Idag består Johans liv bland annat av att hålla föreläsningar om sin karriär där han också förmedlar vad var och en kan lära sig av hur en elitidrottare tänker och planerar.

Inte minst lyfter Johan fram den mentala biten och sitt långa samarbete med Stig Wiklund.

På söndagen höll Johan en välbesökt och uppskattade föreläsning i Falun under Nordic Ski Convention. Längd.se hade efter föreläsningen förmånen att få en längre intervju med Johan.

Precis som under karriären är Johan oerhört lättintervjuad. Det bli inte direkt några korta svar på frågorna.

Vi snackade bland annat om den starka insatsen på Lidingöloppet där Johan fick mer uppmärksamhet än den svenska vinnaren Napoleon Solomon.

I vinter har Johan målet att komma topp 20 på Vasaloppet och han berättade att han längtar att komma igång med skidträningen efter en sommar där han knappt tittat på rullskidorna.

Hur ser vardagen ut idag Johan? Hur har omställningen från livet som skidproffs varit?
– Omställningen har inte varit speciellt svår. Jag har förberett mig mycket mentalt och jobbat med min egen självbild. Inte fokuserat så mycket på elitkarriären och elitidrottsmannen Johan. Jag har varit privatpersonen Johan när jag varit hemma och varit professionell på arenan. Så när jag nu inte är på arenan längre och är hemma så är saknaden av karriären faktiskt inte så stor.

– Jag försöker också minnas. Inte bara nostalgifiera över min karriär och tänka på de här fantastiska ögonblicken. Man måste också komma ihåg allt det där jobbet dag ut och dag in som man var tvungen att göra för att nå så långt – för att lyckas. Att man hela tiden hade drivet.

– Den största orsaken till att jag slutade var att jag ville ha mer tid med mina barn. Att vara en mer närvarande pappa. Det har jag verkligen kunnat vara nu. Även om jag tidvis är bortrest i och med mina åtaganden så har jag haft förmånen att kunna vara ledig mycket och närvarande med barnen. Det har känts otroligt skönt.

Familjen med frun Anna och barnen som nu är 3 och 6 år gamla får nu ser betydligt mer av Johan än de senaste åren.

– Det fanns en sorg när jag höll på. Jag var borta mycket och det här växte i mig, att det inte riktigt var värt det.

Så här kunde det låta efter att Johan kommit hem efter tre veckor borta:

– Vi fikade lite och sen sa jag ”nu måste pappa sticka iväg och träna två och en halv timme”. ”Men du kom ju hem i går”. ”Ja, men det här är pappas jobb. Jag måste göra så här”.

– När man inte kan motivera sig själv att ta de här besluten är det väldigt svårt att fortsätta lägga ner det jobbet som krävs, säger Johan.

Det här med att du gör klassikern i år. Har det varit en bra sak efter elitkarriären?
– Det har varit bra. Dels att jag haft någon slags avsvalkning i min karriär. Jag har fått träna många olika saker. Både cykel och löpning är ju saker som jag tyckt väldigt mycket om att träna under min karriär och som ligger nära mitt hjärta. Dessutom att jag fått lära mig att simma lite mer, efter frånvaro av simning de senaste 20 åren. Det har varit lite lagom. Att fortsätta träna och hålla igång på en lite skön nivå. Att träna kanske fem-tio timmar i veckan.

– Jag älskar fortfarande att träna. Så det har inte varit något problem. Problemet har varit som för alla andra motionärer att hitta tiden och få till det.

Du sprang imponerande på Lidingöloppet!
– Dels har jag mycket kunskap om hur jag ska kunna träna så lite som möjligt och bli så bra som möjligt. Jag har en enorm erfarenhet att få ut något av träningen. Sen också så klart det här med att toppa formen.

– Jag började faktiskt löpträna först efter Vansbrosimmet. Då tog jag de första löppassen för hela året. Innan det hade jag bara cyklat och simmat och det är ju inte speciellt gynnsamt för att springa fort.

– Men jag har ändå under hela min karriär haft en väldigt bra talang för att springa. Men när jag började köra de första löpintervallpassen så hade jag svårt att springa under fyra minuter kilometern. Då tänkte jag att det blir riktigt tufft att ta mig under målet som jag hade då. Att ta mig under två timmar.

– Men ju mer jag tränade om kom in i det så gick det bättre. När elitkarriären ligger så nära bakom så är inte vägen tillbaka så lång. Man märker ganska fort att kroppen svarar och systemen öppnar sig igen och responderar på det man gör. Det är inte så att man måste bryta nya vägar i kroppen. Det är mer så att man får skotta undan det som har snöat igen.

Hur var det då att springa Lidingöloppet?
– Det var fantastiskt kul! Verkligen!

– Det kändes ju bra hela vägen. Det var så mycket folk som hejade på mig att jag nästan fick dåligt samvete för de andra som sprang med mig. Ingen hejade ju på dom.

