Stina Nilsson lyckades vinna både Vasaloppet under sin debutsäsong. Men under sin första träningssommar som långloppsåkare körde hon sig i botten.

Efter fem OS-medaljer och 23 världscupsegrar i traditionell längdskidåkning chockade den då 26-åriga Stina Nilsson hela skidvärlden när hon valde att byta till skidskytte.

Förra våren valde hon att byta sport igen. Den här gången till långlopp och Ski Classics. Hon tog sig direkt till toppen redan under debutsäsongen.

Klev rakt in i långloppseliten

Stina Nilsson klev rätt in i långloppscirkusen och vann Klarälvsloppet i september. Sedan klev hon direkt upp på pallen i långloppet under öppningshelgen i Bad Gastein i december.

Efter några veckors sjukdom där hon bland annat missade Marcialonga, slog 31-åringen till med en seger i utklassningsstil i sin Vasaloppsdebut. Nilsson besegrade den etablerade långloppseliten med smått otroliga fem minuter i världens mest prestigefyllda skidlopp och tog därmed sin första Ski Classics-seger på snö. Det blev också starten på tre raka: Birkebeinerrennet stod näst i tur, därefter Marcialonga Bodö.

Efter de 13 Ski Classics-lopp hon deltog i under debutsäsongen står Nilsson med totalt tre segrar, två andraplatser och en tredjeplats. Tiondeplatsen i premiärloppet var hennes ”sämsta” resultat. Därtill har hon två fjärdeplatser, tre femteplatser och en sjundeplats.

Men under sommaren var allt långtifrån perfekt.

Texten fortsätter nedanför.

Öppnar upp om motgången

Från utsidan såg det ut som att Nilsson tog övergången från skidskytte till långlopp med lätthet. Men nu avslöjar hon att verkligheten var en helt annan under träningssommaren.

– Det är så himla lätt för mig att bara försköna hela sommaren, den var perfekt. Men sanningen är att jag körde mig själv totalt i botten. I juli var jag helt slutkörd eftersom jag hade kört på för hårt. Det är en jättesvår balansgång, säger den svenska skidstjärnan i en porträttintervju med SVT.

Se hela intervjun med SVT, inklusive bonusklipp och extramaterial HÄR.

Nilsson: – Jag gick på en rejäl smäll

Saken är den att Stina Nilsson älskar att kunna styra sin träning själv. Men det tog henne ett tag att inse vad kroppen faktiskt klarar. Efter övergången till långlopp svävade hon på ett lyckorus – som att vara nyförälskad. Den här säsongen kom hon upp i långt över 1000 träningstimmar. Som skidskytt låg hon på runt 800 timmar.

– När jag var på läger blev jag bromsad. De sa att jag måste ta det lugnt. Men när jag var hemma ville jag bara gasa. Så jag gick rakt in i väggen i början av juli. I flera veckor efteråt kunde jag bara simma och cykla, för jag hade kört mig själv helt i botten, säger hon.

Stina Nilsson tror att hon har lärt sig något av smällen.

– Det är så himla lätt att tänka att allt är toppen, men det är en knivsegg. Den här gången lyckades jag hitta tillbaka till balansen. Men det är lätt hänt att man hamnar i ett törnesnår.

Se videointervju med Stina Nilsson.