Det började med ett diskbråck 2019 under världscuptävlingarna i Falun. Efter månader av rehab är nu Olle Jonsson tillbaka i hetluften efter minst sagt hektiska dagar med både världs- och Sverigecup. – När alla skidkompisar var ute i spåret var jag inne i gymmet med mitt pensionärsgäng, säger Olle Jonsson.

Under fredagen missade Olle Jonsson kvalet i världscupen i Lillehammer. Besvikelsen var stor men Olle ville inte hänga läpp för det.

– Det är kanske är den tuffaste världscupen att kvala ifrån och tyvärr så åkte jag 71 hundradelar för långsamt

Missat kval ledde istället till skiftat fokus för Olle.

– Du åker inte i Davos var beskedet men vi håller en plats öppen i Bruksvallarna. Humm, Bruksvallarna tänkte jag, dit ska jag.

Olle blev erbjuden en stafettsträcka i Lillehammer, något som han dock tackade nej till.

– Jag är ju sprinter och tänkte att det kanske inte var för sent att ta sig till Bruksvallarna.

Några få ord fick Olle att tänka om och plötsligt satt han och körde en lånad bil från Lillehammer till Bruksvallarna. Långt dagen innan ett race men i jämförelse med skadan som Olle tagit sig tillbaka ifrån var denna bilresa kort.

– Det är kul att köra sprint och man mot man. Sånt här man vill ha. Blev lite snabba puckar från Lillehammer igår. Det var sega fem timmar i bilen men det var värt det när man får åka skidor igen.

Att tävla på elitnivå är inget som Olle tar för givet just nu efter skadan som han ådrog sig.

– Det har varit en lång väg tillbaka från diskbråcket. Men verkligen kul att kunna åka fort igen.

Allt börjar innan världscuptävlingarna i Falun senaste vintern. Då får Olle beskedet som han först inte tror på.

– Enligt en magnetröntgen har jag ett diskbråck. Det kan ju inte vara sant, jag ska ju tävla i världscupen i Falun?

Tävlar gör ändå Olle men han märker där och då att något är fel.

– Efter tävlingen inser jag att det inte går, jag får hänga på stavarna efter målgång och hade svårt att gå.

Det blir en början på en lång resa tillbaka.

– Då insåg jag att detta är något som jag måste ta tag i.

Han bestämmer sig för att avbryta säsongen och istället för att träna och tävla med världseliten får Olle stifta bekantskap med “riktiga” seniorer på gymmet.

– Jag har spenderat månader med min pensionärsgrupp på gymmet. Det har gett mig nya perspektiv. Jag brukade alltid fråga om de blev nå starkare? Svaret jag fick var alltid ett nej följt av: “men vi blir inte svagare heller”.

Det blir att skynda långsamt tillbaka för Olle och han får ta det hela steg för steg utan att stressa fram.

– När alla skidkompisar var ute i spåret var jag inne i gymmet med mitt pensionärsgäng. Det var härligt att få nytt träningssällskap som har lite annat fokus, säger Olle som menar att han fått lära sig en hel del från seniorerna.

– Viktigt att göra jobbet, pensionärerna är där varje vardag mellan nio till elva och gör sina övningar. Det de framförallt har lärt mig är att man kan träna för att leva också, inte bara för att prestera.

Något som verkligen Olle tagit med sig från tiden med seniorerna.

– Sen levde pensionärerna efter ett motto, vaknar man en morgon och inte har ont då är man död, säger Olle och skrattar.

Långt ifrån död var Olle under lördagens sprint,  även om tävlingsdagen inledningsvis började tungt. Troligen på grund av den långa resan från Lillehammer till Bruksvallarna.

– Jag fick gräva djupt i prologen men sen blev det bara bättre i heaten. I finalen trodde jag nästan att jag skulle kunna klinka till knäppa Oskar och KJ på näsan men inte riktigt. Fick ett felskär på en isfläck i sista kurvan.

För övrigt samma isfläck som grusade tysken Max Olex och Göteborgaren Alfred Busqvists möjligheter till vidare avancemang från prologen.

10:53 idag åker Olle 15 kilometer klassisk stil i Bruksvallarna.