Vi träffar Lina vid Visma Ski Classics pressträff i Stockholm i slutet på förra veckan. Träffen är ett stopp på vägen under resan mot Livigno, Italien, där långloppssäsongen drar igång nu på fredag.

Är läget bra nu en vecka innan premiären? Hur känns det efter tävlingarna i Bruksvallarna?
– Nja, skejten var ju det som gick bäst där så det känns lite sådär. Men jag tror det kommer ordna upp sig. Det blir bättre och bättre, berättar Lina.

Har det varit några problem eller sjukdomar i uppladdningen inför säsongen?
– Nej, det har varit stabilt. Jag har gjort det jag tänkt men sen kan jag inte känna att jag varit i något superslag jättemånga gånger under varken sommar eller höst. Jag hoppas att det är dags nu.

Är det något som oroar när man tränar och tränar? Man vill väl känna ibland att det finns där?
– Något sånt pass, här och där, har jag haft men inte i några längre perioder. Men jag försöker se det som en positiv grej, att jag kan börja plocka fram det nu istället, säger Lina och fortsätter;

– Men det är svårt. Det finns ju ingen knapp att trycka på och bara ta fram det. Man får lita på det man gjort.

Linas långloppssatsnings startade i Team SkiProAm, laget med enbart tjejer, inför säsongen 2014. 2017 var hon en del i Thomas Alsgaards långloppslag Team LeasePlan. Laget las ner inför fjolåret och då satsade Lina vidare för egen maskin och tävlade för Åre längdskidklubb i Ski Classcis. Inför den här säsongen finns dock ett eget nytt lag - Team Ramudden - på banan.

Vad har Vasaloppsvinsten i vintras betytt? Hade du kunnat göra den här satsningen med ett nytt team utan den vinsten?
–  Nej, den har ju hjälpt till på många olika plan. Dels i min egna satsning kring självförtroendet det gett. Man är 30 nu och har gjort det här ett tag och så får man till det där loppet som man  sökt under hela sin karriär.


Lina fick en efterlängtad fullträff på Vasaloppet i våras. FOTO: Daniel Eriksson/Bildbyrån.

– Sen är det klart att Ramudden-samarbetet blev lättare genom Vasaloppssegern. Det är ett stort lopp och är känt hos så många vilket ger ringar på vattnet. Men det är inget som kommer självmant, man måste jobba för att få ihop allting.

– Många kanske tror att nu kommer sponsorerna och nu ramlar pengarna in av sig själv. Riktigt så fungerar det inte, men det hjälper ju till.

Hur mycket jobbar du nu själv med saker kring teamet?
– Jag har ju haft förmånen att inte ha något annat jobb på ganska många år nu. Jag har verkligen inte gjort någonting förutom att träna och ätit och sovit förut. Så jag skulle säga att det här har blivit någonting för mig för att fästa lite tid på saker som jag inte gjort något vettigt av annars: som att göra bokningar av boende och flyg och sådant.

Hur ser på på framtiden efter många år som heltidssatsande skidåkare?
– Nu har vi en tvåårsplan med det här nya teamet. Där har jag en plan i huvudet hur jag vill skapa det. Jag säger absolut inte att jag ska sluta efter två år men då får jag ta en ny avstämning: hur det känns då och hur långt har vi kommit med teamet. Är det något vi ska fortsätta med? Ska vi göra något annorlunda?

– Det känns tryggt och skönt att vi har en tvåårsplan nu. De senaste åren har det blivit lite säsong för säsong. Det är skönt med en längre plan nu.

När du väl slutar med elitsatsningen. Vad kommer du göra då?
– En bra fråga. Jag kommer få möjligheten att testa på en traineetjänst och lite annat på Ramudden. Så det kanske blir något där. Vi får se.

– Jag skulle verkligen säga att vi hittat en helhetssponsor och det känns väldigt kul. Inte bara friskvårdsbiten som vi jobbar med där utan det är många olika saker.

Vad har du för utbildning?
– Jag har en högskoleexamen i företagsekonomi med inriktning på marknadsföring. Men jag är tveksam på att det blir ett sådant jobb.

– Det jag hör från andra skidåkare som slutat satsa är: man kan mycket mer än man kanske tror. Man får med sig väldigt mycket: disciplin, lägga en plan, leda projekt. För oss är det självklara saker.

Vad är det bästa och roligaste med att vara skidåkare på heltid?
– Det är en otrolig frihet. Jag får ju nästan lite panik när jag tänker på att man ska vara styrd till en arbetstid eller bara ha sina fem veckors semester.

Om du ser tillbaka tidigare i din karriär. Hade du kunnat se att du skulle vara en långloppsåkare och ha det här livet nu?
– Nej! Det fanns inte. Jag trodde inte ens jag skulle börja skidgymnasium och har alltid tänkt väldigt kortsiktigt. Jag tänkte att när jag slutar skidgymnasium slutar jag med skidor. När jag var 20 år fattade jag inte att man kunde hålla på med skidor när man var 30 år.


Lina under Visma Ski Classics pressträff i Stockholm förra veckan. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

– Så det här trodde jag inte jag skulle hålla på med. Men jag tror att det är det som har varit min styrka också att jag tagit det i korta etapper.

– Här kommer min tanke med teamet, att ta in yngre åkare. Få en ögonöppnare för dom lite tidigare. Man ska inte behöva sluta med traditionell skidåkning för att se gå över till långlopp.

– Jag önskar och hoppas att vi är där om fem-tio år, att det är en blandning av allting. Du kan åka världscup ena helgen och sen långlopp nästa. Min önskan är att det kommer ner i åldrarna och att man ska kunna blanda mer. Det ska inte vara två läger.

– Sen tror jag både teamen och landslagen behövs men att vissa åkare ska kunna vandra lite på båda sidor för att det ska bli större bredd och högre status. Det är ju status på långloppen men jag upplever att fortfarande att det är högre status på världscupen. I alla fall bland de som åker världscupen. Vi kanske inte tycker det, men dom tycker nog att vi är lite på sidan. Det vill jag vara med och försöka förändra lite.

I Team Ramudden ingår förutom Lina: Jenny Larsson 22, Olle Jonsson, 23 och Johan Persson, 26.

– Tankarna är att de ska introduceras till långloppen. De har fortfarande den traditionella skidåkningen som sitt huvudfokus. Jenny Larsson satsar på U23-VM och Olle satsar på VM-sprinten i Seefeld. Vi vill framförallt ge dom möjligheten att komma ut och få se vad långloppsvärlden är för någonting.

– Vi tror, och de vet ju dom också, att de har kvaliteter för att bli bra på långlopp. Sen om de väljer att satsa fullt ut på det om några år får vi se. Jag tror de kommer att göra det bra på de lopp de åker i vinter.

– Långlopp är ju som en lång sprint. Det är tempoökningar hela tiden. Klarar du inte av det så är du ganska rökt. Det är verkligen därför sprintåkare blir bra på långlopp, för att de har explosiviteten.