Längd.se träffade Calle i samband med landslagets läger i Torsby nyligen. Calle berättar bland annat om hur frustrerande det var att inte bli frisk i vintras. Om tränarbytet från Jocke Abrahamsson till Ola Rawald. Att han själv måste se till att inte träna ”för hårt”.

Sjukdomsproblemen för Calle började redan innan säsongen startade. Det började med diffusa problem med bihålorna och när den svenska premiären i Bruksvallarna gick av stapeln var Calle på plats men bara för träning.

I mitten på december var Calle ändå med i världscuplaget till Davos där det blev en 15:e plats i sprinten. Veckan efter missade han avancemang från prologen i Toblach och stod över 15-kilometersloppet.

Det stod inte rätt till med hälsan och något Tour de Ski var inte aktuellt. Sen en ny comeback på sprinten i Planicia där Calle blev 10:a men där han och Teodor Peterson inte klarade kvalet på teamsprinten.

Veckan efter var Calle bästa svensk som 23:a på 15 kilometer i Nove Mesto. Men sen blev det sämre igen och Calle missade SM och resten av säsongen. Förutom ett litet försök i slutet på mars med svenska cuptävlingar i Torsby utan framgång.

– Att sjukdomsproblemen höll i sig så länge och aldrig gick över. Det var riktigt frustrerande, berättar Calle och fortsätter:

– För tre-fyra månader sen gick jag mer eller mindre och funderade på om jag någonsin skulle bli frisk igen. Ungefär som jag fått nån kronisk sjukdom.

Hur går träningen nu?
– Den går bra peppar peppar. Man måste väl säga så. Jag ligger mycket bättre till nu än vad jag trodde för nån månad sen.

När du nu kommit ur det här till slut. Är erfarenheten något du kommer att ha nytta av?
– Nu är man ju lycklig att kunna vara igång att träna igen. Hela paketet som är omkring det här livet. Man värdesätter det på ett helt annat sätt nu.

Calle är definitivt en av Sveriges mest talangfulla skidåkare genom tiderna. Men de stora mästerskapen har så här långt inte varit Calles melodi.

– Jag har ju haft väldigt oflyt med mästerskapen. Inför OS i Sotji blev det en rejäl magsjuka en vecka innan start. Inför Falun drog jag på mig rejäla ryggproblem i en månad och enda fram till VM – när man egentligen skulle få till den optimala uppladdningen

För Johan Olsson gick det inte spikrakt till medaljer i mästerskapen heller!
– Ja, Johan ser man ju upp till. Han har ju verkligen kämpat i många år för sina framgångar.

Vad säger du om vintern? Hur gick tankarna?
– Jag gjorde väldigt många försök att tävla men när det inte gick vägen… Till slut så ledsnar man.

– När jag kände att det inte kunde bli någon tour i Kanada för mig så rann de sista krafterna ur mig.

Calle försöker vara här och nu i tankar och träning inför VM-vintern. FOTO: Linus Trygg/Längd.se.

Hur gjorde du för att väl bli frisk sen? Helvila eller nån medicin?
– Jag tränade lite grann. Väldigt lätt. Men det gick liksom inte riktigt över ändå. Sen la jag av med träningen helt i några veckor.

I samband med detta blev det också tränarbyte under våren. Numera är det nye tränaren i landslaget, Ola Rawald, som är Calles tränare. Tidigare var det Jocke Abrahamsson, landslagstränare när Calle kom med i landslaget, som styrde upplägget.

– Jag började prata med Ola och han och ”Pliggen” (landslagsläkaren Per Andersson) hade resonemang om vad vi skulle göra. Det slutade med att de satte mig i träning igen och en liten semester på Kreta. Det blev en vändning där.

– Vi drog igång en träningsplan som var extremt lätt. Ett upplägg där jag tränade för att kunna träna om nån månad och där är vi nu.

Från när har du varit igång i ”normal” träning?
– Det är inte så många veckor. Kanske drygt en och en halv månad.

Nu när du kommit igång. Går då tankarna till VM Lahtis under träningen?
– Jag tänker på Lahtis ibland men just nu tänker jag mest på att göra träningen rätt och njuta av det. Att allt görs rätt – för det har jag inte gjort tidigare.

– Då kanske jag haft tankarna lite för mycket framåt – inte varit här och nu. Det är klart man ska träna hårt men det har blivit för hårt kanske – för att jag legat längre fram i tankarna med extrema resultatmål.

Håller Ola full koll på dig nu?
– Han försöker i alla fall, säger Calle med ett leende.

Har han fört in något nytt i din träning?
– Det är väl lite nytt. Men jag vill säga att Jocke var också en jättebra tränare.
Det är inte så annorlunda i planen. Det är mer jag själv som måste styra så att det blir rätt. Upplägget jag hade med Jocke var inte dåligt. Det var mer att jag inte följde upplägget. Jag körde efter hans plan men farten var väl inte den rätta.

Det blir en tävlingscomeback för Calle under sommaren. Han ska åka Alliansloppet i slutet på augusti. För två år sedan var Calle med i spurten om segern men hade då inte koll på var mållinjen var och blev trea tätt bakom Johan Kjölstad och Markus Ottosson.

– Jag hade inte riktigt koll då när det skulle avgöras.

Ska du ta lite revansch den här gången?
– Ja, vi får väl se. Det blir ju inte specialträning för att vinna där. Men är jag med i spurten ska jag ha bättre koll på mållinjen i alla fall.

Alliansloppet har även engagerat Calle som ambassadör för deras stora satsning Klassjoggen som når alla skolbarn i Trollhättan och nu också sprids till fler platser i landet.

– Det känns som en fin grej som är bra för barn och ungdomar. Det ska bli kul att komma ner till Trollhättan några dagar innan Alliansloppet och vara med under Klassjoggen.

Vad säger du annars om Alliansloppet som arrangemang? Att man lyckas dra ihop ett så starkt startfält på sommaren.
– Det är kul. Jag skulle vilja se mer fler såna lopp. I Norge är dom ju riktigt duktiga att få till rullskidlopp som blir stora publikfester. De som fixar Alliansloppet i Trollhättan har verkligen lyckats med det här i Sverige.

Till sist. Vad pysslar du med förutom träningen under sommaren?
– Jag är ganska aktiv. På en vilodag kan det bli att jag spelar golf till exempel, avslutar Calle.