Hon utmanades hela vägen fram till finalhelgen i Falun. Men när säsongen var över hade Jessie Diggins säkrat totalsegern i världscupen. Här berättar amerikanskan om säsongen; om pressen utifrån; om att testa Ski Classics och om hennes kommande utmaningar.

32-åriga Jessie Diggins har precis avslutat ett träningsläger i Bend, Oregon med det amerikanska landslaget. Detta som inledning på en ny träningssäsong, efter en vinter där hon imponerade stort och vann den totala världscupen.

Hon blickar tillbaka på en häftig säsong där hon utmanades av framför allt Linn Svahn hela vägen fram till finalhelgen i Falun.

— Det känns väldigt roligt att jag kunde bibehålla världscupledarvästen hela vägen. Jag kände definitivt pressen att försöka lyckas vinna totalen även om det inte var mitt främsta mål för säsongen. Till en början var mitt enda fokus att ta ett lopp i taget; en vecka ett taget, allt för att känna att det fortsatt var roligt, hälsosamt och hållbart för mig, säger Diggins som i höstas gick ut med att hon under månaderna dessförinnan hade slitit med en ätstörningsproblematik.

”Jag har något jag vill dela med mig av. Den här sommaren, efter tolv hälsosamma år, har jag fått kämpa med min ätstörning. Jag mår mycket bättre nu tack vare alla runt omkring mig, men jag vill dela med mig då detta inte är en ’bild-perfekt’ komma tillbaka-story; den är verklig, rå och tuff. Och det är okej”, skrev hon i ett känslosamt inlägg på Instagram i höstas. LÄS MER HÄR

Då fanns det osäkerhet gällande hennes medverkan i den nu avslutade säsongen. Men Diggins tog sig inte bara till startlinjen. Hon imponerade stort i princip från första stavtag i Ruka.

— Det ironiska där är förstås att när du har roligt och älskar det du gör, kan det sluta med att du gör dina bästa lopp och insatser. När jag väl hade lyckats prestera flera högkvalitativa lopp och resultat gick det inte att förneka att det handlade om den totala världscupen och det blev allt svårare för mig att fokusera på processen och ha kul snarare än att slåss om den totala världscupsegern. Jag var verkligen, riktigt stolt över mig själv för sättet jag gick in i tävlandet under den sista världscupveckan i Falun. Där såg jag till att bara lägga fokus på de saker som jag själv kunde påverka, alltså mina tävlingsinsatser; min planering, att vara en bra lagkamrat och att ha kul. Detta givetvis samtidigt som jag verkligen gav allt. Och jag tror att det var därför som mina två sista lopp i Falun var så bra, dessutom satte vårt vallateam det på ett otroligt bra sätt där. Jag hade roligt och fokuserade enbart på att göra det bästa i varje lopp.

Från utsidan ser det ut som om du presterar på ett väldigt bra sätt under press, men hur upplever du det själv?
— Jag tror att press och förväntningar ofta kan hjälpa mig att prestera och locka fram det bästa ur mig. Den där idén om ”du måste få det här gjort, oavsett vad” kan hjälpa dig att ge dig en mycket stark anledning att fortsätta pressa när det riktigt tufft och utmanande i ett lopp. Men samtidigt kan det trycket som du får när du tar på dig en tävlingsnummerlapp vara utmanande. Så många av mina strategier för att hantera pressen i vintras handlade om att vara med i roliga lagaktiviteter, läsa underhållande böcker, samt att lägga fokus på det arbete jag gör för Protect Our Winters eller Share Winter. Dessa delar hjälpte mig att fokusera på delar som betyder mycket för mig, men som också påminner mig om mitt värde som människa utanför tävlingsspåren, säger Diggins.

— Och sen så är ju uttrycket att det är ett privilegium att folk har förväntningar på en till stor del sant. Den 22-åriga Jessie skulle ha skrämts av att höra att min största tävlingsstress tio år senare handlar om att hantera pressen från folk utifrån som tittar på hennes lopp och som undrar om hon kan hålla fast vid den gula nummerlappen. Samtidigt är det okej att säga att det finns en risk att du känner av den här pressen och att du påverkas av andras tankar om dina resultat eller vilka förväntningar de har på dig. Så jag tror att nyckeln för mig är att se till att skidåkningen förblir rolig och att hela min identitet inte kretsar kring det.

I vintras vann du långloppet American Birkebeiner, kommer vi få se dig i något Ski Classics-lopp framöver?
— Jag skulle verkligen älska det. Dessa lopp är så ikoniska och handlar så mycket om tradition, och det är något så speciellt med att ta sig an dessa historiska lopp som så många människor har deltagit i genom åren. Det var verkligen meningsfullt för mig att äntligen få tävla i American Birkie, det är något jag hade sett mina föräldrar göra år efter år under uppväxten. Så för att svara på frågan, någon gång skulle jag älska att tävla i åtminstone några om inte alla stora klassiker!

Som amerikansk längdåkare på den internationella längdåkningsscenen är du borta mycket hemifrån; hur tacklar du det?
— Jag tänker inte ljuga; det här med att vara hemifrån mer än halva året är den tuffaste delen av att vara skidåkare för mig. Det är svårt att vara så mycket på resande fot och borta från min partner och min familj, och jag kämpar också verkligen för att säga nej även när jag ”överengagerar” mig själv. Jag jobbar på att sätta smarta gränser för min energi och tid, med vetskapen om att det inte bara är okej utan också nödvändigt för mig att skapa tid för att kunna ladda om och ta hand om mig själv så att jag kan vara fullt engagerad i de projekt jag tar mig an.

Vid sidan av det idrottsliga; vad är nästa steg för Jessie Diggins. Har du några nya projekt vid horisonten som du kan dela med dig av?
— Jag tillbringade mycket tid hemma i min trädgård i våras, vilket gav mig så mycket glädje (och väldigt ont i ryggen, haha). Jag vill njuta av varje tillfälle jag kan vara med min man Wade i vårt hem, detta då jag är så mycket på resande fot. Så de flesta av mina ambitioner utanför sporten handlar om att ha ett så normalt liv som möjligt samtidigt som jag får spendera så mycket tid med Wade och vår familj och vänner som jag kan. Sen vid horisonten har jag två roliga händelser som jag ser mycket fram emot; Jag ska försöka springa längre än jag någonsin har gjort förut – och jag kommer att dela på sociala medier när uppdraget är klart, för jag kan inte säga mer än så i förväg! Jag ska också till ESPYS (ESPN Sports Awards) i Los Angeles i juli, och jag ser fram emot att klä upp mig och inte vara svettig eller i spandex.