21 januari inleds längd- och skidskytte-VM för paraidrottare i Östersund. Men redan den här veckan drar Zebastian Modin igång säsongens internationella tävlande då världscupen inleds i Finland. Här berättar han och guiden Daniel Richardsson om kommunikationen de två emellan; om målet med vintern och om att ”ropa Niskanen ur spår”.

28-årige Zebastian Modin tog sin första paralympiska medalj i Vancouver 2010. Sedan dess har han fyllt på med ytterligare sju; de tre senaste togs den gångna vintern då Emil Jönsson Haag var Modins guide.

Men det var en tuff säsong för Modin som insjuknade i covid-19 strax efter nyår och han hade dessutom skadeproblem i en höft. 

Efter säsongen tog han sig en funderare på om han skulle välja att satsa vidare; och beslutet hamnade under rubriken ”jag kör”. 

Och under den här satsningen kommer den heltidsanställde guiden och OS-guldvinnaren Daniel Richardsson vara Modins absoluta nyckelperson.

Duon Modin/Richardsson inledde sitt samarbete i juli:

— Vi har haft ganska mycket fokus på tekniken, specifikt med fokus på att använda överkroppen mer i skejtåkningen. Skidtekniken är något som man behöver jobba med kontinuerligt, men för min del blev detta extra viktigt i år då jag inte kunde åka så mycket skidor som jag ville förra året. Då det det blev en hel del skidåkning på band, på skidorna har jag en bättre känsla, säger Modin som tävlar i klassen B1 (för synskadade).

Hur många pass kör ni tillsammans?
— När vi är på samma ställe kör vi alla pass gemensamt. Och det är väl 8-10 pass per vecka. Sen de veckor där Daniel inte är här tar jag det lite lugnare, och den variationen är nyttig för mig. Det finns en gräns för mig hur mycket jag klarar av att träna med bra kvalitet. Nu har jag kunnat träna i princip allt som jag vill, det enda jag inte kunnat köra är löpning i högre tempo så där blir det enbart distansfart för min del, säger Modin.

Daniel Richardsson har en lång och framgångsrik karriär bakom sig, nu blir det en ny roll när han kliver in som guide till Modin. Detta innebär att han kommer att ”prata med” Zebastian genom hela loppen:

— När jag själv tävlade blev det inte många ord på ett lopp. Jag stönade väl mest, säger Richardsson med ett skratt.

— Det var väl bara när du ropade Iivo Niskanen ur spår, fyller Modin i.

Hur mycket pratar du nu?
— Det ska vara som en ljusstrimma med ord; Zebastian brukar säga att det går inte att ställa ut marschaller med ljus här och där. När vi exempelvis kör stakning i hög fart säger jag ofta bra där jag drar ut på a:et. Och så handlar det om att se till att prata där det är viktigt; på tekniska partier eller där det är rytmförändringar och så fort det svänger. Går det däremot rakt uppför behöver jag inte säga så mycket; då hör han mer på andningen.

Vilka är de största utmaningarna?
— Jamen, du blir ju ödmjuk inför uppgiften att prata så mycket i hög fart. I distansfart går det ju bra men när det är tävlingsfart är det andan i halsen. Därför är det viktigt att se till att andas och ta in luft när det finns utrymme för det. Sen gäller det att göra exempelvis kurvor så ”snälla” som möjligt. Inte hetsa i kurvorna utan se till att göra det smooth. Och sen ska vi ju vara ett ekipage som hänger ihop; det gäller att optimera det så att vi gemensamt tar oss från start till mål på absolut snabbaste sätt, säger Daniel Richardsson.

Den här veckan drar världscupen i finländska Vuokatti igång. Modins första tävling är på lördag och så kör han även söndag och onsdag. Utöver att vara en del av världscupen är det dessutom bra förberedelser för VM i Östersund som avgörs 21-29 januari.

— Det betyder väldigt mycket med ett mästerskap på hemmaplan. Det kommer att bli säsongens stora mål för min del; jag är uppvuxen på Frösön; jag bor här och tränar väldigt många pass på skidstadion, säger Modin.

Hur stor fördel är det med hemmabana?
— Det är klart att det är en fördel, och kanske extra stor del för oss där det är en viktig del att ha koll på banan, säger Zebastian Modin.