Bara fyra dagar innan start bestämde sig Johan för att köra dubbeljakten.
– Varför inte ställa upp när du ändå är i bra form, frågade tränaren Jocke Abrahamsson och Johan tyckte han behövde en genomkörare till både stafett och femmil.
Resultatet vet vi. Rycket vid skidbytet som ändrade hela tävlingen. Försprånget som närmade sig halvminuten med Hellner och Södergren som två bromsklossar längst fram i klungen. Den hårda jakten på slutet och upphämtningen inne i stadion där Hellner spurtade hem guldet och Johan belönades med ett OS-brons.

Stark stafettinsats
I stafetten var andra sträckan sedan länge Johans. Killen som vann sin första världscup över 15 kilometer klassisk stil i Davos i december 2008 tillhör världens bästa klassiker.
Och han gjorde ingen besviken. På det svåra föret tog han kommandot och var påpassligt framme när urstarke Lukas Bauer inhämtade tätklungen. Det var då som den norske veteranen Odd-Björn Hjelmeset fick släppa och favoritlaget Norge försvann från guldkampen.
Johans starka och offensiva åkning på den andra sträckan var en starkt medverkande orsak till det svenska guldet. Förutom Norge blev man också av med ett annat favoritlag, nämligen Tyskland.
Det var bara Johan och fransmannen Vincent Vittoz som förmådde hänga med Bauer till växlingen.

Femmilen var målet
– Jag har lagt om träningen och satsar på längre turer med siktet på femmilen i OS, sade Johan till Radiosporten redan i november.
Han har aldrig döljt att just den avslutande femmilen var hans stora mål. En individuell medalj på manndomsprovet skulle slå ut det mesta.
Men det finns alltid många frågotecken vid en femmil med masstart. Nu gällde det taktik och skidbyte, valla och lagkörning. Det svenska laget jobbade åter igen mycket bra tillsammans.
Ett tag såg det dock svårt ut då Johan var inblandad i en vurpa. Men han reste sig, körde ikapp täten och var med när tåget gick på slutvarvet.
I sista backen såg man i Johans ögon att han bara SKULLE ha en medalj i den här tävlingen.
Men lite tur hade han också. Vid utgången av sista kurvan krockade han med guldvinnaren från öppningsdistansen, spurtstarke schweizaren Dario Cologna, som föll. Därmed blev bronsspurten lättare än det först såg ut för Johan.

Sent genombrott
Även om Johan Olsson fanns med i bronslaget i OS-stafetten i Turin 2006, så har genombrottet kommit sent i karriären. Innan den förra säsongen hade en han 7:e plats som bäst i världscupen och han har också från tid till annan plågats av skador och sjukdomar.
Vid VM-stafetten i Sapporo 2007 där Sverige tog brons, fick han slänga in handuken i sista minuten och fick aldrig chansen.
Hans bästa individuella OS-placering innan framgångarna i Vancouver var en 6:e plats på 15 kilometer klassisk från Turin 2006.
Vid VM i Liberec 2007 var Johan på 7:e plats bäst av dom som åkte med fästvalla och inte på ovallade skidor. Han var i sitt livs form, men vallamissen gjorde att han aldrig fick en rejäl chans att kämpa om medaljer.
Men i Vancouver lossnade plötsligt allt…