Lars blev stor hjälte och mångas favorit efter OS-stafetten där Lars bäddade för guldet trots en tappad skida och fick namnet Lord Nelson.

Nu står en VM-vinter för dörren och Lars är glad att vara tillbaka på snö. Barmark är inte riktigt Nelsons grej.
Längd.se träffade Lars under tisdagens pressträff med landslaget.

Känns det bra att det är dags för tävling?
– Ja, det börjar göra det nu efter det att man kommit på snö. Jag känner att det är mitt rätta element att vara på snö. Jag är alltid lite längre efter mina konkurrenter i landslaget på barmark men nu på snön kan jag matcha dom på ett helt annat sätt.

Du såg stark ut på dagens korta stakintervaller!
– Ja, det var väl ett av mina bättre pass. Kul att ni var och tittade just på det, skrattar Lars.

Lars drar på tisdagens intervallpass före Simon Persson, Teodor Peterson, Anton Lindblad, Johan Olsson och Martin Johansson. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

Redan sedan skidgymnasietiden har Lars varit efter sina konkurrenter på sommaren.

– Jag kan va en minut efter Johan och Marcus, som är starkast på skateuppförsintervaller till exempel. Det kan vara lite frustrerande. Men jag vet ändå att det blir en annan sak på snö, berättar han.

Hur tänker du träningsmässigt i år efter din starka fjolårssäsong?
– I grunden så gör jag samma saker. Jag tränar inte mer i mängd men lite tuffare. Sen försöker jag utveckla teknik och styrka.

Vi minns alla den dramatiska OS-stafetten där Lars tappade skidan tidigt på förstasträckan men sedan reste sig upp, åkte ifatt och växlade i täten. En prestation som definitivt var något utöver det vanliga.

Hur ofta kommer OS-stafetten upp i huvudet?
– Jo, den tänker jag på lite var och varannan dag. Dels att många pratar om det men också på träningspassen. Det kan vara en bra motivationsfaktor att tänka på när det går lite tyngre nåt pass.

Lars har fått mycket uppskattning för sitt sätt att klara av den svåra situationen. Ingen hade väl heller klandrat honom om han inte klarat av att genomföra strartsträckan så bra efter den tappade skidan.

Men Lars Nelson är inte den som stressar upp sig i första taget.

– Jag är väl ganska lugn i grunden och det hade jag nytta av en sån där gång. Sen han jag inte få så mycket panik på den korta stunden. Det tog inte så många sekunder innan jag fått på mig skidan och när jag tittade upp så såg jag att dom som var längst bak i klungan inte hade hunnit ur synhåll än, berättar Lars och fortsätter;

– Då blev jag ganska lugn. Det såg inte ut att gå så fort heller. Jag kände mig och dunkade på ganska bra men hade ändå full kontroll på vad jag gjorde. Men jag tänkte att de som tittar på TV tror nog jag kommer köra mig stum nu.

Många vill prata med Lord Nelson efter den fina fjolårssäsongen. FOTO: Johan Trygg/Längd.se.

De senaste säsongerna har Lars gått från klarhet till klarhet. 29-årigen har tagit stora steg sedan de första säsongerna som senior.

– De första senioråren var jag lite mindre motiverad för träning men sen gjorde jag ett bra resultat och blev elva på en sverigecup. Jag tog också tillbaka Lars Selin som tränare som jag haft tidigare på skidlinjen i Sveg. Det tog väl nåt år innan jag kom in i att leva som skidåkare fullt ut. Men sen har det gått uppåt varje säsong och det är jag väldigt tacksam för.

Om du jämför din status nu med samma tid i fjol?
– Om jag jämför med de andra så är jag inte sämre i alla fall, snarare lite bättre som det verkat nu på sista lägret.

Hur ser framtidsplanerna ut?
– Mina långsiktiga mål har varit OS och VM i Falun. Jag har inte satt några nya än. Det blir en ny process efter VM.

När Lars inte är i träningsspåret så ger han en hel del tid till datorer och programmering av avancerade databasdrivna hemsidor.

– Jag gör väl inte så mycket som kommer till någon produktion utan jag gör det för att utveckla mig själv. Jag har gått några högskole-kurser men jag ser nog att jag kommer fullborda en riktig utbildning och börja jobba inom det området i framtiden.

Hur är det med fiolspelandet då?
– Det hoppas jag verkligen på att återuppta. Det har varit alldeles för lite de senaste åren och det är något jag saknar.

– Den roligaste spelning jag haft var när vi spelade på säsongsavslutningen efter Fjälltopplopet ett år och bland annat Christer Skoog och Daniel Tynell var med och spelade. Det var skitkul.