I söndags sprang Maja Stefansson Ultravasan och blev därmed snabbaste dam i årets Vasatrippel. Men hon hade inte den bästa uppladdningen.

För att klara en Vasatrippel behöver man under samma år genomföra Vasaloppet, Cykelvasan och Ultravasan. En som tog sig an den utmaningen var skidåkaren Maja Stefansson som förra året körde Ski Classics för Team Futura Trentino GTE Elettrica.

I vintras slutade 25-åringen 38:a Vasaloppet, och för snart två veckor sedan klarade hon Cykelvasan. Förra helgen tog sig Maja an Ultravasan, ett löplopp på drygt 90 kilometer långt. När Stefansson passerade mållinjen i Mora i lördags, gjorde hon det som den snabbaste damen i årets Vasatrippel.

Se också: Historisk i En Svensk Klassiker – slog 11 år gammalt rekord

Gillar att träna mot mål

Maja Stefansson har inte tävlat i skidåkning speciellt länge, och det hela startade när hon åkte Vasaloppet första gången för ett par år sedan.

– Jag är väl en person som alltid tyckt om att träna mot olika mål. Det var väl egentligen så jag kom in på skidåkning till att jag nu satsar på det också, att jag ville åka Vasaloppet, säger hon till Langd.se och fortsätter:

– Men har man åkt Vasaloppet, då vill man ju hitta nästa mål, så då blev det trippeln. Så det är väl dels att träna mot olika mål, men också för att få träna varierat. Att det inte bara är en sport, utan att det blir både skidor, cykel och löpning.

”Springer inte med armen”

Men Maja hade inte den bästa uppladdningen in mot avslutande Ultravasan. Ett par dagar efter Cykelvasan var hon och åkte go-kart. Det resulterade i en bruten handled, och därför blev hon tvungen att springa med gips.

– Man springer inte med armen, tänkte jag. I de bästa världarna hade jag väl haft en bättre uppladdning. Men på ett sätt fick man ju perspektiv på det och sänkte kraven på sig själv.

Och Ultravasan blev ett kraftprov, speciellt eftersom Maja aldrig sprungit så långt tidigare.

– Jag hade aldrig sprungit så långt innan, så jag visste inte riktigt vad jag var kapabel till. I och med kraschen blev det också ett till hinder om jag ens skulle klara av det. 

Till skillnad mot både skidor och cykel, blir det ingen vila i löpningen.

– Slutar man springa då står man ju still. Om Vasaloppet är långt så är Ultravasan längre. Även fast det är samma sträcka. Man hinner känna så mycket och hinna tänka så olika. En stund gräver man djupt och tänker att det här kommer aldrig gå. Men sen har man en sån här ”runners high” när jag kan springa hur länge som helst. Det är lite det som är charmen med långlopp.

”Tomhet”

Måltiden på Ultravasan blev 09:04:31 och totalttiden på Vasatrippeln skrevs till 17.32.09, vilket var den snabbaste tiden av alla damer.

– Jag försökte njuta men det var inte jättelätt, säger hon.

Hur känns det att ha klarat det här målet som du tränat mot länge?

– Det är klart det känns bra. Men det blir ju en tomhet också. Nu har man haft det här som mål så länge och både sett fram emot och tränat för. Men det är ju kul med de här loppen där man får testa lite gränser, säger hon avslutningsvis.