Ilar: ”Min mentala coach på ena axeln, min tränare på den andra”
Så lång tid tog det både för Moa Ilar och Johanna Hagström att åka milloppet i Bruksvallarna: — Jag hade min mentala coach på ena axeln och min tränare på den andra, och jag lyssnade. Med båda öronen, säger Ilar.
Ebba Andersson var överlägsen i dagens klassiska millopp (läs mer här).
Marginalnen till de delade tvåorna Johanna Hagström och Moa Ilar var 53 sekunder. Och det var en andraplatsduo som kom in till dagens tävling med stor skillnad i känslan de senaste veckorna.
Johanna Hagström gjorde en stark insats i gårdagens sprint; hon vann kvalet; tog sig enkelt vidare till finalen. Väl där pressade hon Emma Ribom hela vägen in till mållinjen.
I dagens millopp var tanken att gå ut relativt lugnt:
— Jag tyckte att jag åkte kontrollerat på det första varvet, men jag blev riktigt trött på slutet. Så tyvärr var inte min avslutning jättebra. Men jag är väldigt nöjd med mina dagar här. Och jag tycker att jag varit ganska mycket lugnare än tidigare premiärer här i Bruksvallarna, säger Hagström som inte kommer att köra söndagens fristilslopp.
Nu ser hon fram mot kommande helgs världscuppremiär; och hon har förhoppningen om att få åka även distansloppen nästa helg (sprinten är på fredag).
— Jag har tänkt på det här med att åka distans i världscupen och Ruka är en av de helger där det känns som att det skulle passa bra, säger Hagström.
Truppen till Ruka tas ut på tisdag.
En som tog stora kliv mot Ruka var Moa Ilar:
— Jag hade inte förväntat mig att ta ett så stort kliv jämfört med mina senaste veckor. Detta var ett väldigt bra kvitto inför fortsättningen. Jag ville hitta en bra öppningsfart och det känns som att jag hittade ett fint flyt. Jag försökte coacha mig själv hela tiden. Jag hade min mentala coach på ena axeln och min tränare på den andra, och jag lyssnade. Med båda öronen, ler Ilar.
— Jag är nöjd med dagen; formen är inte helt där, men det känns lovande inför kommande veckor.
Delad tvåa; är det kul eller hade du hellre varit ”ensam” tvåa?
— Ensam tvåa såklart. Jag vill alltid vara snäppet vassare, säger Ilar med ett leende.










