Det är ingen nyhet att de traditionella skiddisciplinerna befinner sig i ett vägskäl. Men när FIS:s tävlingsledare för längdskidåkning, Michal Lamplot, tog till orda vid journalisternas höstforum Nordicum, blev det tydligt att Internationella skidförbundet inte längre vill bara beskriva problemen. De förbereder sig för att agera.

Bakom kulisserna talas det om grundläggande reformer: från reglering av astronomiska kostnader för vallning till frågetecken kring hur framtiden för klassisk teknik kommer att se ut och huruvida skidåkning kan anpassa sig till en varmare planet.

Säsongen 2026/2027

På kort sikt har världscupen mycket att se fram emot. Den kommande vintern kommer att inledas med den traditionella öppningen i Ruka i Finland, följt av tävlingar i Trondheim i Norge och Davos i Schweiz. En stor attraktion blir den prestigefyllda Tour de Ski, som efter ett tvåårigt uppehåll återvänder till det attraktiva formatet med tre länder och tre olika värdstäder. För första gången kommer den att starta i den franska orten Les Rousses, innan den sedan flyttar till Oberstdorf, Tyskland. Vinnare kommer att koras efter den traditionella klättringen uppför Alpe Cermis i Val di Fiemme.

Läs mer: Tävlingsprogrammet världcupen i längdskidåkning 2026/2027.

VM i Falun en sportslig höjdpunkt

Det sportsliga höjdpunkten för den kommande säsongen blir världsmästerskapen i Falun i slutet av februari och början av mars. Till skillnad från backhoppning eller nordisk kombination kan längdskidåkning inte klaga på intresset från fansen. Arrangörerna i Falun rapporterar om det praktiskt taget kommer att bli fullsatta läktare: en kokande arena med 50 000 åskådare förväntas för distansloppen, medan sprintarna kommer att rymma 20 000 personer.

Kalendern kommer också att livas upp av återkomsten av det populära Engadin-loppet från St. Moritz till Surlej, den brutala kombinationen av två 50 km maraton i Holmenkollen och Falun back-to-back, samt säsongsfinalen i Ulricehamn.

Bakom denna fullspäckade kommande säsong ligger dock systematiska sprickor som FIS inte längre kan ignorera.

Färre åkare från ett enskilt land

Det största problemet inom dagens längdskidåkning är dominansen av bara ett fåtal utvalda nationer. Om man bortser från Skandinavien och Tyskland spelar resten av världen ofta en underordnad roll. FIS har därför beslutat om regeländringar. Under den kommande perioden kommer striktare regler för startkvoter och så kallade atletgränser att införas: begränsningar för det totala antalet åkare som ett enskilt landslag kan ställa upp med per tävlingshelg. Målet är tydligt: att jämna ut startfältet något och förhindra att jättarna fyller hela topp 20.

När sporten blir en lyx

Nära kopplat till detta är den ekonomiska sidan. Längdskidåkning må inte vara Formel 1, men teknologisk skidpreparering, testning och servicestöd har nått gränsen för vad mindre förbund har råd med. FIS begränsar därför drastiskt storleken på serviceteamen och justerar testzonerna på snön. Gemensamma vallningsprojekt är också på agendan, till exempel i form av en neutral vallningstjänst för mindre lag vid mästerskap eller vid Junior-VM i Estland.

Har inte råd med utrustning

Och detta handlar inte bara om elitnivån. Extremt höga kostnader krossar även ungdomsåkarna. En situation där 14-åriga åkare reser till regionala mästerskap med ett dussin par skidor och en vallabil är, enligt FIS, ohållbar. När familjer inte har råd med utrustning för både klassiskt och skate, förlorar sporten talanger innan de ens hinner växa in i landslaget. Vägen till att åtgärda detta är tänkt att vara strikta regler och begränsningar för tillåten utrustning i barn- och ungdomskategorierna.

Ska det finnas två tekniker?

En fråga som väcker debatt bakom kulisserna inom längdskidåkning: Ska vi behålla två tekniker? Förespråkare för förenkling och besparingar pekar på skidskytte och nordisk kombination, som övergick helt till skate, vilket avsevärt minskade de ekonomiska kraven på åkarnas utrustning.

Michal Lamplot är dock tydlig i denna fråga, även om han medger att interna diskussioner inom FIS pågår: “Klassisk teknik är en oskiljaktig del av längdskidåkning och utgör dess DNA. Istället för att avskaffa en av teknikerna, skulle FIS hellre se efter sätt att göra format som kombinerar båda teknikerna i ett och samma lopp mer attraktiva för åskådarna. Den unika växlingen av rörelsemönster och taktisk oförutsägbarhet är vad som särskiljer längdskidåkning från andra vintersporter,” förklarar Michal Lamplot sin ståndpunkt.

Planerade ändringar

För att nå nya publikgrupper och höja det kommersiella värdet för längdskidåkning förbereder FIS en omfattande visuell översyn. Idrottare och fans framför sina skärmar kan se fram emot helt ny TV-grafik, bättre berättande bortom prispallen och en enhetlig sändningskvalitet tack vare centraliseringen av TV-rättigheterna.

En annan stor nyhet blir återkomsten av en fristående världscupfinal från säsongen 2027/2028. Detta koncept, som är känt från det senaste decenniet, syftar till att skapa en premiumtopp i slutet av vintern, där kampen om kristallgloberna kommer att stå i fokus.

Klimatförändringar påverkar

Den sista, men kanske mest grundläggande, utmaningen kvarstår klimatförändringarna. Bristen på snö på lägre höjder i Centraleuropa och Sydeuropa är inte längre ett framtida hot, utan en daglig verklighet.

FIS satsar därför allt mer på rullskidor. Det ses inte längre bara som ett träningskomplement för sommarträning, utan som ett fullvärdigt verktyg för att främja sporten och nå nya marknader. Rullskidor ska öppna dörrar till länder och urbana områden där naturlig snö praktiskt taget inte existerar, med den snabba tillväxten av Asiencupen i Kina och Taiwan som ett utmärkt exempel. Framöver utesluts inte en närmare koppling mellan sommarens rullskidserie och vintersäsongen – det är dock något som mötts av skarp kritik från de svenska landslagsåkarna.

Läs mer: Tävlingsprogrammet skid-VM i Falun 2027.