Bakgrunden till att Anton Persson, Lovisa Modig, Maria Jonasson, Filip Danielsson och Gabriel Thorn lämnar SK Bore är att de fick besked från styrelsen att klubben inte har ekonomi att driva en elitsatsning på det sätt som den varit tidigare.

Åkarna själva hade tillsammans med hjälp av några personer ordnat fram en sponsor som var beredd att gå in med mer än 400 000 kronor till en fortsatt elitsatsning i SK Bore. Klubbens policy är dock att alla intäkter ska fördelas mellan alla sektioner inom klubben och därmed sprack möjligheten för åkarna att fortsätta tävla för klubben.

Så här kommenterar Anton Persson situationen:
– Det är tråkigt för Torsby och Värmland tycker jag. Torsby är ju en bra ort att träna på, hit kommer ju landslag och många andra och tränar regelbundet. Det är också tråkigt för juniorer och unga seniorer på väg uppåt. När jag själv var yngre fick jag ju hoppa med i verksamheten som sedan byggts upp mer och mer under åren, säger Persson.

Sedan konstaterar den regerande svenska mästaren på sprint att allt inte är negativt. Det kan vara positivt med ett klubbyte också.

– En ny klubb och ny miljö kan ge ökad motivation också. Det gäller att se saker positivt nu, menar Persson.

I vintras vann Anton SM-guld på sprinten i Borås och blev en del av det svenska VM-laget. Detta trots att det inte gick som på räls genom vintern.

– Jag hade bra träning bakom mig men jag fick inte ut det på tävlingarna. Min nivå var högre än tidigare men det var vallaproblem på några tävlingar och det flöt inte på. Jag fick jaga min VM-plats hela vintern, berättar Persson och fortsätter;

– VM-sprinten blev sedan inte lyckad. Jag fick inte till det alls. Kanske var det för att jag haft press på mig att prestera från november och var urladdad, funderar Persson.

Anton hade 30:e tid i VM-prologen och åkte sedan ut efter att ha blivit sexa i den första kvartsfinalen. VM-debuten slutade med en 29:e plats.

Det klara målet nu är förstås OS-sprinten i Peking. Att OS går på hög höjd är något som passar den 26-årige värmlänningen.

– Min bästa världscupsprint har jag ju gjort i Davos. Jag märkte också under ett testrace, när vi var på ett långt höghöjdsläger i Frankrike häromåret, att jag fungerar bra på höjd.

Vilken klubb som Anton kommer representera på väg mot sitt första OS återstår att se.