Längd.se träffar Calle i Torsby vid landslagets andra träningsläger inför den kommande vintern, en vinter utan mästerskap. Halfvarsson berättar om VM-vintern som stördes av en krånglande rygg och där formen inte var på plats när det gällde som mest. Inför VM-stafetten och sista sträckan förde Falun Borlänge SK-åkaren en mental kamp med sig själv och tvivlet på sin form.

Men Calle, som är en av svensk skidåknings allra största talanger genom tiderna, har haft två säsonger i rad som slutat med femteplatser i totala världscupen. Däremot blev varken OS i Sotji eller VM i Falun den framgång han önskat sig. Inför OS förstörde magsjuka och till VM var den fina formen han visade tidigare på säsongen som bortblåst.

VM blev inte riktigt som du hade hoppats!
– Nej, det var tråkigt att det inte blev så, konstaterar Calle.

Calle strax efter målgång på VM-stafetten i Falun i vintras. FOTO: Linus Trygg/Längd.se.

Var det en krånglande rygg som var orsaken?
– Bland annat. Men egentligen så var det nog att det blev lite halvtaskig träning under säsongen. Efter Tour de Ski och fram till VM.

Att form är en färskvara fick Calle erfara i vintras. Med för lite hård träning mot VM så var formtoppen borta.

– Lite det kvittot fick jag på SM i Kalix. Då tränade jag på bra i några veckor inför. Jag fick mig en funderare i Holmenkollen då jag fortfarande in var i speciellt bra form. Då tänkte jag att nu ska jag träna hårt inför Kalix och då fick jag tillbaka krafter igen. Så det var inte så långt borta.

– Det är det jag och Jocke (Calles tränare Abrahamsson) har utvärderat.

Känns det ”skönt” att få en vinter utan mästerskap nu?
– Med tanke på att det blev som det blev så känns det ganska skönt. Nu får man göra en liten omladdning och så får man se det som en provsäsong inför VM i Lahtis nästa vinter.

I långloppscirkusen är stakning det allenarådande sättet att åka på numera. Men även i världscupen blir det mer och mer viktigt. Det såg vi i vintras. Calle stakade sig till en sjundeplats på 15 kilometer i Davos i mitten på december halvminugten efter segraren Martin Johnsrud Sundby, på blanka skidor. Än värre var Dario Cologna som var trea, bara sju sekunder efter Sundby.

Vad tänker du kring utvecklingen med stakningen inom längdåkningen?
– I Davos var jag fortfarande i bra form. Utvecklingen med stakning fortsätter absolut. Jag kör ytterligare lite mer specialiserade stakpass. Det står nog inte på förrän nån vinner en världscup på blanka skidor.

Hur ska du ta nästa steg i mästerskap och världscup?
– Träna bra på sommaren har jag gjort flera år nu. Det är det som krävs, en träningssommar till med bra träning. Men sen som sagt, att få till träningen under säsongen också. Då tror jag det kan räcka för att ta klivet. Det handlar ju inte om så många sekunder innan man vinner ett lopp, eller alla fall kliver upp på pallen. I vinter var jag ju så nära några gånger.

Stafett och mästerskap och sista sträckan. Vad säger du om det?
– Jag har ju åkt två slutsträckor på två mästerskap. Och har inte lyckats. Samtidigt så vet jag om som nu i Falun att jag inte hade bra form och uppladdning. Jag var inte psykiskt förberedd för det. Ändå var jag inte helt utklassad. Revanschlusten finns kvar, berättar Calle.

Halfvarsson berättar om tvivlet och tankarna som snurrade innan VM-stafetten.

– Nu i Falun så var jag tveksam eftersom jag visste att formen inte var där. Det var drygt dagen innan. Tankarna gick och folk snackade, ”Är det rätt att han åker”. Då började man tvivla på sig själv. Men dom väljer ju mig för att dom tror mest på mig i en spurt, berättar Calle och fortsätter;

– Lite så har det väl varit när vi tränat ihop. Då är det kanske ingen som slår mig i en spurt heller av de andra grabbarna. Men i det här fallet så kanske det hade kunnat vara en idé att sätta nån som hade kunnat försöka åka ifrån Petter. Men det är ju förstås svårt att säga. Det var väl bara Johan (Olsson) som gjorde en bra sträcka av oss. Det räcker inte att en åkare är i bra slag för att man ska vinna en VM-stafett. Jag drar inte ner Marcus (Hellner) och Dannes (Richardsson) sträckor men jag är övertygad om att de kan bättre. Båda fick ju släppa på sina sträckor och de har ju normalt den kapaciteten att de inte ska släppa.

– Jag hade inte under hela säsongen några problem att gå med Petter när han drog upp tempot men när han ökade på VM-stafetten för att gå ikapp fransmannen (Adrien Backscheider) så hade jag problem att gå med. Så vi tre var inte i bra slag.

Norge jublar och Sverige ser på. Calle var 0,6 sekunder efter Petter Northug över mållinjen när han förde Sverige till silver. FOTO: Linus Trygg/Längd.se.

Allt är inte sig likt nu i år när det är läger med landslaget. I Torsby saknades hela OS-guldlaget från Sotji. För Johan Olsson och Daniel Richardsson är det långlopp som gäller. Lars Nelson har slutat och Marcus Hellner var krasslig.

Är det någon skillnad nu på landslagslägren när de här åkarna inte är med?
– Det är lite tråkigt att dom inte är med förstås. Man skulle ju ljuga om man skulle säga att det inte var en förlust för laget. Dom har varit bra att ha med både i och utanför träningen.

Men det öppnar upp för andra att ta klivet?
– Ja, de unga killarna som är med nu matchar bra tycker jag. De har kapacitet – det är den hårda träningen som krävs för dom framöver.

Till sist. Vad njuter du mest av på sommaren?
– Nu går det ju inte att säga att man njuter av fint väder, för det har det ju inte varit mycket av. Men är det fint väder och man har en vilodag så är det ju sånt man ser fram emot. Då är jag nog mest på sjön – jag har en vattenskoter, avslutar Calle.

Några dagar efter intervjun så visade Calle fin sommarform när han vann rullskidloppet Inge Bråten Memorial i Sunne mot ett vasst startfält och då han för övrigt varvande Petter Northug.

I slutet på augusti står också ett rullskidlopp på programmet då Calle kör Alliansloppets 48 kilometer och återigen utmanar långloppseliten. I fjol blev han trea, tätt bakom Johan Kjölstad och Markus Ottosson.