Som förhandsuttagen till OS i Peking innan säsongen så allt ljust ut för Jonna Sundling när det var dags för säsongspremiär i Gällivare i november. Då föll hon olyckligt och skadade tummen. Med rekordsnabb rehabilitering ser nu allt ljust ut igen. – Det gick snabbare än vad någon trodde. Det var otroligt skönt, berättar Sundling.

Med dubbla VM-guld i sprint och sprintstafett förra vintern så var Jonna Sundling en av Sveriges största medaljhopp till OS i Peking. Vurpan på sprinten i Gällivare den 19 november höll på att sätta stopp för det men det gick som sagt snabbare än vad någon kunnat ana för Sundling att komma tillbaka.

Redan en månad senare, den 18 december, var hon tillbaka i tävlingsspåret. Och som hon var tillbaka. Hon vann prologen direkt vid världscupen i Dresden och blev tvåa i finalen bakom Maja Dahlqvist. Dagen efter vann duon teamsprinten. Efter nyår tog sedan tre raka segrar vid Skandinaviska cupen i Falun. Hon slog Dahlqvist i sprintfinalen och fortsatte av bara farten med att vinna både 10 kilometer klassiskt och fristil dagarna efter.

Din snabba comeback efter skadan. Kan du förklara hur du lyckades med den?
– Det är svårt, du får fråga min tumme. Nämen… det gick väldigt bra och väldigt fort. Snabbare än vad någon trodde att det skulle gå. Det var otroligt skönt, säger Sundling och fortsätter

– Jag hade kanske räknat med att stå på startlinjen i januari men jag fick stå på start i Dresden. Jag var överlycklig att få vara där överhuvudtaget och att det sedan gick så bra gjorde inte saken sämre.

Hur är det nu då? Är tummen hundra procent? Har du fortfarande någon form av skydd?
–  Jag kan tyvärr inte säga att det är hundra procent men jag har inte ont i tummen, den mår väldigt bra och jag kan röra den bra och lyfta saker utan problem. Jag kan åka skidor utan skyddet om jag vill men jag har det på för att det är en slags trygghet.

Inför avresan till Kina har Jonna laddat upp i italienska Livigno. Det har varit fina dagar på höjden där för henne och hela det svenska laget.

– Vi har haft en himla tur med sol och fina skidspår. Lite kärvt i spåret men en bra förberedelse inför Kina där det sägs att det ska vara väldigt kärvt och kallt.

Jonna Sundling njuter av fina förhållanden i Livigno. Foto: Instagram/Jonna Sundling.

Du gjorde tre kanonlopp i Falun. Hur skönt var det att ha med sig inför höghöjdsuppladdningen?
– Väldigt skönt! Det var ju ett bra kvitto på att träningen har gått bra och formen inte var så tokig.

Förutom tävlingarna i Falun har det varit en lång period utan tävlingar. Hur tycker du det varit med inställda världscuptävlingar?
– Det är ju den tiden vi lever i just nu. Det gäller att vara flexibel och ha tålamod och inte stressa upp sig. Det var ju så här i fjol också men inställda tävlingar, restriktioner och bubblor, masker. Man är ändå van men visst är det tråkigt, man vill ju tävla.

Vad har varit viktigast den sista tiden fram mot OS?
– Att få fin träning i Livigno och känna att man laddar batterierna. Framförallt hålla sig frisk.

Ni håller er mycket för er själva men har ni ändå gjort vid sidan av träningen?
– Man vilar, kanske spelar något spel i bästa fall, säger 27-åringen, skrattar och fortsätter;

– Det är ganska lugnt, inte som förr. Man är lite mer för sig själv helt enkelt och tänker en extra gång på vad man ska göra just för allt som cirkulerar med covid.

Vad tror du om fler lopp för dig förutom sprint och sprintstafett på OS?
– Skulle jag få förfrågan att åka ett annat lopp är jag inte den som tackar nej. Jag skulle väldigt gärna åka en längre distans också. Det skulle vara en bonus.