Lovisa Modig meddelade på Instagram i söndags att hon beslutat sig för att lägga skidorna på hyllan. Längd.se har pratat med den nyblivna trettioåringen om beslutet, och om vad som väntar härnäst i livet. – Jag har en liten dröm om att få vara med i Finnkampen, säger Falun-Borlänge-åkaren.

Falun-Borlänge-åkare är hon ytterligare en tävlingshelg, sedan tackar Lovisa Modig för sig från skidåkning på den högsta nivån.
– Ganska tidigt på säsongen kom jag fram till att det här blir den sista, men att jag ville “tävla ut” säsongen, säger Lovisa.

– Det har varit kul, jag har fått glida med lite har det känts som och har kunnat uppskatta att det sannolikt är sista gången jag får chansen att göra vissa saker. Så jag har njutit när jag har varit iväg med klubben, fortsätter hon.

Men trots att skidkarriären snart är till ända, så finns det inte en tanke på att inte ge allt i helgens SM-tävlingar.
– Jag är resultatinriktad. Varje gång jag står på start så går jag 100 procent med det jag har för dagen. Nu börjar luftrören bli bättre så det känns som att jag faktiskt kommer kunna åka fort i helgen, så: nu jävlar!

Till helgens SM-tremil är motståndet tufft och drömavslutningen med en SM-medalj kan bli svår att uppnå. 
– Drömmen är att vara på pallen, men förväntningarna får ligga på topp 10, konstaterar Lovisa.

– Jag har bjudit dit lite folk som ska komma och fira av mig, sista tävlingen, så drömavslutningen är väl egentligen att de är där och firar med mig, tillägger hon.

Skidkarriärens höjdpunkter kom vid skilda tillfällen för två år sen, och är båda silverpräglade.
– När vi tog “silver” på stafetten i Lahtis för två år sen, under corona. Det var en tävling som kändes jättebra. Sen SM-silvret jag tog samma år på tio kilometer fristil, det är nog mina två roligaste minnen.

Ångrar du något?

– Att jag inte tog ut svängarna direkt och vågade köra på med min egna väg tidigare. Jag har ju gjort saker lite annorlunda än många andra och tränat ganska mycket mindre. Jag borde gått in för det mycket tidigare och inte ändrat tillbaka någon gång. Det blev ganska svängigt ett tag, svarar Lovisa.

Som senior hade Lovisa till en början svårt att hävda sig, och hon fann ofta sig själv längre ner i en resultatlista bestående av många namn. 
– Jag fick inte utdelning för den träning jag la ner.

Lösningen blev att träna mindre.
– Passen jag kört har jag istället varit väldigt noggrann med, så att jag ligger på rätt intensitet. Jag kör kanske lite mindre intervallpass och lite mer tröskel, förklarar hon.

Kvalitet framför kvantitet blev melodin för Lovisa. En inte helt lätt-pitchad filosofi.
– Till en början så fanns det inte riktigt förståelse för att jag ville göra saker annorlunda. Det är svårt att gå till en tränare, när det inte går bra, och säga att man vill träna mindre och att det är lösningen. Då är det svårt att få gehör.

Lovisa förklarar att det finns mycket hon kommer sakna med skidåkningen. Framförallt lagsammanhållningen och att få resa runt med klubben och nå framgångar tillsammans. Samtidigt så har hon klart för sig vad uppsidan med att lägga skidorna på hyllan är.

– Att tjäna pengar. Att kunna ta ett jobb, utan att behöva säga “jag kommer behöva ha ledigt då, då och då, för att tävla”. Det är inte så många som vill anställa någon som är borta mycket, menar hon.

Har det varit en överhängande oro under karriären, att behöva tänka på finansieringen av ens skidsatsning?

– Ja, många säsonger har man gått in i med tanken att “kommer inte resultaten nu, då måste jag kanske pausa och ta ett vanligt jobb för att tjäna ihop lite pengar.” Det är skönt att inte behöva ha det hängande över sig.

– Men jag har haft väldigt kul under karriären och fått göra det jag tycker om. Jag känner inte att det har varit uppoffrande av något annat, fortsätter hon.

Men även om skidkarriären nu kommit till sin ända så har Lovisa mer kvar att ge av sitt elitidrottande. I augusti 2022 sprang hon hem ett silver på 10 000 meter. En medalj som kompletterades med ett brons på 5 000 meter, och nu är siktet inställt på att få göra landslagsdebut på friidrottsscenen.

– Jag kommer fortsätta med löpningen och där är väl någon sorts dröm att få vara med i finnkampen. Jag tyckte det var helt sjukt när det kom på tal redan förra året. Men det är något jag siktar mot nu, berättar hon.

Avslutningsvis så skickar hon med ett tips till unga åkare som står inför liknande utmaningar hon själv stått för.

– Testa dig fram och hitta vad som passar dig. Det är väl egentligen mitt tips: testa!

– Jag gjorde lite av en kovändning själv. Jag tränade mycket i början av min karriär och gick från att träna 800 timmar till att träna ca 450 timmar. Det passade mig. Det är aldrig för sent heller, jag var nästan i mitten av min karriär när jag bestämde mig för att lägga om träningen. Jag fick utdelning – “Tänk att det går att träna så lite och vara såhär bra”.

I helgen går SM-avslutningen i Kalix. På fredag tävlas det i team-sprint och på söndag i tre- respektive femmil. Även Anna Dyvik gör karriärens sista tävlingar i Kalix.