När kroppen utsätts för kalla temperaturer, startar en rad fysiologiska processer för att upprätthålla kroppstemperaturen. I en studie utforskar Frontiers in Physiology detta ämne genom att undersöka den fascinerande effekten av kyla och köldträning, vilket är en förändring i hur kroppen använder energi under träning.

I studien gick och sprang deltagarna i en kontrollerad miljö inställd på 0°C respektive 22°C. Detta säkerställde att kärntemperaturen och syrekonsumtionen förblev konstant. Trots den kalla miljön förändrades inte kroppens kärntemperatur signifikant, vilket gjorde det möjligt för forskarna att isolera kylans inverkan på ämnesomsättningen.

Resultaten från Frontier of Physiology-studien, utvecklad av Gagnon, D., Rintamäki, H., Gagnon, S., et al. (2013), var slående. I de kalla förhållandena förlitade sig deltagarna mer på fett som energikälla. Detta yttrade sig i en minskad respiratorisk kvot (RQ), ett mått på bränsleutnyttjande, vilket indikerade att fettförbränningen ökade. Studien fann att fett bidrog mer till den totala energiförbrukningen – cirka 1,6 kcal per minut mer i kylan än värme. Denna övergång till fettförbränning antyder att köldexponering kan förbättra en idrottares förmåga att spara glykogen. Vilket kan vara en viktig energireserv för högintensiva ansträngningar, genom att spara det till förmån för fettlagren.

Köldträning och konsekvenserna för längdskidåkning

För längdskidåkare kan köldträning erbjuda betydande fördelar. Skidåkning, särskilt över långa distanser och i utmanande förhållanden, är en uthållighetsidrott som kräver hög kardiovaskulär kapacitet, vilket traditionellt bygger på kolhydratmetabolism. Men med kylaexponering kan skidåkare uppleva en ökad förmåga att utnyttja sina fettreserver, som är rikligare och ger en mer hållbar energikälla under längre perioder.

Denna anpassning kan vara särskilt värdefull under längre lopp eller träningspass, där bevarande av glykogen kan fördröja trötthet och förbättra den totala prestationen. Genom att träna i kalla förhållanden eller simulera köldexponering kan skidåkare träna sina kroppar att mer effektivt använda fett som en primär energikälla och därigenom öka uthålligheten och förbättra tiderna under tävling.

Läs även: Teknikeksperten varnar: –För varje centimeter fel stavlängd tappar man tid

Muskelkylning och fettutnyttjande

Studien berör också en fascinerande aspekt av metabolisk anpassning: muskelkylning. När muskler blir utsatta för kyla saktar glykogenolysen – nedbrytningen av glykogen till glukos – ner. Detta kan vara en skyddsmekanism för att således bevara de begränsade glykogenlagren och tvinga musklerna att förlita sig mer på intramuskulära triglycerider (IMTG) för energi. För längdskidåkare innebär detta att muskler under träning i kallt väder kan bli mer skickliga på att mobilisera och använda fett, vilket gör dem mer effektiva över långa distanser.

Köldträning – strategier och slutsatser

För att utnyttja fördelarna med köldexponering i längdskidåkning kan idrottare överväga att införliva träning i kallt väder. Man kan även använda kalla miljöer för att utlösa metaboliska anpassningar. Detta kan inkludera:

1. Träning i kallt väder: Skidåkare kan simulera tävlingsförhållanden genom att träna i kallare miljöer, vilket kan hjälpa till att träna kroppen att använda fett mer effektivt.
2. Kontrastterapi: Att växla mellan kalla och varma miljöer, som att använda isbad eller kalla duschar efter träning, kan förbättra återhämtningen och ytterligare främja fettanpassning.
3. Lager-på-lager-principen: Under träningspass kan skidåkare dra nytta av att bära lättare kläder för att hålla kärntemperaturen stabil samtidigt som de inkluderar köld-inducerad fettförbränning.

Slutsats

Sammanfattningsvis representerar köldexponering en spännande gräns inom längdskidåkningsprestation. Genom att utnyttja kroppens naturliga reaktion på kyla kan skidåkare öka fettutnyttjandet och fördröja trötthet, vilket låser upp en prestationshöjande strategi som kan göra skillnaden mellan att gå i mål stark eller avstannande under den sista sträckan. Kylan kanske inte bara är en utmaning – den kan vara den fördel som behövs för att uppnå nytt personbästa.

Referens: Gagnon DD, Rintamäki H, Gagnon SS, Cheung SS, Herzig KH, Porvari K, Kyröläinen H. “Cold exposure enhances fat utilization but not non-esterified fatty acids, glycerol or catecholamines availability during submaximal walking and running.” Front Physiol. 2013 May 10;4:99. doi: 10.3389/fphys.2013.00099. PMID: 23675353; PMCID: PMC3650516.