Andreas Domeij är sedan två år tillbaka ansvarig tränare för det svenska juniorlandslaget. Här berättar han om deras arbete med att få fram framtidens stjärnor. Han berättar även hur Charlotte Kalla ska hjälpa till i sin nya roll som mentor.

Andreas Domeij är sedan två år tillbaka ansvarig tränare för det svenska juniorlandslaget. Här berättar han om deras arbete med att få fram framtidens stjärnor. Han berättar även hur Charlotte Kalla ska hjälpa till i sin nya roll som mentor.

Kan du beskriva juniorlandslagets arbete under sommar och höst?

–Vi hade en träff först i Falun och sedan hade vi ett läger i Ö-vik innan midsommar i en vecka. Nu har vi ett läger i Norge i början av augusti och sen ett läger i september och ett till i Bruksvallarna när snön kommer. Vi har en veckas läger varje gång och fokus där är att använda varandra och sparra mot varandra för att få bra träningsmöjligheter. Sen i år så har jag valt att bjuda in åkare också, så i Ö-vik var det 4 plus 4 inbjudna utöver juniorlandslagstruppen. Det är för att få fler åkare som kan vara med i träningsmiljön och inspireras och vara med och sparras mot varandra.  

Kan du utveckla lite kring varför ni tog beslutet att ta med fler åkare?

-Jag gjorde en jättestor intervju i våras där jag intervjuade 25 åkare och fick lite mer matnyttigt kring alla åkare. Det är svårt att lära känna alla på tävling och på så sätt kändes väldigt bra att få fler som kan vara med i verksamhet. Det är det som är det roligaste när vi kan få fler att kunna vara med och fajtas och att man känner att man är nära det tycker jag är viktigt.

Hur resonerade ni när ni tog ut juniorlandslagstruppen, tittade ni bara på resultat eller vägde ni in annat också?

–Uttagningskriterierna är framför allt resultatstyrt. Det är så vi jobbar och det är inte bara jag utan det är jag och Anders (Byström) som har slutordet. De som har bäst resultat är de som ska vara i juniorlandslaget och det är en policy från förbundet som vi ska jobba efter. Sen är det alltid svårt att ta ut folk. Ofta slår åkarna varandra och det är många som är jämna.

På herrsidan blev det ett väldigt ungt lag med två yngre juniorer och bara en sistaårsjunior hur tänkte ni kring det? 

–Tittar man resultatmässigt så har Hugo (Nilsson) och Erik (Bergström) levererat. Deras högsta nivå är extremt hög även om de är lite ojämnt efter som de är unga. Sen om vi tittar på Elias (Danielsson) så var han vår bästa åkare på J-VM ifjol på distans.

Om vi tittar fram mot säsongen, hur tar ni ut truppen till J-VM?

–Det spelar ingen roll om man är med i juniorlaget eller om man varit med på läger. Alla tävlar på samma villkor så det finns ingen förtur så. Den enda fördel man har av att ha varit med i juniorlandslaget är att man fått vara med på läger med andra som är lika bra som en själv.

Vilka tävlingar tittar ni på när ni gör uttagning?   

–Rent generellt prioriterar jag först och främst juniorcupen där de tävlar mot varandra efter som där tävlar de mot andra juniorer. För att kunna göra en rättvis bedömning så behöver åkarna tävla mot andra juniorer. Om någon åker en seniortävling utan andra juniorer så blir det väldigt svårt att värdesätta det resultatet. Även om det skulle gå bra så vet man inte om det finns fler juniorer som kunde åka lika bra. Sen om man åker en seniortävling och åker bra och får erfarenheter och självförtroende så är det inte något som är negativt.

Hur ser kommunikationen ut med skidgymnasierna och åkarnas vardagsträningsmiljö från juniorlandslaget?

–När jag började för två år sedan så började jag utveckla det. Jag vill prata mer och mer och besöka åkarna även under sommaren för att få mer av en relation men även att ha den tajta dialogen med tränarna på skidgymnasierna. Det är viktigt att ha en dialog med hemmatränaren så att man jobbar på liknande sätt på läger och så att man vet vad den här åkaren jobbar med på hemmaplan så att man tillsammans kan lyfta individen. I slutändan vill vi få individen att åka så fort som möjligt och jag tror stenhårt på att det gör man bäst genom att hjälpas åt flera stycken. Det känner jag också med landslaget, vi är flera tränare i organisationen och vi har väldigt mycket diskussioner och möten kring vad vi ser och vad vi vill utveckla. Vi slår våra kloka huvuden ihop och funderar fram det bästa, det tycker jag är jätteroligt.

Charlotte Kalla var med nu på lägret ni hade i Ö-vik, hur gick diskussionerna kring det? 

-Diskussionen var ganska snabb när hon skulle sluta där och jag och Charlotte har haft några möten där vi har diskuterat vad hon skulle kunna bidra med framför allt som en mentor. Hon är som ett lexikon där man kan ställa massa frågor och få fantastiska svar. Tanken med henna är att hon ska kunna dela med sig av sin erfarenhet. Sen är det extremt intressant för mig, varje gång jag ringer Charlotte så har vi en intressant diskussion om något och det utvecklar även mig som tränare att ha en sådan relation med en så erfaren individ. Jag ser det som en väldigt bra grej för juniorlandslaget och de som var med på lägret var också väldigt positiva till Charlotte här på lägret. Jag ser redan fram emot nästa läger när hon kommer att vara med. Det är grymt att hon tar den tiden.