Under veckoslutet inleds parasportens världscup. Detta innebär dessutom första tävlingsdagarna för nye förbundskaptenen Daniel Richardsson. Här berättar han om uppdraget; vägen fram mot Paralympics 2026 och ”dubbelarbetet” med tränarrollen även för juniorlandslaget i skidskytte.

Det har gått två år sedan Daniel Richardsson avslutade sin elitkarriär. På meritlistan finns bland mycket annat dubbla OS-guld i stafett och ett OS-brons från Sotji; fyra VM-medaljer i stafett; en seger i Holmenkollens femmil och en seger i Ski Classics (Årefjällsloppet 2014).

Förra vintern var Richardsson guide till parasportaren Zebastian Modin, och de tog tillsammans fyra medaljer vid VM i Östersund.

Till årets säsong har Daniel Richardsson två nya skidrelaterade roller; detta dels som förbundskapten för det svenska landslaget i längdåkning och skidskytte, samt dessutom som tränare för juniorlandslaget i skidskytte:

— Jag fick en förfrågan av Rickard (Grip, generalsekreterare på Svenska Skidskytteförbundet) under sommaren gällande rollen i skidskyttelandslaget. Och det känns väldigt utvecklande och en stor möjlighet för min del att få kliva in i en miljö där jag inte är så bevandrad, säger Daniel Richardsson.

Hur ser uppdraget inom skidskyttet ut?
— Jag kommer framför allt att hjälpa till med lägerverksamheten som vi kör när våra aktiva inte går i skolan. Det har hittills handlat om läger på sommarlov och höstlov. Under vintern kommer jag att följa med på ungdoms-OS och junior-VM. Och mitt uppdrag handlar primärt om att arbeta med att hjälpa de aktiva att höja kapaciteten i spåret. Vad gäller skyttet är jag fortfarande väldigt grön, säger Richardsson med ett litet skratt.

Men parallellt med rollen inom skidskyttelandslaget kliver han alltså in i en ny roll som förbundskapten inom det svenska parasportlandslaget i längdåkning och skidskytte: 

– Det här blir en helt annan roll där jag ska utveckla hela laget. Parasport har en extra dimension som jag tycker är spännande, varje individ har särskilda förutsättningar vilket gör att du som ledare behöver vara kreativ och tänka i nya banor. Vi kommer jobba hårt för att hitta vägar för varje enskild aktiv som optimerar deras potential. I juniorlandslaget i skidskytte har jag en mer utpräglad tränarroll medan den i paralandslaget är mer omfattande och övergripande. Jag kommer ta med mig bra saker från båda landslagen och ser en stor fördel i att kombinera de här rollerna, säger Rickardsson.

Under det här veckoslutet är det premiär för vinterns världscuptävlande i norska Gålå.

Vinterns säsong är mästerskapsfri, men ett väldigt viktigt avstamp mot stora målet; Paralympics i Italien 2026:

— Vi har ett spännande lag, med utöver de rutinerade grabbarna Zebastian (som håller på att kurerar en höft) och comebackande Arnt Christian har vi flera unga tjejer med stor potential. Vi får maximalt ha sju åkare till start på Paralympics, som det är nu har vi fem aktiva och den kanske största utmaningen framåt är rekryteringen. Här har vi ett viktigt arbete att göra, men sen jobbar vi givetvis hårt för att vi ska ha med alla våra fem åkare till Paralympics 2026, säger Richardsson.