i veckan. 

Hennes seger i Idre gav ännu fler rubriker då hon bara två veckor innan premiären valde att åka hem från landslagets läger: 

— Det var inget lätt beslut att ta. Jag åkte hem till ”ingen snö” och det gick inte att åka rullskidor. Men jag kände att just där och då var det det enda rätta för mig att göra. Jag tyckte helt enkelt inte att det var kul. Jag tror att förklaringen var att jag kände en stress och press när det började närma sig tävling. Även på de lugna passen kände jag att jag behövde göra bra ifrån mig. Att jag måste prestera. Fokus gick från att ha kul; från att sätta upp prestationsmål till resultatmål. Det gjorde att det blev helt fel tänk för min del, berättade Johansson tidigare för langd.se.

Efter succéstarten på säsongen fortsatte Anundsjö-åkaren att imponera genom att ta karriärens första pallplats i IBU-cupen vid tävlingarna i Idre (ett par veckor efter säsongspremiären på samma plats); hon tog tre medaljer på EM i Schweiz och inför IBU-cupens finaltävlingar i kanadensiska Canmore hade hon ryckt åt sig en ledning…

— … då åkte jag på coronan, och jag blev riktigt dålig. Jag visste att jag behövde åka till Kanada för att kunna försvara segern. Jag mådde inte bra när jag åkte dit; eller när jag var där. Och det var verkligen inte säkert att jag skulle kunna komma till start på en enda av tävlingarna där. Grejen är att jag var så dålig att jag dagen innan den första tävlingen var så dålig att jag avstod den officiella träningen och fixade inte ens ta en promenad, säger Johansson.

Vad var det som gjorde att du valde att köra loppen?
— Jag bestämde mig för att att testa att tävla, men jag körde inte för totalsegern; jag körde inte för poäng utan bara för att jag tycker om att åka skidskytte. Det var en extrem kamp hela veckan, och det var en enorm lättnad när jag insåg att jag hade klarat det (segermarginalen till totaltvåan blev Gilonne Guigonnat, Frankrike, blev två poäng). Men i efterhand har jag funderat på om det var värt det. Jag missade att få åka världscupen i Oslo på grund av detta.

Hur har tiden efter detta varit?
— Tuff. Jag var riktigt dålig en månad till. Det var först i april som jag började känna igen kroppen igen, det var först då som jag kunde börja leva ett vanligt liv igen. Efter en antibiotikakur på tio dagar fick jag en helt annan känsla i kroppen. Det blev åtta veckor utan träning.

Har du kunnat dra igång det nya träningsåret på det sätt som du vill?
— Jag fick verkligen smyga igång, men jag tycker att kroppen svarade, och nu är jag full av energi och det känns väldigt bra när jag tränar. Och jag har väldigt mycket motivation.

Vad betyder det att vara en del av A-landslaget?
— Det är en trygghet att vara en del av världens bästa lag och stöttningen och sparringen på varje pass kommer att göra att jag utvecklas. Sen träningsmässigt kommer det till stora delar se ut på samma sätt som det gjorde förra säsongen, även om volymen kommer att öka litegrann.

Vad är målsättningen med kommande säsong?
— Jag vill vara en världscupåkare hela säsongen. Jag fick ju i kraft av min totalseger i IBU-cupen en friplats till tävlingarna i Östersund, men jag vill hänga kvar i världscupen resten av säsongen. Det är ett tufft mål, men klart är att jag inte vill tillbaka till IBU-cupen. Jag känner mig klar där, säger Tilda Johansson.