Förra hösten var en av Frankrikes främsta längdskidåkare med om en allvarlig fallskärmolycka.

Sedan dess har Flora Dolci återupptagit träningen, även om hon fortfarande är begränsad i vad hon kan göra. I en intervju med ProXCskiing reflekterar hon över det som kunde blivit slutet på hennes karriär.

Se också: Trenden tar fart bland skidåkare

Fallskärmsolycka

Den 9 oktober 2025, på sin 26-årsdag, var Flora Dolci med om en fruktansvärd fallskärmolycka: de medicinska konsekvenserna var allvarliga för den unga längdskidåkaren.

– Jag fick en ganska allvarlig kotfraktur när en del av kotkroppen bröts av och skar av en liten del av ryggmärgen i dess nedre ände. Så i början kunde jag inte känna mina ben alls, men känslan kom tillbaka så småningom. Jag förlorade känseln, till exempel, i mina vader och skenben. Det kommer tillbaka lite i taget, men jag rev också en del brosk i min vänstra fotled, och det är det som besvärar mig mest just nu.

Den vård hon fick har förändrat hennes uppfattning om rörelse.

– Jag har fem kotor som är sammanfogade, så jag kan inte röra på min bäcken på samma sätt som jag brukade. Men jag lär mig att röra mig annorlunda nu. Normalt sett kommer de att ta bort en del av utrustningen efter ett år, sa hon.

Texten fortsätter nedanför.

Mycket smärta

Även om operationen skulle ha skrämt många elitidrottare, är Flora Dolci fortsatt optimistisk.

– Jag kommer aldrig att få tillbaka ryggen jag hade innan, men jag borde fortfarande återfå en del rörlighet. Jag hoppas att det kommer att hända till nästa april.

För den franska längdskidåkaren har vägen till återhämtning varit lång och kantad av tvivel.

– Ärligt talat var det fortfarande riktigt komplicerat. Jag var verkligen orolig eftersom, ja, mitt bäcken och mina kotor är sammanfogade. Jag kan inte röra på höfterna som jag brukade, så ja, jag var väldigt, väldigt orolig när jag var på sjukhuset. Jag tittade på många skidvideos för att försöka föreställa mig hur det skulle vara. Eftersom jag inte kunde röra på bäckenet längre var jag verkligen rädd, säger hon och fortsätter:

– I början var det verkligen svårt; allt gjorde verkligen, verkligen ont. Faktiskt tog de bort alla muskler i ländryggen så att de kunde fästa utrustningen. Så i början hade jag inga muskler fästa vid min ryggrad.

Tufft att återgå till längdskidåkning

Efter att hon tvivlat på sin förmåga att åka skidor igen förklarar Flora Dolci att hon, efter mycket fysioterapi, kunde återgå till det, även om det inte varit lätt.

– I början var det en riktig mardröm att återgå till längdskidåkning, men lite i taget, genom att förbli hoppfull och tack vare rehabiliteringscentret, kom jag tillbaka på rätt spår. Jag byggde upp mina ryggmuskler, och efter det kunde jag åka skidor ganska bra igen. Min fot var fortfarande lite öm, men det kändes så bra att åka skidor igen; det var otroligt, förklarar hon.

På frågan om hennes olycka hade förändrat hennes syn på idrott, svarade hon “ja” utan att tveka.

– Ja, ganska mycket faktiskt. Det handlar mest om min erfarenhet på sjukhuset, att se så många sjuka människor. Jag tänkte för mig själv, ‘Ja, faktiskt, det finns saker som är mycket viktigare i livet.’ Det är fantastiskt att ge allt för sporten, men det handlar också om din hälsa. Det är verkligen det mest väsentliga, och ibland blir vi upprörda över skidåkning, känner oss stressade, arga eller ledsna. Men sanningen är att när du är på sjukhuset spelar det ingen roll om du inte är bra på längdskidåkning så länge du har båda dina ben för att springa och gå, vara utomhus, tillbringa tid med din familj. Det är verkligen det som är viktigt, så ja, när det gäller sport har det verkligen gett mig perspektiv, sa hon.

Lärt sig att sätta saker i perspektiv

Även om Dolci missade OS, har hon lärt sig att sätta saker i perspektiv:

– Jag missade OS; det var väldigt, väldigt svårt, det kan jag inte förneka, men ärligt talat, nu när de är över, fortsätter mitt liv faktiskt. Det är livet; det går vidare oavsett vad. Det är den typ av filosofi jag har kommit att ha.

Återkomst till landslaget

I början av sommaren gjorde Flora Dolci sin återkomst till det franska landslaget.

– Jag har hanterat det bra, men jag har också en hel del tvivel. Faktiskt har jag tappat alla mina referenser; jag tränade inte på två månader den här vintern, och min kropp har förändrats. Till exempel, när det gäller tröskelträning, vet jag inte vad min nivå är, och jag vet inte min nivå i PMA heller. Och jag behöver verkligen tjejerna för att få tillbaka känslan för skidorna, rytmen och allt det där, så att vara med dem hjälper mig mycket. Jag jämför mig lite och försöker bedöma var jag står, något man inte ska göra för mycket.

– Jag var verkligen glad att återförenas med gruppen, men jag var också väldigt rädd för att upptäcka att jag låg långt efter. Det hände inte, så jag är glad. I skate är det inte så illa. När det gäller klassisk stil måste jag börja jobba på det igen, men det är okej; jag har blivit lugnad om ganska många saker.

Även om hon är i ganska bra form, förklarar hon att det fortfarande finns arbete kvar innan hon kan nå sin fulla potential.

– Jag har fortfarande mycket, mycket arbete framför mig, och mycket känsla att få tillbaka, så vi får se hur det går härifrån. Men i vilket fall som helst är jag superglad att vara tillbaka med tjejerna; den här gruppen är fantastisk.

Ser fram emot säsongen

Flora Dolci ser fram emot vintern och sina uppsatta mål, samtidigt som hon sätter vissa villkor för dem, särskilt för VM i Falun.

– Mitt mål är att ta mig tillbaka till världscupen. Jag tog en paus precis när jag bara var några sekunder från min första pallplats, och ärligt talat skulle jag verkligen vilja uppnå det mål jag satte för mig själv innan olyckan. För att vara ärlig har jag ingen aning om var min nivå står just nu, så vi får se. Jag tar det ett steg i taget. Normalt sett kommer jag att vara i Ruka om allt går bra och om tränarna tycker att jag är redo. Om jag kan åka till Ruka, får vi se hur det går, men min största dröm skulle vara att åka till Falun för femmilen. Men som jag har sagt tidigare, det finns saker i livet som är mycket viktigare än skidåkning, förklarar hon.

– Man måste bara veta hur man njuter av livet och uppskatta hur lycklig man är som är frisk; det är verkligen mycket, mycket värdefullt, säger den unga fransyskan avslutningsvis.