Hon vann guld på sprinten i U23-VM. Här berättar Moa Hansson om guldet, världscupdebuten och att ta klivet upp på seniornivån.

Moa Hansson tog silver på junior-VM-sprinten för ett år sedan och hon körde även sista sträckan för det svenska lag som vann guld i stafetten. I år har framgångarna fortsatt främst på U23-VM varifrån Moa kom hem med en guldmedalj i väskan. 

Här berättar en av svensk skidåknings största talanger om övergången från juniorlivet till den ännu mer krävande senioreliten. 

Moa som ursprungligen kommer från Landsbro i Småland har efter skidgymnasiet sökt sig till Falun och Dala Sports Academy för sin fortsatta satsning. Hon representerar Falun Borlänge SK och det är från Dalarna hon hoppas nå världstoppen. 

Första seniorsäsongen sammanfattar hon som väldigt lärorik; och en omställning att inte längre nödvändigtvis vara bland de som är allra högst i resultatlistorna varje tävling.

Hur har det varit att ställa om från skidgymnasiet till seniorlivet och att stå mer på egna ben?
— Helt ärligt tycker jag inte att det har varit jättestor skillnad. Jag har flyttat till Falun och jag är med i DSA och vi får väldigt bra stöttning från den träningsgruppen med tränare och gemensamma pass. Det är ganska likt hur det har varit innan faktiskt. 

Vidare beskriver Moa träningsmiljön genom att lyfta kombinationen av många unga åkare i hennes egen ålder tillsammans med de mer etablerade så som Maja Dahlqvist och Anna Dyvik som de yngre kan se upp till.

Vad skulle du säga är de största skillnaderna på tävlingarna om du jämför junior och senior?  
— Man kan inte bara kolla på ett resultat och avgöra hur bra man har åkt. Det är nyttigt tror jag, innan kunde man väl göra ett mindre perfekt lopp och ändå komma på en bra placering och sen tänkte man inte mer på det. Nu blir det att man utvärderar varje lopp mycket mer noggrant. Det är inspirerande att se på något sätt, att även om det kan vara hårt att se hur långt man har upp till de bästa så om de har tagit de kliven så ska man själv också kunna göra det.

Vad hade du för målsättning innan den här säsongen?
— Säsongens stora mål var U23-VM, att vara i så bra form som möjligt den veckan. Sedan hade jag också som mål att få åka ut på någon världscup, kanske främst den som går här i Falun för då är det fler som får chansen.

Nu blev det världscupdebut betydligt snabbare, redan i Lillehammer i december, hur var det?

— Det var jättehäftigt, jag har nog aldrig blivit så glad för ett telefonsamtal. Det var kul att få se hur det går till på den största scenen och man lär sig väldigt mycket av att vara ute på de tävlingarna. Att det blev flera världscuper där på raken och sedan några till på våren var mer än jag hade kunnat våga drömma om. Det var jättehäftigt. 

Du nämnde U23-VM tidigare, hur var hela det mästerskapet? 

— På första loppet, 10 km klassiskt, ville jag för mycket. Jag var ganska besviken men jag försökte ladda om till sprinten som var två dagar senare.

— Sprint har gått bättre för mig så det var skönt att ha den kvar. Jag trodde inte att det skulle gå så bra för jag hade inte någon superkänsla i kroppen i januari och februari. Jag tror att den banan som var passade mig väldigt bra och så hade jag väldigt bra skidor så det blev en bra dag till slut ändå. 

Moa tog alltså hem guldet, i konkurrens med ett flertal OS-åkare.

Du har fått en plats i Team Bauhaus till nästa säsong, hur var det att få det beskedet och vad kommer det att betyda för dig framöver?   
— Det var väldigt kul, det är ett stort steg i rätt riktning känner jag. Det ska bli väldigt kul att se vad det innebär att vara med i ett sådant lag, det vet jag inte riktigt ännu. Att åka på läger med A-landslaget tycker jag känns häftigt och inspirerande.  

— Att vi är ett ungt lag gör nog att vi kan stötta varandra ganska mycket och gör att vi kan hålla träningen på vår nivå så att vi gör det bästa av det. Det är nog lätt att man blir ivrig och hänger på de som är allra bäst. Jag tror att det kommer bli en bra grupp att jobba i.

När vi tittar framemot nästa säsong reflekterar Moa över den mördande konkurrensen i det svenska sprintlaget på damsidan. 

— Man kan säkert tycka att man är lite dum när man ger sig in och försöker få en plats i det svenska sprintlaget på damsidan just nu 

På grund av detta är hon öppen för att VM blir en svår utmaning och hon lyfter därför att det finns ett U23-VM även nästa år. 

Har du något specifikt du vill förbättra till nästa säsong?
— Oj, jag har massa saker jag vill förbättra, jag vet knappt vart jag ska börja. Jag har jobbat väldigt mycket på den klassiska åkningen det här året för jag har lyckats lite bättre i skate tidigare. Så det är något jag har lyft och vill fortsätta jobba med. Jag har verkligen insätt värde i att jobba med tekniken och att få den att sitta.

Vad skulle du ge för tips till juniorerna som nu eller de kommande åren ska ta steget in i seniorklassen?
— Jag tror att man ska gå in med inställningen att det kommer bli jäkligt häftigt och roligt. Det är nu det börjar, det är nu man får mäta sig med de allra bästa. Att se det som en fördel att verkligen få se dem på nära håll och dra nytta av det. Sen ska man inte stirra sig blind på en resultatlista utan utvärdera sin prestation. Det tror jag är viktigt.