Det är snart ett år sedan Stina Nilsson gjorde sin första tävling som skidskytt. Ett knappt halvår senare gjorde hon sina första världscuptävlingar, i Östersund. Nu gör hon sig redo för sin andra säsong med gevär på ryggen. Förberedelserna skiljer sig dock en del jämfört med hennes mer rutinerade landslagskompisar. – Jag kan inte göra som Hanna och ”Sebbe” och jobba med små detaljer. Jag måste jobba på bred front, säger Nilsson till Längd.se.

Stina Nilsson under träning på Idre Fjäll inför den stundande skidskyttesäsongen. FOTO: Håkan Blidberg.

Stina Nilssons första säsong som skidskytt innebar förstås många utmaningar. Det blev många tävlingar i IBU-cupen där den förra världsstjärnan i längdåkning hittades långt ner i resultatlistorna. Malungstjejen jobbade dock vidare och när det var dags för världscupavslutning i Östersund i slutet på mars var hon en del av den svenska truppen.

Där pallade hon för trycket och blev 26:a på sprinten och 22:a i jaktstarten med flera välmeriterade skidskyttar bakom sig i resultatlistan. Det gav förstås råg i ryggen inför träningssäsongen.

Vi kollade statusen med Stina inför hennes andra säsong med gevär på ryggen när skidskyttelandslaget hade mediadag för en vecka sedan.

Hur sammanfattar du din träning i sommar och höst?
– Det har gått bra och jag har kunnat följa min plan. Vi hade ett jättebra läger i Font Romeu i september. De tre veckorna gick i ett nafs. Jag tror aldrig jag varit på ett så bra läger, berättar Nilsson.

För några veckor skulle hon gjort en tidig säsongsdebut på skidskyttetävlingen under Mora Ski Festival. Då satte dock en ljumskskada stopp för start.

Skadan hon ådrog sig under träningspass med stavgångsintervaller var ingen stor grej men att tävla i Mora hade hon sett fram emot.

– Jag hade verkligen velat köra där men det var en ren säkerhetsåtgärd att stå över.

Hur gick skadan till?
– Det var halt och jag bara halkade till och slog i backen. Det kan hända alla. Det blev dock inte så allvarligt.

Skönt att vara på snö i Idre nu då i alla fall?
– Ja! Det är alltid lite speciellt de första dagarna på snö för säsongen. Vi ska vara tacksamma för att vi har möjligheten att träna här på Idre Fjäll, det är värdefullt. Vi har haft bra pass här med det har varit lite blåsigt men det är bara bra att träna under sådana förhållanden.

Vilka detaljer jobbar du med inför din andra säsong? Eller handlar det om att på på bred front?
– Jag är inte som Hanna (Öberg) och ”Sebbe” (Samuelsson) som kan jobba med små detaljer. Jag måste jobba på bred front med alla bitar.

Hur går det med skyttet?
– Det går fram och tillbaka. Men jag blir ödmjuk när jag tittar på filmklipp från ett år tillbaka.

Vi närmar oss den svenska premiären. Det var i Idre du gjorde din första tävling för ett år sedan. Kan du jämföra då med nu?
– I år känns det annorlunda, då var allt helt nytt. Nu sitter fler saker och jag har mer kött på benen. Jag vill känna att jag får en del bra svar.

Ett bra svar fick Stina redan i somras när hon vann sprinten vid SM i rullskidskytte.

Vad betydde det SM-guldet?
– Det var viktigt. Det var sommarens höjdpunkt, säger Nilsson och fortsätter;

– Det var så roligt och spännande att få åka ett spurtvarv och pusha allt och bli pacead. En härlig medgång.

Om jag säger OS i Peking, vad säger du då?
– Jag tänker inte på OS. Jag vill starta säsongen och vara ödmjuk och förhoppningsvis ta steg. Jag drömmer om att få åka världscup. Vad det kan leda till får framtiden utvisa.

Stina Nilsson under jaktstarten i Östersund i våras när hon gjorde sin världscuppremiär. FOTO: Per Danielsson/Projekt P.