– Lidingöloppet är definitivt något jag tror jag kommer att göra igen.

Det var mycket uppmärksamhet kring dig före och efter Lidingöloppet!
– Det var lite paradoxalt att det var mig det stod om i kvällspressen och inte segraren

Det kan ju förstås inte du hjälpa!
– Nej! Men det är klart att det är ju så… har jag förstått under senare delen av min karriär. Att intresset för mig är stort. Jag blir ju igenkänd i hela Sverige och i stora delar av Norge också, när jag är där.

– Det har ju byggts av min karriär – loppen och resultaten som folk har sett.

– Just inför Lidingöloppet hade jag ju också möjligheten att var väldigt närvarande i olika evenemang innan. Det kan nog spela en roll att folk ser mig mycket och att jag är på plats och står i en monter dagen innan och hejar på folk som går och hämtar sina nummerlappar.

– Det har varit en viktig sak för mig. Att vara delaktig i de här sakerna. Att inte vara fokuserad på prestation. Att kunna vara delaktig på ett sätt som jag inte var under min elitkarriär. Då var jag ju inte delaktig alls. Då åkte man med bussen innanför ett stängsel och sen var man inne på arenan och sen åkte man därifrån. Då hade man ingen möjlighet att träffa motionärer i idrottssverige på det sätt som jag fått möjlighet i år.

– Det är otroligt kul att få göra det, fastslår Johan.

Du har fått känna närheten med de som följt och hejat på dig genom åren.
– Ja, på nåt sätt. Ibland har det känts som det varit någon slag Eriksgata. Jag har blivit hyllad och folk har kommit fram och berättat.  Karriären har som slagit in i ett presentpapper. Folk har berättar historier om vad dom gjorde under femmilen i Val di Fiemme.

– De här kringhistorierna… jag har nästan blivit överrumplad själv över vilket otroligt intresse det har varit.

Det lär inte bli mindre intresse kring din person när vi närmar oss Vasaloppet.
– Jag märker ju i social medier att det finns många som tror att jag kan vinna Vasaloppet. Det tror jag ju inte själv.

–  Men jag känner suget att få träna inför Vasaloppet. Att förbereda mig i alla fall till 50 procent mot det jag gjorde förut. Jag kommer rensa mycket i schemat och inte göra så mycket annat i vinter. Jag ska försöka satsa på träning även om jag kommer träna på hemmaplan i Sundsvall och utifrån den tid jag har och utan att det påverkar min familj. Så jag kommer förbereda mig på ett annat sätt mot Vasaloppet än de andra delarna i klassikern.

Du har ju inte tävlat ofta de senaste åren. Hur blir det nu? Kommer du åka något lopp innan Vasaloppet?
– Jag hade ju tänkt att Vasaloppet skulle bli första loppet för vintern. Men nu börjar ju folk snacka här. Det var nån som tyckte att jag skulle komma till Norberg och åka Engelbrektsloppet.

– Jag har ju gått från att vara en nej-sägare till ja-sägare. Jag måste ju ha något slags genrep. Nått långlopp måste det väl bli som jag får staka mig igenom innan Vasan.

– Om jag känner att det går bra på Vasaloppet och jag kunnat förbereda mig väl inför det så kanske det blir så att jag fortsätter att åka några nationella tävlingar efteråt också för skojs skull.

Framtiden då. Vad kommer du syssla med om några år?
– Det får vi se!

– Mitt drömscenario är att jag kan ha en fot kvar i sporten. Att kunna ge tillbaka och bidra med mina erfarenheter. Jag har ju haft en karriär som varit väldigt lång, och inte spikrak. Jag har fått kämpa ganska mycket och fundera mycket på vad jag ska göra.

– Att kunna få bidra för att få flera att lyckas det är ju en dröm man har. Att fortsätta inspirera.

– Dels det. Men så vore det också skönt att ha något mer konkret projekt hemma i Sundsvall. Vi får se vad det kan bli för nånting. Vi trivs jättebra i Sundsvall och så länge jag kan se framåt så blir vi kvar där.

Nu efter karriären är Johan aktiv på social medier och där han bland annat lämnar han tips kring träning.

– Jag kan dela med mig mycket mera nu. Det är mycket det mitt sociala forum handlar om. När man har så mycket följare är det kul att kunna delge information. Det kanske jag inte gjorde förut. Då var man kanske var lite rädd att konkurrenter skulle se och snappa upp saker som skulle göra dom bättre.

– Nu är jag mycket mer tydlig och mera delaktig. ”Så här gör jag”. Och att jag vågar vara dålig på saker. Jag får ju stryk av tusen pers på SkiErg i Sverige. Det är ju ganska skönt, säger Johan med ett leende.

– Att få ut kraften i backen när man står på skidor är en annan sak. Det har mycket att göra med rörelsemönster. Det här är något jag kommer att tipsa motionärer om som följer mig under vintern.