Jag börjar med en analys kring vad som gör längdskidåkningen unik och vad som enligt mig är längdskidåkningens själ.

Ingen annan idrott har så långt jag vet så varierande möjligheter angående träning som längdskidåkning. Löpare springer, cyklister cyklar, kanotister paddlar men längdskidåkare kan göra allt det där och lite till! De har stor nytta av att variera olika träningsformer och får en härlig omväxling som i sin tur skyddar mot muskulära överbelastningar. Hur blir det då om skidåkning går ut på att staka från A-B och inget annat?

Det är även unikt att man i klassisk skidåkning växlar mellan diagonalåkning (där benen jobbar mest), stakning (överkroppen gör huvudarbetet), och stakning med frånskjut där både överkroppen och benen är starkt involverade. Med andra ord, muskulaturen i olika delar av kroppen har över tid olika behov av blodflöde och det måste ständigt regleras om. Att skidåkningen involverar så många muskelgrupper är även det unikt. Hur blir det då om vi förminskar hela skidåkningen till stakning?

Om vi ser till långlopp och utvecklingen där så kan vi först konstatera att både de nationella och internationella skidförbunden måste ha varit i en djup törnrosasömn eftersom de helt enkelt inte hänger med.
Faktum är att omkring 50 aktiva som för det mesta är äldre före detta världscupåkare, aktiva som inte har kapacitet att slå sig in i landslaget eller som har tröttnat på världscupen, tjänar sitt levebröd tillsammans med ett TV-bolag som äger hela cirkusen.
På kontinenten kalla man långloppen för ”Folkslauf”. Översatt, en tävling för gemene man och det är fortfarande idén bakom dessa tävlingar. Svensson och kompani skall ha ett mål att träna för. Nuvarande elitstakare som tar hand om de främsta placeringarna behöver vi för själva TV-sändningen och så att motionärerna kan jämföra sina prestationer med segrarna. Men hur kan man jämföra två prestationer som utförs med två olika tekniker?

Utvecklingen är skrämmande. Årefjällsloppet förra våren var en parodi angående skidåkning och sportsmanship. Folk skejtade helt vilt när stakkapaciteten inte räckte till längre, detta gäller även de elitåkare som kämpade om de främsta placeringarna. Det blev en hel del åkare som blev ”varnade”. (Min åsikt är att om man bryter mot reglerna skall man bli diskad för att man skaffat sig otillåtna fördelar emot sina konkurrenter.)

Vasaloppet handlar om 14 500 åkare, inte om de första 300. Då skall man också ta hänsyn till detta i genomförandet av loppet. En motionär har aldrig tid och möjlighet att bygga upp den överkroppsstyrka som behövs för att staka sig genom 90 kilometer. Bortsett från att hen skulle gå miste om att glida med sköna diagonalsteg genom dalarnas skogar och uppleva utmaningen och omväxlingen i de olika teknikerna så skulle hen helt enkelt inte orka. Även skaderisken blir större.

Eliten i Vasaloppet är väldigt duktiga skidåkare som behärskar både diagonalåkning och stakning perfekt, det riktiga problemet är mellan placering 150 och 1000, där finns vad jag kallar ”låtsaseliten”. De som vill staka men inte riktigt orkar, fuskar helt enkelt när orken tryter (självklart långt ifrån alla, men det är tyvärr vanligt)!
Detta är osportsligt och förstör spåret för alla som kommer senare så att de har ännu sämre förhållanden. I årets Vasalopp var det fler än någonsin som valde att staka hela 90 km och nu blir problemen ännu tydligare. Genom att många bland de första 1 000 ”hugger” sig upp för backarna blir spåren så tilltufsade att de blir svaga i sidled. De som inte orkar staka hela backen börjar saxa väldigt tidig och därmed är spåren för de senare åkarna förstörda. Summa summarum. Utvecklingen är allt annat än lyckad vad gäller förutsättningarna för den stora majoriteten av långloppens deltagare.

Mitt förslag för att förbättra förutsättningarna för motionärer och samtidigt behålla skidåkningens själ och unikitet skulle se ut på följande sätt:

I alla långa uppförsbackar införs zoner där enbart diagonalåkning är tillåten. Bredvid finns en tillplattad yta för de som inte har fäste där man kan saxa. Detta skulle ge motionärerna som betalar 1650 kronor i startavgift en större chans att kunna njuta av fina spår och därmed behålla Vasaloppet som den härliga upplevelse som det är. Det är Vasaloppets organisationskommitté som bestämmer vilka regler som är mest gynnsamma för arrangemanget i stort och de aktiva skall följa de reglerna. En eloge till Vasaloppet att de granskade och diskade betydligt fler ”fuskare” än tidigare. Ju tydligare man är desto lättare får man ordning på torpet, men jag tror att endast diskningar inte kommer att lösa problemet med de som fuskar genom skejt.  

Hoppas att det här lilla inlägget sätter igång en ordentlig diskussion! Jag älskar skidåkning och tycker det skulle vara synd om en så härlig sport skulle omvandlas till en sport för eliten och även därtill mista den unika blandningen av tekniker som skidåkningen erbjuder.

Christian Minatti har mångårig erfarenhet som instruktör och tränare för både motionär och elit.

Om Christian Minatti
Christian har 40 års erfarenhet inom längdåkningen som världscupåkare, landslagstränare, tränare för IFK Mora SK, skidgymnasiet i Mora och numera sedan många år tränare på Mora Folkhögskolas skidlinje.