Mathias Fredriksson står utanför landslaget och i våras föll 36-åringen illa på rullskidor och kunde inte använda ena armen ordentligt på flera veckor. Han har snart åkt 20 år i världscupen, så han vet vad det handlar om.
I tillägg till axelskadan i maj har han besvärats av en knäskada sedan han föll under träning i Bruksvallarna och vred det högra knät.
Normalt jublar inte Mathias Fredriksson för en 20:e plats på 15 kilometer fristil i världscupen, men nu var han näst bäste svensk och avståndet till täten var mindre än minuten.
– På 15 skejt räcker jag inte till längre om jag ska vara ärlig. 20:e plats var helt okej. Jag har inte åkt så bra sedan jag vann distansen i Lahtis 2003. Visserligen tappade lag lite på slutet, jag låg elva vid tolv kilometer, men jag har inte tävlat så mycket i år. Och i fristil känner jag fortfarande av knät i uppförsbackar, säger Mathias Fredriksson i DN.
– Det viktigaste med Davos var att kvalificera mig till Rogla. I klassiskt tycker jag att jag håller bra fortfarande.

Orkar han idag?
Därmed blir det spännande att se om veteranen hänger med i dagens tuffa tremil i Rogla, som åks på en 2,5-kilometersslinga. Hela 12 varv alltså, dessutom med flera motbackar och under lördagen 14 minusgrader och isande vindar.
– Nu hoppas jag på en mycket bättre placering. Topp 10 får jag väl ha som målsättning, säger han vidare till tidningen.
Målet är fortfarande ytterligare ett OS. Men Mathias Fredriksson tror inte att hans namn finns med på den lista som ska komplettera de redan sju OS-klara längdåkarna den 22 december.
– Men jag tror väl inte jag har chans att tas med nu. Det får väl bli nästa sväng i så fall. Jag är i en sådan fas nu att det blir bättre och bättre för varje tävling. Och det är framför allt tävlingar jag behöver nu.
Skulle han övergå sig själv i Rogla idag så kan han kanske finnas med ändå…
Ett femte OS är vad han vill ha med sig.